En hel månad av år 2008 har redan passerat. Var tar tiden vägen? Och om det känns såhär nu - hur fort kommer inte resten av året att gå? Det är inte utan att man blir lite nervös. Ibland känns det som om jag inte gör annat än att kämpar mot tiden, att försöka hinna ikapp och helst förbi.

Veckan som gått har bara innehållit en enda sak - sömnad. I helgen har jag haft årets första försäljning och eftersom jag tidigare haft så mycket att göra med alla kurser som skulle planeras, så har sömnaden legat lite på is. Men inför helgen fick jag sätta fart och producera lite halsband. Jag har också beställt varor från min nya leverantör. Och när ekonomin är begränsad och utbudet stort, då får jag lite ågren. Men jag lyckades välja ut några godbitar att ha med mig.

Lördag

Tidigt på lördagsmorgonen bar det iväg till Oskarströms BK, i ett ridhus mitt ute i skogen. Husse dömde och jag skötte butiken. Några av våra elever var och tävlade och jag fick nöjet att se dem plocka pinnar och placeringar. Grattis till er alla duktiga!

Försäljningen gick strålande och jag hade inte mycket dötid. Alla handlade inte men många stannade och tittade och gick därifrån med vårt visitkort. En del beställningar fick jag också, bland annat en som ska skickas ner till Schweitz. Det ni!

Tävlingen var välorganiserad och flöt bra, men det tog ändå många timmar. Till slut frös jag något alldeles kolosalt. Efter tävlingen skulle vi åka raka vägen ner till klubben för årsmöte, men det slutade med att Husse fick åka själv. Jag frös så mycket och tänkte på de stackars hundarna som varit med i bilen hela dagen. Och så tänkte jag på kursen jag skulle ha på söndagen, som jag ännu inte planerat...

Söndag

På söndagen hade vi kursstart med Tävlingsgruppen 9-13. Vi ska träffas ett par timmar ungefär var 3:e vecka fram till sommaren. Det är samma gäng som tidigare gått kurs för oss, så det känns invant och bra.

Vi började med ett par timmar teori. Bland annat pratade vi om vad som gör ett agilityekipage bra. Vi pratade även lite små knep och finesser man kan använda sig av i handlingen och att saker och ting inte alltid är vad de ser ut att vara. Till exempel att det inte alltid är bäst att ta den kortaste vägen. Vägen är förvisso kortare med hunden kan inte bibehålla den höga farten och man förlorar tid. Då är det bättre att ta en lång väg som låter hunden gå för fullt hela vägen.

Efteråt praktiserade vi en del av sakerna vi pratat om. Vi avslutade med att köra den ena banan som Husse dömt under gårdagen.

Efteråt stannade vi och tränade våra egna hundar. Nova hade fått vara med som elevhund, så henne körde jag bara något enstaka varv. När Spice blev utsläppt ur bilen så blev hon helt vild. Eftersom hon har löpt så har hon inte fått träna. Hon sprang och sprang och sprang till tungan hängde som en slips. Men hon är så duktig min fina Piraya! Banan klarade hon galant med bara två stopp; ett vid slalom och ett vid upploppet. Framåtsändandet är inte riktigt vad det borde och det kan jag bara skylla på mig själv. Men hon tog alla hindren utan att krångla och det känns verkligen som om vi är på väg. Nu är det inte långt kvar till hon får börja tävla...