Idag har vi varit i Halmstad och tävlat. Eller rättare sagt, jag har tävlat och husse har dömt. 05.00 ringde klockan och 6.45 var vi på plats i Halmstad. Helt sjukt med tanke på att jag tävlade de två sista klasserna. Jag hade sex elever på plats som jag kunde roa mig med att coacha under tiden. Och som vanligt var de helt fantastiskt duktiga. Inte mindre än 6 pinnar blev det, en uppflyttning och flera bra lopp. Bra jobbat och stort grattis!

Solen stekte skönt hela dagen och när det äntligen var min tur att tävla, vid 16-snåret, så var jag knappast motiverad.

Agilityklassen var ingenting att bekymra sig för tyckte jag, en ganska tråkig bana helt enkelt. Trots allt diskade många sig.

Jag startade först med Nova. Av någon anledning missade hon ett bakombyte vid balansen, kan ha varit mitt fel, och fick en vägran. På nergången tog hon ett jätteskutt över kontaktfältet, och det vägrade jag att acceptera. Så jag tog upp henne igen och diskade mig därmed. Eftersom hon var duktig då så lät jag henne fortsätta och då kraschlandade hon i dubbelhindret. Jag hade glömt säga "hoppa högt"! Stackars Nov-Nov! Men hon tröstade sig med nya favoritbelöningen - leverpastej på tub.

Luna var lite sådär halvroad av att tävla agility. Hon tyckte det var kuligare att äta kaninbajs. Men hon startade i alla fall fint och hon klarade bakombytet på balansen. Men när jag berömde henne hoppade hon av och vi fick en vägran i alla fall. Vis av skadan med Nova och dubbelhindret så sa jag "hoppa högt" till Luna. Något så fånigt hade hon aldrig hört och tittade så storögt på mig att hon missade hindret och fick en vägran till.

I hoppklassen startade jag med Luna först och hon var inte alls med på noterna. I starten satt hon och snusade i vinden och hon sprang som ett gammalt tuggummi, segt och dant. I det första framförbytet blev svängen lång och seg och jag fick nästan schasa in henne i tunneln. Några hinder till orkade jag dra henne med mig men till slut diskade vi oss för att Luna tog fel hinder.

Nova däremot var taggad till max, väl medveten om att leverpastejen låg och väntade i målfållan. Satan i gatan vad hon sprang! Efter att ha suttit i solgasset hela dagen var min hjärna lite dimmig och virrig och hängde inte alls med i svängarna. Min handling var lite hysterisk och vilsen och flera fall fick jag ta till plan Ö eftersom jag totalt glömt bort vad plan A och B var. Men vi kom imål med 0 fel, ytterligare en SM-nolla bärgad, och många berömde min handling! Jag måste bara titta på filmen och se om det var lika illa som jag inbillade mig. Nova kom 5:a och givetvis fick 4:an certet.

Kl. 19.30 kunde vi äntligen rulla ut från parkeringen och styra kosan hemåt. Efter att ha lastat in alla grejjorna beställde vi pizza, matade Spice och promenerade iväg till pizzerian med alla jyckarna.

På vägen tillbaka träffade vi på en man med en 7 månader gammal russelhane. Han tyckte brudarna var jättehäftiga och kunde inte fortsätta promenaden förrän vi gick förbi. Precis när vi passerar så far det ut en stor svart hund genom  häcken i trädgården intill. De gamla hundarna ställde sig genast i försvarsställning men Spice, som var helt oförberedd och som bara träffat snälla hundar tidigare, for runt som en vante i kopplet. Till slut slet hon sig lös och flydde längs gatan med den andra hunden efter sig, bort mot pizzerian och traffiken. Husse kastade pizzorna på marken och rusade efter hundarna, jag vrålade åt dem i trädgården att fång in sin j*vla hund! Ett barn sticker ut huvudet genom häcken och efter två minuter kommer en vuxen ut på uppfarten en bit bort. Då har husse lyckats få tag i Spice som har kissat på sig av skräck, och nu klöser hon och river i husse och vill inte alls tillbaka till oss. Tandköttet var kritvitt och hjärtat bankade i hundra knutar. Husse försökte prata med villaägaren men "hunden har ju aldrig gjort så innan" och "vad stod jag där och vrålade för"? Flera grannar kom ut och tyckte definitivt att vi skulle polisanmäla händelsen.

När Spice väl lugnade ner sig, och jag med, så såg jag att hon inte gick riktigt rent. Hon haltade inte direkt, utan svängde mer benet runt sin egen axel som om hon inte ville böja på knät. Hon smärtade inte när vi klämde på henne och jag trodde att det bara var tillfälligt, men det gav inte med sig.

Jag så pengarna fladdra iväg på dyra veterinärvårdsräkningar och en skadad hund som kanske vare sig kan träna agility eller gå i avel.

Så jag trotsade mesiga husse och ringde helt sonika polisen och gjorde en anmälan. Även om Spice inte får några fysiska men av detta så höll polisen med om att det helt klart skulle hjälpa oss att få pengar om ut i fall att. Kvinnan som tog emot mitt samtal var väldigt trevlig och tog saken på stort allvar.

Så nu sitter vi här, 22.19 en lördagskväll, och ska äta uppvärmda pizzor från ugnen. Luse har precis spytt upp en stor klump pizzasallad på hallgolvet, för det hann hon smälla i sig i tumultet när pizzorna ändå låg på marken.

Jag hoppas innerligt att Spice är OK, så att vi bara behöver jobba med den psykiska biten, även om den blir nog så jobbig.