Ja, egentligen har jag börjat räkna ner för länge sedan, men idag slog det mig att vi är inne på slutspurten.

På fredag slutar jag jobba för den här terminen och kan se fram emot fem veckors härlig ledighet i Dårpippi-land. Lata dagar på stranden, ljumma kvällar på agilitybanan och helgerna på diverse brukshundklubbar runt om i Sverige. För nu ska här tävlas!

Nu är det nämligen slut på min och Novas tävlingsexil och imorgon gör vi vår första start på nästan ett helt år. Frågan är bara hur bra det går, för Nova har laddat sitt agilitybatteri noga. Trots Bebis-Pirayornas ankomst så har Nova varit väl medveten om vad vi andra har försvunnit iväg till ett parkvällar i veckan. Givetvis har hon förlåtit oss och lugnt konstaterat att Bebis-Pirayor och en tävlingskarriär inte går ihop. Men när Bebis-Pirayorna blev lite större och flygfärdiga så var Nova inte lika förstående längre. Så det vara bara att fylla bilen med Pirayor och en hysterisk Nova och styra kosan mot närmaste agilitybana. Den senaste månaden har vi ägnat åt intensiv jag-kan-springa-fort-men-ändå-lyssna-träning. Periodvis har det fungerat riktigt bra... Oftast har jag dock lämnat träningen med känslan av att vi har en SM-plats i sikte, men så följde jag då en länk till startlistan för Borås till helgen. Efter det skippade jag alla planer om att ta mig till SM. Förvisso pågår det ju landslaguttagning på tävlingen och hela den svenska eliten finns på plats, men att läsa startlistan fick mig att inse att även om jag är en bra instruktör med elever som inte gör annat än att plocka pinnar, så är det inte samma sak som att själv vara framgångsrik.

Nej minsann, dessa svarta tankar ska inte få trycka undan den glädje jag känner över att få åka till Borås i helgen. Det ska bli jätteroligt att träffa alla igen och att få vara publik vid sheltieringen, då det är utställning samtidigt. Och att få bo på Scandic Plaza, betalt av SKK eftersom husse ska döma, det är ju inte fel det heller...