Januari är, mest på grund av vädret och årstiden, en ganska stillsam period i den aktiva hundägarens liv. Så även i vårt. Vädret inbjuder inte direkt till längre promenader eller andra utomhusaktiviteter och på tävlingsfronten är allt lugnt. Inte heller kurserna har kommit igång utan just nu lägger vi sista handen på planeringen och ber till Gudarna att allting ska fungera. För det är inte lätt att få ihop det för tre terminskurser, flertalet dagskurser på olika klubbar, Hunderians affärer, det egna tävlandet och inte minst den privata agendan.

Det dumma med en stor släkt är att det alltid är någon som fyller år. Nu är alla syskonen också i den åldern att de börjar yngla av sig och så blir det vips ännu flera högtidsdagar att fira. Våra egna födelsedagar, som inföll i höstas, har vi ännu inte hunnit fira. Men vad gör det när det är party i Dårpippiland vareviga dag?

Idag har Nova varit hos kiropraktorn. Husse har dragits med ett envist ryggskott en tid och när han ändå skulle dit så passade jag på att ta med Nova.

Inte ett enda fel hittade han på henne. Jag vet inte om det är positivt eller negativt. På sätt och vis är det jättekönt att hon mår bra, men å andra sidan hade det varit lika skönt om han kunnat fixa så att hon fick i den extra växel som ibland fattas på banan. Men min hund mår bra och det är det viktigaste.

Spice Pirayanson mår däremot inte så bra. Nä, det är inget större fel på henne, men nu är hon officiellt vuxen. Förra veckan började hon löpa och sedan dess har hormonerna levt om i hennes lilla kropp. Var hon energisk innan så är det inget mot vad hon är nu.

Eftersom alla hundarna nu har löpt eller håller på att avsluta löp, så lägger de pälsarna. Vi har så mycket hundhår över allt att jag håller på att bli galen! Tack och lov så fick vi en smart liten handdammsugare i julklapp att ha i husvagnen och den har räddat livet på mig och soffan. För hur smart är det att ha en tygsoffa när man har hund?