Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under oktober 2007

Av Linda - 29 oktober 2007 10:37


Ville du något, eller??



ANNONS
Av Linda - 28 oktober 2007 20:04


Tänk vad en en extra timme på dygnet kan göra! Brydde mig inte ens om att sätta klockan igår kväll, jag tänkte att vi vaknar när vi vaknar. Och när jag vaknade och tittade på klockan kunde jag lugnt dra bort en timme och konstatera att jag vaknat tidigt och hela dagen låg oanvänd framför mig. Husse var inte vaken, men det rådde Spice bot på. Spice är VÄLDIGT effektiv som väckarklocka.


Efter att ha ätit frukost och gjort oss iordning i lugn och ro, så packade vi in ungdomarna i bilen - Luse och Rupa utsträckta på dubbelsängen och tuggade nöjt på varsitt ben - och styde kosan mot Helsingborg. Först tog vi en sväng inom City Gross och provianterade och sedan for vi vidare till IKEA för att skaffa lite smått och gott. Mest var det för att kolla lite priser; vi behöver fler och nyare hyllor till kontoret och vi behöver en ny opissad garderob i sovrummet. När vi lämnade IKEA hade jag handlat för 39 pengar.


Vårt egentliga mål var Hundcenter. Min träning med Spice har blivit mer och mer målmedveten, och det hänger givetvis ihop med att hon visat att hon vill och kan. Hon stormar in på plan på samma underbara vis som Nova och bara väntar på att vi ska sätta igång.

Vi började med en enkel svängövning, tre hinder rakt fram och sedan 90 grader åt höger eller vänster. I början blev jag riktigt arg på henne för hon gjorde allt annat än det hon skulle göra. Hon satt inte kvar, morrade på förbipasserande eller sprang iväg och jagade löv. Men till slut gjorde hon som jag ville och då blev det hur bra som helst.

Efter det körde vi en enkel velodrom och det var inga problem alls. Långhoppet ingick för första gången i en kombination, men hon fixade det också.

Mot mina principer så körde jag en del av en bana som fortsättningskursen använt. Det var en mjuk båge bestående av hopphinder. Anledningen till att jag provade var att jag ville se om framåtsändandet höll.

Först i kombinetionen stod däcket. Men eftersom Spice aldrig hoppat däcket så uteslöt jag det. Men hon var nyfiken och var framme och kollade. Då tänkte jag att jag skulle börja belöna så fort hon stack in huvudet i hålet. Och rätt som det var så hade hon hoppat igenom! Så vi provade ett par gånger till. Nu vet jag att hon kan så nu kan vi träna det någon gång ibland.


Spice var trött när hon fick hoppa in i bilen, men det var inte Nova. Under uppvärmningen morrade hon och gjorde övningarna fort. Först körde jag henne i velodromen för att jobba på farten. Det gick inte fort, men hon såg glad ut. Sedan provade vi lite staket och threadlar och då skallade hon i svängarna. Det gör hon bara när hon är riktigt tänd, och det var så himla härligt att höra.

Nova ville inte åka hem när vi var klara, men vi var faktiskt tvugna.


Resten av dagen har gått åt till att storstäda resten av huset. Vi är inte riktigtklara, men så gott som. Det värker i hela kroppen, men det är det värt. På bordet står en nybakad pizza som bara väntar på att bli uppäten. Jag tror att jag ska ta tag i det nu...





ANNONS
Av Linda - 27 oktober 2007 19:52


Japp, idag har årets storstädning ägt rum. Och det behövdes! En valpkull, en regnig sommar och invånare som nästan aldrig är hemma - det gör att huset ser ut som en svinstia. Åtminstone om man tittar lite i vrårna. Nu kan jag visa upp mina vrår utan att skämmas, åtminstone på övervåningen. Bottenvåningen hann vi inte med.

Idag är nämligen första lördagen på jag vet inte hur länge, som vi inte har haft något inplanerat. Så vi har tagit det lite lugnt.


I förmiddags var vi på stranden med våra understimulerade stackars hundar. Och det tyckte de ju så klart var himla mysigt. Och badade gjorde Nova och Spice, även om det inte kan ha varit många plusgrader i vattnet.


I morgon är det tänkt att vi ska träna en lite sväng, åka till IKEA och spana lite och städa färdigt resten av huset.



Av Linda - 21 oktober 2007 22:02


Så kan man väl bäst beskriva dagens utställning i Halmstad. Man risslar upp sig till tänderna, borstar och fluffar den stackars hunden så skinnet blöder, skär sig i fingret med saxhelvetet  och så är det hela över på knappt två minuter.


Nä, tacka vet jag agility! Där får man minsann valuta för pengarna. Och det hela hänger enbart på en själv och hunden. Placerad blir man om man har presterat så bra man kan. Inte ens domaren kan komma och sabotera en felfri prestation.

På utställning är det lite annorlunda. Till och med om man har en champion i snöret så kan man bli oplacerad.


Jag brukar inte racka ner på domarna, åtminstone inte så det hörs. Men dagens domarinsats i ring 2 i Halmstad ridhus var lite skral. Åtminstone när det gäller hundar under knähöjd, om man nu får tro husse. Själv tittade jag inte så noga, för jag var upptagen med att fluffa.

Sheltisarna var 7 stycken och två av dessa representerade Stormstjärnans. Och ingen av dem fick den placering en Stormstjärna förtjänar. Givetvis tycker väl alla så, men jag är helt övertygad om att resultatet hade blivit ett annat, eller åtminstone känts mera rättvist, om vi inte hade råkat ut för fyrasekundermannen.


Love hade åkt med matte och husse ända från Göteborg för att vara med. Tack snälla ni för att ni kom ner så att jag fick titta på godbiten live! *kramar om Lovehussen och Lovematten*

Love var snyggare än en nyplockad champion och så lik pappa Champion att jag höll på att svimma. Domaren sa dessutom till Lovematten att den hunden kan gå hur långt som helst när de bara har fått lite mer ringträning. För Love var glad som en speleman och det tyckte jag var jättehärligt. Och ingen skugga må falla över Lovematten, för första utställningen är första utställningen. Och Love och Spice är Bebis-pirayor och ska därmed uppföra sig som sådana. Punkt slut!

Domaren ansåg dock att Love var lite för glad och fick därför inget HP. Hade de fått mera tid på sig i ringen så är jag övertygad om att resultatet hade blivit ett annat. Eller åtminstone känts mera rättvist.

Men jag är nöjd med Love, för jag tog mig tid att känna och klämma.


Spice lyckades på något vis tråckla till sig ett HP men hon blev tvåa lik förbannat. Anledning: Hon rörde sig sämre och tog inte ut steget.

Hm, kan det bero på att vi visade hundarna i en ring på knappt 10 X 10 meter? Och att den andra tiken var gott och väl 3 cm lägre än Spice och följaktligen hade kortare ben? När jag skulle visa Spice fram och tillbaka så tror jag inte att jag tog mer än 6-7 steg åt vardera hållet innan fingen var slut. Hur hinner man bedöma rörelserna på det?

På bordet tog det ungefär fyra sekunder. Jag hann lyfta upp hunden, samla ihop kopplet och sedan lyfta ner igen. Han frågade inte hur gammal hon var, klämde inte på henne... Jag minns inte ens om han tittade på hennes tänder. Stod som en hösäck gjorde hon, för hon blev helt överumplad av att bli påhoppad som hon blev. Och sedan nerslängd igen.

Två varv runt i miniringen med konkurrenten och sedan var det klart.


Japp, man får liksom ta det för vad det är. Men kritiken var fin. Tack Love med familj för en trevlig dag!


Av Linda - 19 oktober 2007 20:12


Snörvel, host och aj! Förkylningen jag burit på hela veckan har brutit ut till slut. Och min stackars axel har fått ett utbrott av kramp och snott ihop sig till en hård knut och befinner sig återigen strax under örat. Så idag har jag hållit mig hemma. Ätiti lite tunga droger och snarkat på soffan har jag gjort, minsann.


Redan på morgonen märkte Nova att något inte var som det skulle. Redan vid fyrasnåret var jag uppe första gången på jakt efter halstabletter. När jag proppat munnen full och lagt mig ner igen ställde sig Nova över mitt ansikte och killade mig med morrhåren. Andedräkten svepte över min kind och det är så nära en ömhetsbetygelse Nova kan komma.

När väckarklockan sedan ringde - måste ju ringa och sjukanmäla mig - så hoppade hon upp i sängen igen och upprepade proceduren. När jag andades stark mint på henne så reste sig öronen och hon såg väldigt glad ut.

På hela dagen har inte Nova lämnat min sida. Med viss möda krånglade jag ner mig i soffan och vips var Nova där och bad om tillåtelse att hoppa upp. Eftersom jag hade feber och frös så var hon väldigt välkommen.

Hon är så underbar,  min fantastiska Nova!


Av Linda - 12 oktober 2007 23:39


Just nu är det ovanligt stressigt och stökigt i Dårpippiland. Det är så mycket jag VILL göra och så lite tid till det. Det finns så mycket jag BORDE göra, och det finns lika lite tid till det. *vinkar till Maria, Tina, Jill och alla andra jag vill höra av mig till*

Beställningarna är snart avklarade för den här gången. Imorogn gör jag klart det sista och levererar på söndag och måndag. Sedan är det väl dags att sätta igång och sy till försäljning.


Nu är det höst på riktigt. På kvällarna är det riktigt kallt. Fast jag är alltid varm och tränar envist i bara T-shirten medan alla andra är påbyltade upp till öronen. Jag har aldrig förstått hur man kan träna klädd på det viset.

På hösten går allting mot slutet på något vis, men samtidigt mot en början. Redan nu är tävlingskalendern klar och vi pratar redan om resor till Värmlandsveckan och Norge. Samtidigt är vi i full gång med att avsluta de kurser vi håller på med. I veckan var på planeringsmöte på Hundcenter och bokade in alla våresn kurser. Om man säger såhär: Vi kommer inte att vara sysslolösa...

Även på jobbet håller vi på att avsluta. Efter höstlovet byter jag kollega igen. *suckar*  Förvisso blir det en gammal kollega som komme tillbaka, men jag är så förbaskat trött på dessa eviga personalbyte. Dessutom är jag trött på att vara chef. Och ändå bekymrar det mig att jag om några veckor ska behöva dela med mig av ansvaret, att besluten inte längre är enbart mina. Skumt va?


Tävlingssäsongen är väl i princip också avslutad. Vi åker till Stora Stockholm i december, men jag är inte säker om jag ska köra agility där. Husse och Luna ska i alla fall tävla. Själv tänkte jag ställa både Spice och Nova. Och sedan börjar hela karusellen om igen i januari med My Dog. Sedan närmar sig både SM och Spice tävlingsdebut med stormsteg. Inte för att jag MÅSTE börja tävla Spice, men jag siktar på det. När Nova väl "knäckte koden" så gick allt så jättefort och hon var tävlingsklar långt innan hon hade åldern inne. På sätt och vis hoppas jag att Spice är lika clever.


Min vackra Nov-Nov är inte sig själv. Både på träning och tävling har hon gått som en snigel på sista tiden och hon drar sig undan och ligger gärna för sig själv. Förhoppningsvis är hon bara trött. Och det har hon all rätt att vara. Först hade hon en kull valpar och sedan gick hon rakt på en ganska tuff tävlingssäsong. Dessutom fick ju Spice stanna och Spice älskar verkligen sin mamma. Nova älskar inte Spice lika mycket. Åtminstone inte alltid. Jag är riktigt orolig för Nova. Jag ska beställa tid hon homeopaten och hittar han inget så vill jag ta ett blodprov för att se så hon integår och bär på något.

Det mest naturliga hade varit att bara låtit henne vila, men jag ställs hela tiden inför ett dilemma. Vad är bäst; att hon får vila helt från träningen och vara ledsen över  att jag ägnar så mycket tid åt Spice eller att hon får träna lite grann?

Ja, ja, ja, hundar har inte känslor som vi! Men hundar i flock känner avundsjuka och rivalitet, och alla vill vara högst i rang efter flockledaren. Hur jag ska göra blir ett senare problem. Nu är det snart lördag och jag ska nog ta och krypa ner i sängen.


Av Linda - 6 oktober 2007 12:16


idag har vi varit i Trelleborg på tävling. Husse dömde och jag fanns på plats för att coacha kursare.

Redan när klockan ringde - 04.15 - så visste Nova precis vad som var på gång. Hon hoppade upp till mig i sängen och laddade för tävling. Det går inte att beskriva hur hon ser ut och känns, men jag kan inte ta fel på vad hon vill.


Till Novas stora besvikelse så gick husse ut och ställde sig på banan och det betyder bara en sak; att Nova inte får springa. Så hon vände helt sonika rumpan mot banan, sur som en ättiksgurka, och blängde på mig med ögonvitorna. Hela tältet fullkomlig osade sur hund.

Så jag sökte upp tävlingsledaren och förklarade läget. Givetvis fick jag starta Nova sist utom tävlan. Och Nova blev själaglad när hon förstod att hon också skulle få vara med. Hon sprang inte så fort som hon brukar, men hon kom imål med 0 fel och den bästa tiden.


När vi stod vid tältet för att pusta ut gjorde Nova världens ryck i snöret. Jag trodde hon skulle hoppa på någon annan hund, men istället hoppade hon på en fotboll som hunden i granntältet hade vunnit. Hon spelade raskt ut den på området utanför banan och morrade och knorrade av glädje. Boxern som vunnit bollen var inte där just då, men man kan faktiskt inte bara stjäla andras bollar hursom helst. Så jag bad en av eleverna att få låna hennes fotboll som hon vunnit. Nova och jag spelade ett tag och Nova var lyckligare än lyckligast.

Då kom en av arrangörerna och sa att jag fick vara med på prisutdelningen eftersom så få gått imål i klassen. Till min glädje fanns det TVÅ fotbollar kvar när vi blev tilldelade "specialpriset" och vi tog ju givetvis en av dem. Att välja en flaska schampo i det läget hade varit idiotiskt! Sedan spelade Nova fotboll ända tills vi skulle åka hem ungefär 1,5 timme senare.

Galleri kommer på hemsidan senare, men här kommer två smakprov.



Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Oktober 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Blogkeen
Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se