Och det är faktiskt helt okej. Nej, jag har inte tröttnat på honom och jag försöker inte få honom att dumpa mig så jag får spela martyr. Min man är nämligen förälskad i min allra bästa Spice.

Jag har sett vissa tecken redan innan men jag har inte riktigt velat tro på det jag sett. För min man älskar inte hundarna, inte på samma sätt som jag. Han tycker mycket om dem och bli ledsen om någonting händer dem, men han är trots allt en nybliven hundägare och ännu inte en komplett hundidiot.

1. Det var han som föreslog att Spice skulle få stanna hos oss iställetför att flytta till en fodervärd, trots alla diskusioner om pengar, tid och träning.

2. Han insisterade på att det var han som skulle hålla i Spice när vi var ute och gick, eftersom:

- Jag har ju bara Luna och du har de andra tre, och då kan jag bära Spice när hon inte ska gå längre.

3. De senaste dagarna har jag hållit hans hund också medan han har haft Spice.

4. Han accepterar henne precis som hon är; att hon sover i sängen, att hon inte är 100% rumsren ännu, att hon springer ivägen för en överallt...

5. Han sitter och tittar på henne när hon sover.

6. Han säger saker som:

- Är du snygg eller är du snygg?

- Du är så himla söt!

För min del tycker jag bara ett det är roligt. Spice är min hund och en riktig mammagris, och det vet husse. Det var till och med han som påpekade det för mig. Men jag har aldrig sett husse såhär, förälskad i en hund.

Dagen i övrigt

Idag har vi varit på utflykt med fritidsbarnen. Och eftersom vi inte var så många så fick hundarna följa med. Åtminstone de yngre. Två av de störra barnen fick gå sist i ledet tillsammans med mig och höll Nova och Luna. Själv höll jag ordning på Spice, vilket inte var helt lätt. Nova var alldeles till sig över att få träffa alla barnen och hon letade hysteriskt efter en fotboll att leka med. Detta smittade av sig på Spice som drog i kopplet som en vettvilling tills hon klöktes.

Vi promenerade till skogen här hos mig, en promenad på 45 minuter. I den gassande solen kändes det som evigheter. Barnen var jätteduktiga och gnällde inte ett dugg. När vi kom fram lekte de en stund och Nova hade fullt sjå att leka med barnen i en koja. Spice var helt slut så jag tyckte hon skulle stanna hos mig och ta det lugnt. Det tyckte inte hon. Som på alla bättre utflykter så hade vi matsäck med oss. Varför smakar det så bra att äta mat utomhus?

Efter maten hade barnen kapplöpning längs stigen och Nova hände glatt på med Luna i hälarna. Så småningom fick även Spice vara med och alla tre sprang som galningar fram och tillbaka.

Tills slut gick vi hem till mig för att äta lite glass. Femtom barn och fem hundar i mit vardagsrum var lite trångt, men ni vet ju vad de säger om hjärterum. Spice struntade i tumultet och somnade resolut under soffbordet.

När vi skulle gå tillbaka till fritids beslutade jag att lämna Luna, Nova och Spice hemma och istället ta med Luse och Rupa på en promenad. Det gick långsamt i värmen vill jag lova. Båda tanterna börjar bli gamla nu och det börjar synas. De tyckte det var skönt att komma till fritids och få lägga sig på klinkersen i hallen.

När jag kom hem sov Spice fortfarande och hon har fortsatt att sova hela kvällen. Hon ska nog ta det lite lugnt framöver.

Tvi vale, vad varmt det har varit idag! Att vara ute i denna värme när man inte behöver är idioti tycker jag. Vilket genast gör mig till en idiot. För jag har varit ute idag. Hela dagen. Och jag har fått mitt straff; röd som en kräfta är jag, eller som en kokt räka som min kära svåger sa. Men han är från Dalarna och har inte hunnit lära sig att uttrycka sig riktigt än.  Min kära make verkar också komma någon annanstans ifrån, för jag begriper helt enkelt inte hur han tänker.

I morse smorde jag noga in mig i solskyddsfaktor 30 samtidigt som jag påpekade att just faktor 30 kanske skulle ligga i badväskan och att vi istället skulle skaffa lite starkare grejjor för användning vid tävlande, tränande och dömande. Till svar fick jag att, nä det räcker med faktor 30 - än har han ju inte bränt sig. Så mot bättre vetande nöjde jag mig med faktor 30 och ser därför ut som kokt räka nu.

I morse, efter att noga smort in mig i faktor 30, åkte vi till Eslövs BK för att vara med på deras träningstävling. jag känner att jagmåste ta alla tillfällen i akt att träna med Nova inför vår comeback om någon vecka. De körde en enkel hoppetta för nybörjarna och där startade jag utom tävlan med Luse och Rupa, mest för att de också skulle få göra något. Både två var jätteduktiga med tanke på att de inte tränar längre. Luse var klart påverkad av värmen och jag hann faktiskt före henne i mål och hon rev dessutom ett hinder.

De körde även en agilityetta och en agilitytvåa vilket gjorde mig glad, då fick vi chans att jobba på vår akillehäl - kontaktfälten. Redan innan start kände jag att Novas uppmärksamhet var någon helt annan stans. Trots det gick hon fint ända fram till A-hindret där man var tvungen att göra ett framförbyte. Detta har vi inte övat, tyckte Nova, och hoppade av. Innan jag hann stoppa henne for hon upp på balansen istället för in tunneln som låg under. Diskad! Då tog jag tillbaka henne till A-hindret så hon fick göra om. På gungan strulade hon också, så den tog vi också om.

I agilitytvåan tjuvstartade hon och hoppade sedan av kontaktfältet på balansen, så där valde jag och ta om och blev ju då diskad. På A-hindret hoppade hon också av, så det tog vi om. I en hoppkombination sprang hon åt helt fel håll och tog säcken istället, men då blev jag förbannad och skickade ut henne från banan. När hon är så okoncentrerad är det det enda man kan göra. Så Ful-Nova var minsta sagt i onåd.

Luna och husse gjorde däremot två kanonlopp och det bådar gott inför sommarsäsongen.

Eftersom vi inte var så himla långt från svärföräldrarna så passade vi på att åka ner dit. Det är alltid lika trevligt och ett kort besök blev som vanligt ett långt besök. Hundarna älskar att vara där och få springa och ligga på deras gräsmatta. Spice har aldrig haft möjlighet att vara lös i en trädgård och hon tyckte det var väldigt trevligt. Inte heller har hon haft direkt chans att leka med de andra hundarna utomhus, så hon jagade Nova så fort hennes korta Bebis-Pirayaben bar henne.

Husse och jag tog en liten sväng bort till köpcentrat för att se om de möjligen hade en bikiniöverdel som passade mig. Det hade de inte, så jakten fortsätter på tisdag.

När vi kom tillbaka hade svägerska och svågern också infunnit sig. Det är alltid lika trevligt att träffa dem, och även om de inte har hund själva så delar hela familjen vårt intresse och är ofta med på tävlingar som både funktionärer och markservice.

Vi åt gott och drack gott, men till slut blev det dags att styra kosan mot hemmet och tvättmaskinen. Hela min garderob ligger nämligen i tvättkorgen och hade vi inte tvättat så hade jag fått gå naken till jobbet. Och eftersom jag är en omtänksam människa så tänkte jag se till att vara påklädd.

Idag på förmiddagen har vi varit och haft kursavslutning för Våga tävla 1 på Kontaktfältet. Vi åkte hemifrån 8.30 och redan då var det +25.

Vi började med att köra en hoppklass 1 i två olika lag. Visserligen hade vi olika storleksgrupper i lagen, men det var inte det som var poängen. Reglerna var de officiella förutom att man inte kunde bli diskad. Meningen var att alla skulle få resultat att räkna.
När vi var klara med den mer seriösa delen byggde vi en skojklass. Första var det några moment modell rallylydnad. Sista momentet var att man skulle göra en inkallning och sedan koppla hunden. Där stod det en hink vatten med ett mått som man skulle fylla och hålla i koppel handen. Därefter skulle man ta sig igenom en slalombana utan att spilla. Så fort man lämnat över måttet till "kontrollanten" från motståndarlaget så gick man direkt på agilitydelen. En liten enkel bana fram till en ruta man skulle placera hunden i. Hunden skulle stanna i rutan tills man byggt upp det hopphinder man behövde för att ta sig vidare i mål. Tävlingen uppskattade av alla och inte behövde känna att det var bättre eller sämre. Och vädret gjorde dessutom att hundarna inte presterade på topp.

Efteråt gick vi in svalkan, lokalen har tidigare fungerat som lager för frukt och grönt, och utvärderade och åt smörgåstårta.

Eftersom Emma och Moa har gått kurs för oss så hade hon såklart Sol med sig. Vi har inte träffat Sol sedan hon flyttade, men oj så fin hon har blivit. Och som hon har växt! Hon är långt ifrån lika stor som Spice och de andra, men hon kommer nog inte att bli lika pyttig som jag befarat. Givetvis glömde jag ju att ta kort på henne som jag hade tänkt. Spice och Sol hade i alla fall vansinnigt roligt och sprang som galningar i och ur alla tunnlarna medan vi byggde.

När alla hade åkt stannade jag och husse kvar för att träna våra egna hundar. Det börjar dra ihop sig nu! Om två veckor är det dags för Nova att börja tävla igen efter nästan ett helt års uppehåll. Vi har lite kvar att slipa på, men vi är på god väg. Imorgon ska vi på utbytestävling i Eslöv och då ska vi filma så jag får se hur det ser ut. Men det kändes väldigt bra i alla fall.

Jag passade på att träna Spice på att gå med utställningskoppel och att stå fint. Lustigt nog var det inte att stå fint som var det stora problemet. Till en början gick hon fint i snöret men sedan bestämde hon sig för att det var ett otrevligt snöre och slängde sig på marken och skulle inte gå mer. Inte ens när jag upplyste henne om att hon slapp träna mer och fick gå tillbaka till bilen ville hon följa med. Frågan är nu om jag ska fortsätta bråka med henne eller skaffa en halvstrypsmodell eftersom hon är van vid det. *funderar*

"Sjung om studentens lyckliga dar.." Idag har det varit student och skolavslutning här i stan. Oväsen och glada människor överallt. Det är inte utan att jag är lite avundsjuk!

Fast jag har haft skolavslutning med barnen på skolan idag och även det är lite speciellt. En del av dem har jag haft ansvar för för sista gången idag och till hösten börjar de på ett annat fritidshem för de lite större barnen. Visst kommer de att säga hej och ge mig en kram ibland, men de är inte längre "mina" barn då.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att följa med till kyrkan. Egentligen hade det varit roligt att få höra barnen sjunga och spela sångerna vi jobbat med, men man kan inte alltid allting. Dels var jag tvungen att ta tag i lite pappersarbete som ingen tagit hand om under tiden jag har varit sjuk, och dels så räckte mina timmar inte till. Egentligen skulle jag varit helt ledig, men jag bestämde mig som sagt för att åka in ett par timmar och fixa lite.

Givetvis kommer jag till skolan samtidigt som alla föräldrarna kommer från kyrkan. Gissa om det var lätt att parkera! I ren protest mot att inga parkeringsplatser var avsedda för oss som jobbar körde jag upp på kommunens fotbollsplan via cykelbanan. Skulle någon bara våga ringa P-vakterna så skulle jag skicka lappen till rektorn! Givetvis var också korridorerna proppfulla med föräldrar och annat löst folk, och från alla håll hälsades jag med:
- Har du inte folkdräkten på dig? Det är ju inte skolavslutning om inte du har dräkten på dig.

I och för sig så är det roligt att folk uppskattar seden med att ha folkdräkt vid högtidliga tillfällen, men just idag när det var +30 så lockade vare sig yllestrumporna eller yllekjolen. Hade jag varit med i kyrkan så hade jag haft på mig dräkten, men för ett kort besök så kändes det överflödigt.

När jag så småningom var klar med alla bestyr åkte jag hem och hämtade Spice och styrde kosan mott grannstaden och mammas lummiga oas. Det är tradition att fika med mamma på skolavslutningen, vi har alltid gjort det ända sedan vi var små. Spice tog jag med för att hon skulle få träffa lite andra hundar och för att öva sig på att inte springa i rabatterna. På ammas framsida under markisen var det behagligt svalt och där satt vi och drack kaffe och åt smörgås och pratade om ditt och datt. Så småningom blev det dags att åka hem och det var så varmt i bilen att jag rullade ner alla rutorna fast att det var 90-väg hela vägen.

Fram på kvällskvisten tog husse och jag med de små, det vill säga Luna, Nova och Spice med oss till stranden. Nova älskar att bada och Luna gillar att blöta ner sig. Spice har varit med på stranden två gånger innan och är helt klart skeptisk till vatten. Vattnet var underbart skönt och både husse och jag vadade ut så långt shortsen tillät. Nova badade och plaskade och rätt som det var så for Spice ut i vattnet, utan ett spår av rädsla. Både husse och jag gapade. Det hade jag aldrig trott! Möjligtvis att hon skulle bli modigare med tiden, men inte att hon skulle skutta ut med samma självklara mod som Nova, och absolut inte så långt. Och det var inte bara en engångsföreteelse, utan hon fortsatte att bada tills hon frös så hon skakade. När vi kom hem duschade jag av henne, för efter att ha fortsatt leka med Luna och Nova uppe på stranden så var hon täckt av grus ända in på skinnet. Efteråt somnade hon gott och hon ville inte ens följa med ner när vi skulle äta middag.

Japp, inte en sekund har man tråkigt när man är lycklig ägare till ett Spicedjur. Med Spice händer det hela tiden saker även om hon är väldigt duktig på att koppla av. Med risk för att klappa mig själv lite väl mycket på axeln, så verkar den här kullen ha blivit precis så som jag vill att en sheltie ska vara i temperamentet; fullt ös medvetslös när vi jobbar och behagligt avslappnad när vi tar det lugnt.

Idag har jag legat hemma med bihåleinflammation, och när jag ringt till jobbet och sjukanmält mig så kurade jag ihop mig i sängen med en bok. De stora hundarna hade redan gjort anspråk på husses säng och givetvis ville Spice också vara i sängen. Efter att ha farit runt och nosat, försökt tugga på ett hörn i boken och hoppat mig rakt i ansiktet, så talade jag om för henne precis vad jag tyckte om dessa tilltag. Genast bad hon om ursäkt och rullade ihop sig intill mig och somnade. När jag själv vaknade, med näsan i boken, några timmar senare så låg hon fortfarande kvar.

Eftermiddagen tillbringade vi på soffan och Spice sov snällt på puffen på golvet.

Nu ikväll har vi kombinerat nytta med nöje. Spice har inte tränat med klickern på ett par dagar, jag hade inget gott godis att ge henne och hon skulle ändå ha ett mål mat till, så vi klickade oss helt enkelt igenom mellanmålet. Just nu jobbar vi på "sitt" och hon börjar faktiskt få kläm på det. Jag tänkte att jag så smått ska börja på "stå" också, så att hon är van vid det när vi ska börja på ringträningen lite mer seriöst. Just nu övar vi bara på att gå i koppel, att följa med den som håller i snöret och gärna då på samma håll som densamme. Hon ÄR duktig, men blir lätt distraherad av fjärilar, sniglar, fåglar och hon stannar gärna för att plocka upp en sten eller pinne att bära med sig.