Det var ett tag sedan jag bloggade senast. Men det har liksom inte hänt något spännande i våra liv, och ändå har det hänt ganska mycket. Fast bara sådant som inte varit värt att blogga om.

Idag bloggar jag från skolans dator. Fast inte på arbetstid. Hur går det ihop sig? Har jag åkt tidigare för att slippa Stygg-Lunas "vackra" röst? Eller har datorn i Dårpippiland även den fått dårpippi och gett upp?

Inget av ovanstående faktiskt, även om Stygg-Luna för tillfället ligger ganska risigt på rätten att få existera över huvud taget.

Anledningen till att jag denna iskalla måndag med arktiska vindar som sveper runt knuten sitter och bloggar på skolans dator är att jag helt enkelt åk hit för tidigt. Av misstag.

När klockan ställdes om till vintertid satt sprinten på min armbandsklocka fast och jag har liksom inte ansträngt mig något vidare för att få loss den. Jag har helt enkelt duktigt dragit bort en timme varje gång jag tittat på klockan. Idag på förmiddagen har jag varit riktigt duktig och planerat vårens kurser och besvarat en massa mail. När jag helt plötsligt tittar på klockan får jag panik. 30 minuter kvar till jag måste åka till jobbet! Och här sitter jag iförd träningskläder och har vare sig kammat håret eller rastat några hundar.

Undan fick det gå och jag var minsann på jobbet med 5 minuter till godo.

Till min stora förvåning var inte min kollega på plats. Hon skulle komma tidigt för att baka äppelkaka, berättade hon i fredags när vi önskade trevlig helg. Ingen kollega. Ingen hade hört från henne och inte var hon sjuk heller. När jag nervöst plockade ihop listorna för att hälsa på barnen så talade andra, ganska förvånade kollegor, om att jag fick vänta lite eftersom klockan bara var 11.50 Det planerade inte att sluta förrän 12.50 Så tokigt det kan bli! Så här sitter jag och bloggar på skolans dator en iskall måndag i slutet av november och försöker slå ihjäl en timme.

I helgen har jag varit ensam hemma. Det är faktiskt ganska skönt ibland. Jag hade tusen planer för vad jag skulle göra i min ensamhet, men som vanligt fick jag inte gjort ett dugg. För jag har, hör och häpna, tagit det lugnt hela helgen!

Både lördag och söndag var jag och tränade med Nova och Spice. Novas kontaktfält har helt plötsligt blivit uslare än uslast. Frågan är bara varför. Själv tycker jag att jag har varit väldigt konsekvent och gjort lika både på träning och tävling. Men förmodligen har jag inte det. Förhoppningsvis ska jag få hjälp att lösa problemet nästa helg då jag för en gångs skull ska få gå kurs själv.

Spice är liksom bara Spice. Totalt urhäftig med ett makalöst tryck och träningsvillig som få. Det finns i princip inga handlingsövningar som är för svåra för henne. Det som gäller nu är att lägga lite krut på enstaka hinder som däck, säck och klätterhinder. Vi klickar kontaktfält så mycket vi bara kan. Ibland går det jättebra och ibland begriper hon inte vad vi håller på med. Men så är hon ju fortfarande bebispiraya.

På eftermiddagen började jag adventspynta så smått. Jag har handlat lite julstjärnor och hyacinter och jag städade upp både här och där. Jag är ett julfreak av stora mått. Nej, det är inte tomtevarning hemma hos mig, men jag älskar julen och allt som hör till. Trots detta så julpyntar jag inte speciellt mycket. Blommorna är viktiga och julgranen. Ljusen och några dukar också. En och annan tomte kommer också fram, det är mest känslan och dofterna jag är ute efter.

Jag har aldrig svårt att hitta julstämningen även om det hade hjälpt med lite snö.

På söndagen hade jag en konsultation - ett ekipage som kom ända från Blekinge. Eller möjligtvis Småland. Geografi har aldrig varit min starka sida.

Jag blir så ledsen när jag träffar duktiga och träningssugna ekipage där den egna klubben inte har något att erbjuda. Där man fortfarande lär ut saker som varit passé i flera år eller andra helt tokiga saker. Jag glömmer aldrig ekipaget som till sin förvåning fann sig diskade efter slalom. Hunden hade gått in på fel sida om första pinnen och föraren fortsatte bara och blev givetvis diskad. Jag får fortfarande klåda i tänderna när jag tänker på vad föraren berättade, att de fått lära sig att det kvittar på vilken sida hunden passerar första pinnen. Hur ska sporten kunna utvecklas om det inte finns krav på oss intruktörer att fortbilda oss och kanske dessutom tävla då och då?

På kvällen kom husse hem från domarkonferensen i Stockholm och berättade vad som sagts. För en del domare hade den tydligen varit väldigt lärorik. De hade fått lära sig att det i reglerna står att det ska vara 5-7 meter mellan hindren, hundens väg. Hur kan man ha missat detta????

En fråga som varit på tapeten var hur mycket en domare ska döma för att få behålla auktorisationen. För närvarande är det en gång vartannat år. Många tycker att det är för lite, och jag är beredd att hålla med. Det handlar inte om att hänga med i sporten och utvecklingen, utan om att hålla rutinen att döma vid liv. Och varför vill man vara domare om man ändå bara dömer 1 tävling vartannat år? Varför ska man få lov att uppta en plats på domarutbildningen, som någon annan kanske varit mer förtjänt av, om man nu ändå inte tänker döma?

Och det handlar ju inte bara om det. Det klagas på att det inte finns tillräckligt många domare, att det är svårt att få domare till tävlingarna och att många dessutom tävlar själva också. Är det så konstigt? Hur många domare har vi som dömer aktivt? När husse räknade efter så visade det sig att han hade dömt 27 tävlingsdagar under 2007. I många fall har han tackat ja just för att klubben inte får tag i någon annan domare. För om det ska vara så svårt att få tag i domare, i kombination med större krav på arrangörerna från de tävlande, så kommer det snart inte vara någon som vill hålla tävling.

Någon hade under helgen räknat ut att om alla domarna delade på de tävlingsdagar som är beräknade för 2008 så skulle alla behöva döma 7 gånger. Jag kan inte tycka att det är för mycket. Det är inte ens en tävling i månaden och det lämnas gott om utrymme för det egna tävlandet.

Fast det är bara jag. Jag som inte ens har en hund som är agilitychampion, som dessutom kvalat till SM.

 

Lena

26 november 2007 20:01

Ibland är det bara skönt att få vara,fast man tänkt sig att göra massor. Skönt att man inte är ensam om att ha pyntat lite i helgen. Ja julen är en mysig tid med stakar i fönster,granris som doftar,apelsiner med kryddnejlikor,pepparkaksbak o lussekatter Mmmmmmm

http://www.blogtown.se/blog.php?id=coolahundar

 

Veronica

26 november 2007 20:18

Ja det är inte lätt det där med tider, en timme hit eller en timme dit... =)

Måste berätta att Teo och jag var och tränade agility igår. Det var i ett jättetjusigt ridhus som dock lät en hel del, men det är ju bara bra träning för oss... Och tro det eller ej men han gjorde kanonfina bakombyten utan någon fulsnurr!! Ooo =)
Ha de fint!

http://www.nogg.se/teoblondie

 

Farmor

26 november 2007 22:03

Hej! pynta är väl mysigt, här är snart alla tomtarna framme men dom är ju inte så många. men dom väntar på dig till jul. HAHA

 

Svägerskan

27 november 2007 07:58

Det är bara att kämpa på :)
Jag ska ju få se snö iaf!

http://lunaqueen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...