Så som det blåste och stormade igår så trodde vi aldrig att vi skulle kunna genomföra vår sheltieträff. Men morgonen grydde klar och solig. Åtminstone tills vi kom fram till Hundcenter; i horisonten tornade stora svarta snömoln upp sig.

Att säga att vi var mång på träffen var en klar överdrift. Vi var tre stycken. Jag, Husse och en elev. Sheltisarna var fler, hela sex stycken.

Men vad gjorde väl det? Vi tränade och hade trevligt i två timmar och fick kört igenom en massa bra kombinationer.

Både Nova och Spice fick ta time out emellanåt, de var så laddade att de inte klarade av att lyssna. Nova börjar komma tillbaka sakta med säkert och tycka att agility är skoj igen. Och Spice förvånade mig ytterligare en gång när hon på slutet tog sig igenom en klass 3-kombination som jag vet använts på ett landslagsläger. Hon gick förvisso inte för fullt, men att klara threadlar, fel tunnelingång, boxhörnor och byten i nästan 15 hinderpassager är inte illa för en Bebis-Piraya på 8 månader. Hon gör allting så himla naturligt att jag nästan blir matt. Visst, det finns tusen grejjor att fila på, men det är ju det som är det kuliga!

Efter träningen blev vi inbjudna på kaffe och pratade bort en liten timme. Till slut kom vi i alla fall hem och fick ta itu med nästa projekt, nämligen bada hund.

Min elev brukar nämligen få hjälp av mig att frisera sin sheltie, och eftersom jag ändå skulle göra vid Spice så passade vi på efter träningen. Och även om hennes hund inte var speciellt hjälpsam så blev han både badad och klippt och luktade som en liten vaniljbulle när han åkte.

Helt plötsligt är dagen slut och det är dags att packa inför morgondagen. Det är inte utan att jag är lite nervös!