Vi vaknade pigga och utvilade efter en god natts sömn. Husse dömde tidigt idag och jag satte igång att packa.

Solen lyste från klarblå himmel men över oss hängde hotet om storm och översvämning. Vart efter som förmiddagen gick så blev det mulet och kallt. Vinden friskade i och molnen tornade upp sig. Mitt utställningställt tog sig en flygtur och räddades av mina snälla grannar. PÅ eftermiddagen blev molnen blålila och det mullrade kraftigt på avstånd.

Klass 1 och 2 pryddes av framgångar av mina elever. Stort grattis till er allihopa!

Hoppklass 3 hade husse ritat och den var riktigt kul.

Jag sprang med Luna först och var felfri. Tyvärr klarade vi inte referenstiden och fick lite tidsfel, så någon SM-nolla blev det inte.

Underbara Nova gick också felfritt och slutade på 5:e plats. Och jag fick certet!

åtminstone i 5 minuter. Placering 4 behövde ytterligare ett cert efter regel'ndringen om utställningsmeriten., så jag blev utan. Snopet värre!

I agilityklassen startade Nova först. Banan var rolig och tajt på sina ställen. Nova jobbade så duktigt och fixade en för henne svår slalomingång galant. Tyvärr blev vi oplaverade men vi fick ytterligare en SM-nolla, den tredje för helgen.

Luna är ett kapitel för sig. Med henne gäller inte vanliga regler. När vi startade var hon ofokucerad och fick fem fel i slalom. Strax efter diskade vi oss trots att jag försökte handla efter hennes premisser. Luna åkte ut från banan fortare än kvickt och jag var arg som ett bi!

Allt hade väl varit gott och väl om en bekant inte hade dristat sig till att beskylla mig för diskningen samt envist hävda att det viss funkar att handla alla hundar likdant. En ganska häftig ordväxling utbröt mitt framför en massa människor.

För mig är det fullkomligt absurt att kommentera hur folk handlar sina hundar, åtmintone offentligt. Det är sådant man håller för sig själv eller diskuterar i tältet där ingen hör. Jag tycker också saker om hur folk kör hund, men det ger mig inte rätt att tala om det för dem. Var och en gör som de vill. Det viktigaste är dett DE vet varför de gör som de gör.

Så var helgen över och vi packade det sista. Just som husse var klar med husvagnen så började det ösregna, och det höll i sig ett helt dygn.

Vi styrde kosan mot svärföräldrarna och var framme sent på kvällen. Där blev vi bjudna på grillat och dricka. Det var underbart skönt att komma inomhus och få sitta ner på riktiga möbler och äta på riktiga tallrikar. Hundstackarna, som tillbringat helgen innanför diverse kompostinhängnader, sprang omkring i trädgården glada och lyckliga.

Natten blev våldsam. Regnet vräkte ner och orkanen riste i husvagnen. Det var riktigt otäckt och jag var beredd att åka raka vägen hem.

Vi sov inte speciellt gott inatt. Hundarna tyckte det var konstigt att sova i husvagnen och fann ingen riktig ro. Dessutom oroade jag mig för att Pirayan skulle hoppa ner och kissa på golvet.

Kl. 06.00 gav vi upp och klev ur sängen. Husse skulle inte döma förrän senare på dagen och jag skulle inte tävla förrän i de två sista klasserna, så vi hade haft en förhoppning om att kunna sova tills folk började röra sig upp mot stugan. Nu fick vi istället försöka fördriva tiden fram till första start kl. 9. Då skulle vi i alla fall ha något att titta på. Efter lite frukost och hundrastning så kunde jag vandra iväg mot banan. Under förmiddagen höll min två elever mig sysslesatt i klass 1 och 2. De var så himla duktiga!

Till slut blev det i alla fall min tur att tävla, och jag började i hoppklassen. Jag hade kollat upp mina startnummer på Internet och Luna hade 2 och Nova 8. Det tyckte jag var lite tätt, så jag kollade med inroparen om jag kunde springa med Luna först och flytta Nova till sist. På Internet hade det stått fel, och det visade sig att jag hade 8 och 26 istället. Och det var ju lugnt, då hann jag byta hund och hämta andan innan jag skulle in igen.

När det var min tur så insåg jag att jag hade fel hund med mig! Jag hade hämtat Luna eftersom jag trodde att hon hade 2. Men nu startade jag först med 8 - och det var ju Nova.

Men det ordnade sig, och de fantastiska funktionärerna bytte raskt plats på mina hundar i papprena.

Banan var inte jättesvår och hade bara egentligen ett ställe som jag fick ångest inför. Var föraren bara snabb så fick man inte problem. Men snabb är jag inte! Alltså fick jag välja en annan taktik.

Redan i slalom fick jag en vägran med Luna. Det svåra stället klarade vi men diskade oss på nästa hinder istället. Att köra Luna är inte som att köra en vanlig hund.

Min vackra Nov-Nov är så duktig - synd bara att jag inte kan matcha henne. Jag försökte vinna tid genom att göra ett blinbyte, något som vi aldrig egentligen tränat på. Givetvis tappade jag hunden och fick en vägran. Ett skutt tillbaka över ett hinder och vi var diskade. Jag bara gapskrattade! Det var bara mitt fel, helt och hållet.

Vi hann knappt andas innan det var dags för agilityklassen. Banan var ganska svår och hindren stod tätt.

Jag startade först med Luna. Redan under uppvärmningen kände jag att hon var väldigt ofokucerad. Men jag lyckades hålla ihop henne ända till slalomen - där missade hon en enkel ingång. En stund senare sprang hon förbi A-hindret. Vi kom imål i alla fall, med 10 hinderfel och Gud vet hur många tidsfel.

Min fantastiska Nova gick som ett fullastat godståg i nerförsbacke, knep en 6:eplats och en SM-nolla.

Kvällen tillbringade vi i vårt förtält med god mat och god dricka. Vi var allihopa trötta ganska tidigt och var och en gick till sitt.