Oj, vad det var segt att gå upp i morse! Inte nog med att det blev sent igår, jag var inte en nykter när det var dags att kliva upp. Champagne är livsfarligt! Även om man inte dricker mycket så far bubblorna rakt ut i blodet och gör en packad på ingen tid. Jag begriper inte hur kändisarna kan häva i sig så himla mycket champagne.

Tack och lov behövde jag inte styla mig utan bara dra på träningsstället, för idag har vi tävlat agility.

Med viss möda masade jag mig upp och fick packat det sista medan husse var ute med hundarna. Mitt hopp var att en stadig frukost skulle få mig att må lite bättre.

Frukorten gjorde inga underverk men den underlättade färden till mässan och promenaden genom insläppet och in till ringen. Dagen innan hade vi ställt vår grejjor vid ringside, så vi hade inget att bära på.

Klasserna var stora och small började, så vi kunde sitta ner lite och titta. Mia Laamanen, den finska VM-domaren, hade ritat agilityklassen och den var verkligen rolig och utslagsgivande.

Men hur folk handlade sina hundar blev jag inte riktigt klok på. Kanske är vi bortskämda i Skåne med bra förare och bra handling, för Stockholmarna blev jag inte imponerade av. Inte många andra heller för den delen. Många framgångsrika förare som jag bara hört talas om men aldrig sett tävla hade sämre handling än mina elever. De gjorde tabbar som inte var utav denna värld, och man kan misstänka att de nått stora framgångar genom ett intensivt tävlande snarare än genom att vara skickliga förare. Inte undra på att de gapar högt om det nya SM-kvalsystemet och att "kreti och pleti" numera kan kvala till SM och dessutom placera sig. Helt plöstligt är de dessa förare som inte tävlar på helt lika villkor som vi andra.

Både Luna och Nova gjorde bra lopp trots att jag nu övergått till att vara bakfull och illamående och husse som fick hjärnsläpp och gjorde en handlingsmiss. Luna rev ett hinder och fick en vägran och tidsfel, Nova gjorde en fin nolla men fick 0,11 tidsfel. Tidsfelen vill jag skylla på mattan, för Nova var inte helt bekväm med den och kändes lite motspänstig. Trots allt slutade vi på 7:e plats i ett startfält på 60. Inte så pjåkigt!

Hoppklassen var också rolig på sitt sätt, men en stor betongpelare ställde till det för en del. Att pelaren stod där den stod var inte så mycket att göra åt, men domaren kunde ha byggt lite smartare. Trots allt var ringen jättestror.

Pelaren stod mitt i ett staket så förarna hade mer jobb att akta sig för stolpen än att handla sin hund. Själv hade jag valt ett annat handlingsalternativ om inte stolpen varit där, men nu var det som det var. Husse och Luna gjorde ett fantastiskt lopp och husse handlade som en gud. Tyvärr fick de tidsfel igen. Nova var också jätteduktig och trots tidsfel så var hon snabbare än Luna. Trots många nollor så hamnade vi ganska högt upp i resultatlistan.

Hemresan tog en evighet! Jag har nog aldrig längtat hem så mycket! Vi var hemma vid 22-tiden och hann packa upp en del innan det var dags att lägga sig.

Trots allt var det här en resa som jag vill göra om nästa år, det är en trevlig avslutning på tävlingsåret.