Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under juni 2007

Av Linda - 29 juni 2007 12:42


 För 1 timme och 15 minuter sedan inledde jag min semester. Det är SÅ skönt! Förvisso har jag att göra, men jag kan göra det när jag vill. Nästan. Jag firade min nyvunna frihet med en sväng på stan. Jag är nästan aldrig i stan och varje gång jag kommer dit slås jag av vilken trevlig stad vi bor i. Målet med utflykten var att hitta några kuliga hårband till mina nuförtiden ganska vilda lockar. Resultatet var ganska nedslående. 0 hårband föll mig i smaken. Dock fyndade jag två pocketböcker på ICA Supermarket när jag for in för att handla lite lunch. 19:- styck kan man ju leva med.


Första projektet den här semestern är ju då resan till Borås. Om några timmar kommer vårt resesällskap och vi kan bege oss iväg. Men först måste vi packa. Och äta lunch. Och rasta hunden. Bebis-Pirayan, Spice Pirayanson, göt livet alldeles gräsligt genom att hoppa i sängen och i resväskan så att alla kläderna sprids ut. Luna är mer än gärna behjälplig i Bebis-Pirayans arbete. Just nu har de tagit en paus och förflyttat sig in i badrummet där husse duschar. Vatten är kul, tycker Pirayan, och kan absolut inte motstå vattenpölen under badkaret eller stänket från duschen.


Själv sitter jag här och försöker varva upp motorerna och ta tag i mitt liv. Och det är minsann inte så lätt. För både kropp och själ har tagit semester redan, och har inga som helst planer på att anstränga sig så det stör.


Av Linda - 28 juni 2007 23:07


och PANIK!!!


Igår gjorde vi då tävlingsdebut. Igen. Tävlar man aktivt med sin avelstik i grenar som vare sig kräver päls eller nyfriserade tassar, så gör man tävlingsdebut ganska ofta. Att tävla sin avelstik är förenat med en ständig väntan och ett stort tålamod. För till slut har det gått 70 dagar efter valpning. Och man får göra tävlingsdebut. Igen.


Igår var det alltså dags och vi började i agilityklass 3. Att påstå att jag var nervös var inte det rätta ordet. Nervositet blandat med ringrostighet, glädje, förväntan och till slut missmod var de känslor som for igenom mig när det var dags för banvandring. Resolut proppade jag in lite musik i öronen och försökte bli kvitt känslan av ludd och tankestillestånd som rådde i min hjärna. Ur min synvinkel var banan en potentiell katastrof. Allt det jag inte hade tränat på fanns med; tunnelingångar med hinder bredvid, passering av tunnelingångar  och till sist balansens kontaktfält direkt in i en kort tunnel inunder.

Även ur husses synpunkt är banan en katastrof; han morrar om för korta avstånd och irrationell bansträckning. Men så är han ju också domare. Och det är en yrkesskada att morra på allt som inte stämmer på milimetern.

Fast till och med jag kan se att det minsann inte är några 5 meter mellan vissa hinder.


Jag hade starnummer 9 och bestämde mig för att inte banvandra tiden ut. Dels gjorde det ingen nytta, jag hade bestämt hur jag skulle köra, och dels fanns både A-hinder och balans på framhoppningen. Så jag hade utmärkta möjligheter att träna kontaktfält precis innan start. Hur ofta har man den lyxen?

Precis som vi ska sätta igång så meddelar speakern att bana 2 ligger efter och att man kommer att bryta klassen för att ha en extra banvandring. Gissa efter vilket nummer? Självklart, nummer 8! Alltså var jag helt plötsligt lite tidigt ute. Husse kommer farande ur tomma intet för att försäkra sig om att jag hört speakern. I nästa andetag meddelar han att vi är strukna. Strukna?! Trots att vi anmält oss inom den på PM:et angivna tiden så har sekretariatet redan varit och kollat listorna och då strukit oss. För vi var inte anmälda. Punkt. Just då, nä. Men då var det fortfarande tid kvar enligt PM:et. Som vi givetvis tagit med oss. Och efter lite gruffande så är vi ostrukna.

Denna högst oväsentliga information gör inte mina nerver i bättre skick.


Helt plötsligt så tar saker och ting ytterligare en ny vändning när vi inser att den extra banvandringen inte kommer att vara efter nummer 8. Den pågår nämligen för fullt nere på banan. Alltså är det bara att sätta fart.

Givetvis är Nova på G och redo för uppgiften. Och fina kontaktfält gör hon också. Och svänger snävt när jag ber henne. Så nu känns det i alla fall lite bättre.


När jag anmäler mig i inropet så är det ett tjockt svart streck över mitt och Novas namn. För vi är ju stukna. Och någon har glömt att meddela farbror Inropare att vi är ostrukna. Tack och lov löser det sig, så jag får gå in på banan.


När jag lämnar Nova i starten för att gå ut på banan så slår det mig att Nova inte är så bra på att stanna kvar i starten på tävling. Och sånna tankar är portförbjudna på tävling. Speciellt när man redan har lämnat hunden i starten. Och medan jag tänker förbjudna tanka så tjuvstartar min telepatiska hund. Tack och lov har jag hunnit nästan dit jag ska och eftersom jag också är lite telepatisk så visste jag att hon skulle tjuvstarta i samma stund hon gjorde det. Så nu var det bara att köra.


Första stötestenen var gungan. Kontaktfält är knepiga tycker Nova och de tar alldeles för mycket "springtid". Men det blev ett fint kontaktfält. Ett litet hopphinder och sedan A-hindret. Lite hafsigt kontaktfält blev det, för min hjärna var redan vid Den Hemska Tunnelingången Med Hopphinder Bredvid. Jag avvaktade så mycket jag kunde och försökte att inte styra för mycket åt något håll. Och när hon väl stack in i tunneln så fylldes min kropp av samma känsla som jag brukar komma imål efter ett bra lopp. Men det varade bara en tusendels sekund, tills jag insåg att loppet inte var över och att jag var tvungen att rappa mig för att hinna göra ett framförbyte innan slalom. Det var på håret att jag hann, lite på efterkälken blev jag, och jag fick nästan panik när hon kastade sig in i slalomen i 120 knutar. Jag fick springa på bra för att komma ikapp henne. Och det var bara att fortsätta springa, för sen var det balansen med tunneln under. Kontaktfältet blev sådär och hon drog därifrån fortare än en avlöning. Tyvärr blev svängen in i tunneln alldeles för vid, men det gav mig tid att flytta mig lite längre än jag hade tänkt. Hopphindret efter tunneln skulle hoppas bakifrån och vägen dit kändes som en fars, ungefär som att försöka fånga ett halt föremål som hela tiden glider en ur händerna. Men vi lyckades och kom imål med 0 fel.

Vad ska man säga? Oavsett placering så hade vi i alla fall tagit en SM-nolla.


Husse och Luna? De gick in i slutet av klassen, nollat lopp sekunden snabbare än oss. Så om någon skulle ta certet så var det inte jag. Just då brydde jag mig inte för vi hade tagit en SM-nolla. Så det så!


Jag var så nöjd med Nova att jag alldeles glömde bort att vi hade hoppklassen kvar. Så det var bara att samla ihop sig och banvandra igen. Nu hade tack och lov känslan kommit tillbaka och jag kunde tänka lite mer rationellt. Och det behövdes, för banan var knepig. När jag lämnade banan funderade jag fortfarande på om jag skulle ta höger- eller vänsterslalom. Efter slalom skulle man ta ett hopphinder bakifrån och sedan göra ett framförbyte för att komma rätt i resten av kombinationen.

Jag hade ett ganska tidigt startnummer, men jag hann tita på några ekipage innan dess. De provade båda varianterna med olika resultat. Så jag bestämde mig för högerslalom.

Jag vet inte om det var ett dåligt beslut, om jag hade kroppen felriktad eller om Nova fick hjärnsläpp. För vi diskade oss i alla fall. Nova hoppade hindret efter slalom åt fel håll...


Enda trösten är att husse gjorde en värre tabbe och drog Luna med sig i ett bakombyte och tog fel hinder. Jättefånigt eftersom det var näst sista hindret och de hade en snabb nolla gå G.


Hur vi placerade oss i agilityklassen? Jag och Nova kom 6:a. Husse och Luna kom 5:a och fick CERTET. Och jag blev tvärilsk. Jag är ingen dålig förlorare, men jag hade hellre förlorat certet till vem som helst för övrigt. Men med tanke på att husse nästan aldrig tränar sin hund och ändå seglar förbi och snor certet från mig, och alla andra som lägger ner sin själ i träningen...

Vårens alla bekymmer på jobbet, stressen och därmed slitningarna i äktenskapet tog ut sin rätt och jag deppade ihop fullständigt. Jag funderade hela vägen hem och hela natten, på mitt liv, mitt tävlande och mitt arbete. Om jag bara hade... Om bara inte... Om HAN inte...

Helt plötsligt kändes det inte alls spännande att tävla hela helgen och jag var helt beredd på att stanna hemma.

Känslan höll i sig hela dagen, men när jag kom hem hade jag ändå bestämt mig för att åka med.


Men så utbyter PANIK! Helt plötsligt säger husse:

- Valpar under fyra månader får inte komma in på tävlingsområdet.

Jag trodde jag skulle storkna! Var i h*lvete ska vi göra av Spice hela helgen? Vi åker ju imorgon!

Efter att ha släppt denna bomb sätter sig husse lugnt och tittar på TV igen. Jag flår istället upp på kontoret och rafsar igenom utställningsbestämmelserna. Ibland skulle jag kunna smälla till mig själv. Jag hade helt enkelt inte kopplat ihop utställningsvärlden med agilityvärlden, även om jag reglerna för båda.

Givetvis visste jag att valpar under fyra månader inte får komma in på en utställning. Men vi ska ju tävla agility. Och där finns inte den regeln. Men eftersom helgens tävling går på ett utställningsområde så finns regeln. Även om vi ska tävla agility. Och det fåniga är att Spice blir fyra månader snart. På måndag, närmare bestämt. Men det hjälper inte, för SKK är stenhårda. Är det fyra månader så är det!


Ilsket tvingar jag husse att ringa upp tävlingsledaren. Och vips så har allting ordnat sig.

Nej, Spice får inte komma in på utställningsområdet. Men det visar sig att hela agilityområdet inte ligger inom utställningsområdet. Och DÄR får Spice vara. Vad det gör för skillnad kan jag inte begripa. Spice kan väl få kennelhosta på det området likväl som på utställningsområdet? Men vi följer i alla fall SKK:s regler, och det är det viktigaste.


Av Linda - 27 juni 2007 00:14


... typ 0 stycken!

Antalet unika besökare i min blogg är ganska stort med tanke på att bloggen inte har funnits så länge och att jag bloggar om ett ganska smalt ämne. Och sedan bloggen blev "officiell blogg" för hemsidan och hundverksamheten så har besökarantalet stigit ytterligare. Men inte en enda kommentar eller hälsning har jag fått. *surar* Och jag vet minsann att det är många bekanta och goda vänner som är här och smygläser via hemsidan. Skärpning! *hytter med näven*


På alla de olika forum jag är med på så kan man se vem som varit inne på ens dagbok/blogg/profil och "tjuvläst", och då kan man titta in hos dem och skriva en liten hälsning. För ibland är folk blyga och vågar/vill inte skriva. Eller så har de ingen fantasi. Fast man ska inte kasta sten i glashus, för jag läser ganska ofta bloggar jag inte kommenterar. Fast att de är jättebra och intressanta. Så jag ska också skärpa mig. *antecknar på post-it-lapp* Räkna med kommentarer  fortsättningen!


Av Linda - 26 juni 2007 11:26


Ja, egentligen har jag börjat räkna ner för länge sedan, men idag slog det mig att vi är inne på slutspurten.

På fredag slutar jag jobba för den här terminen och kan se fram emot fem veckors härlig ledighet i Dårpippi-land. Lata dagar på stranden, ljumma kvällar på agilitybanan och helgerna på diverse brukshundklubbar runt om i Sverige. För nu ska här tävlas!

Nu är det nämligen slut på min och Novas tävlingsexil och imorgon gör vi vår första start på nästan ett helt år. Frågan är bara hur bra det går, för Nova har laddat sitt agilitybatteri noga. Trots Bebis-Pirayornas ankomst så har Nova varit väl medveten om vad vi andra har försvunnit iväg till ett parkvällar i veckan. Givetvis har hon förlåtit oss och lugnt konstaterat att Bebis-Pirayor och en tävlingskarriär inte går ihop. Men när Bebis-Pirayorna blev lite större och flygfärdiga så var Nova inte lika förstående längre. Så det vara bara att fylla bilen med Pirayor och en hysterisk Nova och styra kosan mot närmaste agilitybana. Den senaste månaden har vi ägnat åt intensiv jag-kan-springa-fort-men-ändå-lyssna-träning. Periodvis har det fungerat riktigt bra... Oftast har jag dock lämnat träningen med känslan av att vi har en SM-plats i sikte, men så följde jag då en länk till startlistan för Borås till helgen. Efter det skippade jag alla planer om att ta mig till SM. Förvisso pågår det ju landslaguttagning på tävlingen och hela den svenska eliten finns på plats, men att läsa startlistan fick mig att inse att även om jag är en bra instruktör med elever som inte gör annat än att plocka pinnar, så är det inte samma sak som att själv vara framgångsrik.


Nej minsann, dessa svarta tankar ska inte få trycka undan den glädje jag känner över att få åka till Borås i helgen. Det ska bli jätteroligt att träffa alla igen och att få vara publik vid sheltieringen, då det är utställning samtidigt. Och att få bo på Scandic Plaza, betalt av SKK eftersom husse ska döma, det är ju inte fel det heller...


Av Linda - 24 juni 2007 00:19


Midsommardagen är alltid en seg dag oavsett om man druckit för mycket eller inte. Vi kom hemramlande vid 2-snåret och jag var inte i säng förrän en timme senare. Och för en gång skull ställde jag inte klockan. Resultatet lät inte vänta på sig; 11.30 slog jag upp de ljusblå. Givetvis är det inte bra att sova så länge, det blir rysligt svårt att somna ikväll det ska jag säga. Och imorgon måste vi upp eftersom vi har en tid att passa. Tidigt.


Idag har jag ägnat mig åt lite flyttstädning. Hemsidan ska få sig ett lyft och det innebär bland annat att den gamla bloggen ersätts av denna eminenta blogg istället. Och eftersom jag inte vill förlora alla min inlägg om valparnas uppväxt och äventyren i Bebis-Piraya-land, så har jag flyttat över alla hit.


Vi firade midsommar hos bekanta några mil bort. Eftersom de också är hundfolk så var våra hundar också medbjudna. Så duktiga de är! Ibland blir jag bara så förvånad och stolt över mina hundar och deras beteende. Mest stolt är jag såklart över Spice eftersom hon är minst. Hon är så himla duktig att jag glömmer att hon inte ens är 4 månader. Hon var med så snällt hela kvällen och låg under bordet eller gick runt och kollade lite. Ett tag låg hon i mitt knä när vi spelade spel sent på kvällen. Hon låg med huvudet i en konstig vinkel med hakan vilande på bordskanten och med ena bakbenet hängande rakt ner. En liten kisspöl inomhus blev det på alla de timmarna vi var där.

De stora hundarna var också duktiga och låg på diverse stolar och sov, helt avslappnade och oberörda av det som hände runt omkring.

När vi kom hem sprang de raka vägen upp i sängen och somnade. När jag till slut skulle gå och lägga mig fick jag försiktigt lyfta upp Luse och lägga ner henne i korgen och lika försiktigt dra åt mig mitt täcke som Spice sov på.

Många tycker att det är snuskigt och jobbigt att ha hundarna i sängen, men för mig är det livet.


Av Linda - 20 juni 2007 22:20


Ikväll har jag varit iväg och hållit kurs. Det är himla kul att hålla i en kortare kurs med färre deltagare och det känns inte lika stressande på något vis. Vi kör riktigt knepiga kombinationer för att träna upp förarnas timing och hundarnas lyhördhet. Det är ganska kul och se på förarna när de banvandrar och muttrar att de aldrig kommer att klara det, och så går de in och kör så det ryker utan några större missar. Jag måste säga att jag är oerhört stolt över vad jag lyckats lära dem på futtiga sex månader.

Efteråt körde jag Ful-Nova i samma kombination, som för övrigt borde gå som en enklare klass 3. Hon var så duktigt min Ful-Nova och vi gjorde de mest fantastiska byten och jag kunde släppa henne ifrån mig hur långt som helst. Det känns som hon har sprungit av sig lite nu och är redo att lyssna. Kanske kan det bli riktigt bra på onsdag. Men för säkerhets skull åker vi till klubben imorgon och tränar lite kontaktfält också.


Tyvärr blev det ingen träning alls med Spice idag. Regnet som började fall i slutet av träningen tilltog ganska ordentligt, och även om man ska kunna träna hund i alla väder så kändes det inte så frestande att släpa ut mitt fina Spice-djur i ösregnet.

Spice har förresten äntligen lärt sig att gå i trappor själv. Åtminstone i trapphuset. Trappan upp till ovanvåningen ger hon sig inte på. Hon provade en bit, men då kom Stygg-Luna och välte ner henne och sedan dess vill hon inte. Möjligvis upp till det trappsteg Luna knuffade ner henne från, men där stannar hon sedan och vågar vare sig gå upp eller ner.


Idag har vi äntligen hämtat vår nya bilbur! Som jag har längtat efter den! En månad utan bur är en månad för mycket. Speciellt när hundarna fäller. Och eftersom de har kunnat ta sig förbi lastnätet så är hela bilen täckt av hundhår. På fredag får husse ta och dammsuga den inna vi åker på midsommarfest. *bestämma*


Av Linda - 19 juni 2007 22:32


Idag åkte jag ut till Kontaktfältet på den fria träningen bara för att låta Nova springa av sig. Eftersom de flesta är nybörjare så är det inte så avancerade kombinationer och för en gångs skull så passade det mig perfekt att bara låta Nova leka. Meningen är att hon ska förlora lite av sin abstinens och bli villig att lyssna igen. Och jag kan inte bli arg på henne, för det måste vara ett helvete för en hund med så mycket motor att vara borta från sin älskade agility nästan ett helt år. Så därför ägnar vi lite tid att bara springa fort och leka.


När det blev tomt på plan fick Spice också komma ut. Först sprang hon bara runt som en galning och hade jättekul, men till slut kunde vi träna lite gå-fint-i-koppel-på-vänster-sida. Med hjälp av klickern fattade hon ganska bra vad det gick ut på. Vi körde även små lätta inkallningsövningar där hon fick köra Bebis-Piraya-race och när jag kallade skulle hon vända och komma. Det tyckte Spice var jättekul, så den övningen ska vi göra många gånger. Man kan se att hon börjar förstå klickern nu för hon provar så smått lite olika saker för att se om jag klickar.


Jag fick sällskap av en instruktörskollega med sina pappisar och en beardistik hon fått hem på prov. Hon släpade med mig på en promenad längs åkrarna och till slut kom vi till ett ställe där vi kunde släppa hundarna. Spice fattade genast tycker för beardisen och tillsammans for de omkring på en nyplöjd åker. Som Spice såg ut! Hela hon var dammig och full med jord, och det var knappt man såg hennes vita strumpor. Hon var definitivt den skitigaste Bebis-Pirayan i stan!!


Av Linda - 16 juni 2007 23:49


Fullt upp i veckan! Jag begriper bara inte var den har tagit vägen. Massor att göra på jobbet och jag förstår inte hur jag ska hinna med allt innan jag går på semester. Bara 9 arbetsdagar kvar nu! *gör glädjeskutt*


Idag ska vi på utställning. Jag och min ena mentor ska ställa Luna och Rupa på en inoff i Höganäs och husse ska döma agility på samma ställe. Vädret ser tyvärr inte jättelovande ut, molnigt med regn som hänger i luften...


Äntligen har jag töat! Låter inte klokt att skriva så i mitten av juni, men töa var precis vad jag behövde göra.
Så fort bedömningen var klar satte det igång att regna modell åskregn och det har hållit på sedan dess. Det blev rått och kallt och när jag sedan var innne i finalen så blev jag såklart dyngsur. Och sedan skulle ju tältet ner och alla grejjorna in i bilen.

Som ni förstår så har det varit en bra dag, resultatmässigt. Luna var inne som enda öppenklasstik och fick en 1:a med HP. Rupa tävlade mot en annan äldre tik i veteranklass men vann och fick HP. Totalt var det fyra tikar som deltog. Rupa, Luna, den andra veteranen och en juniortik. Först stod Luna som 1:a och jag som 3:a. Sedan flyttade de upp mig som 2:a och till slut 1:amed Luna som 2:a. Rupa åkte i sin tur ut mot bästa hanen och blev därmed BIM. Luna, som endast är utställd en gång tidigare, skötte sig utmärkt och var jätteduktig. Men tyvärr så flög svansen upp över rygglinjen och det var det som fällde henne. Annars hade hon vunnit tikklassen. Rupa var också fantastisk, men hon är en gammal garvad utställningsräv och sköter sig själv.

I veteranernas BIS-final deltog fyra hundar. Rupa var jätteduktig som vadade genom vattenpölarna i ringen med sina korta ben och såg inte ut att påverkas nämnvärt av vädret. De andra hundarna hade större problem. Min fantastiska Rupa slutade som BIS-3 och jag är så glad över att jag faktiskt ställer hund ibland!


Har suttit och läst resultatlistorna från dagens SM-kval. En hel del överraskningar måste jag säga...


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26 27 28 29
30
<<< Juni 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards