Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under mars 2008

Av Linda - 29 mars 2008 17:57


Idag har hemsidan äntligen blivit färdig! Jag har hållit på ett tag och fundilerat på hur den ska se ut. Agilitysidan har inte förändrats speciellt mycket, men indexsidan och kennelsidan har fått sig ett rejält lyft. Hunderian återstår att göra något åt, jag vet inte riktigt hur det ska se ut.


Men jag behöver hjälp med en sak. Länkar! Jag vill ha tips på bra hundlänkar. Det kan handla om allt möjligt, bara det är hundigt.

Av Linda - 29 mars 2008 17:38


Jag trodde inte mina ögon när jag vaknade i morse! Jag var rädd för att det hade kommit snö under natten, men jag hade inte väntat mig att det skulle regna. Och det regnade inte lite heller.


Agilityförare bangar inte för något väder och vid tio var vi ute på Hundcenter. De flesta hindren var inplockade igen efter veckans snöfall, men tio hopphinder, en lång tunnel och en slalomsexa hade vi att tillgå.

Jag för min del hade inte några storslagna planer utan tänkte mer jobba med ganska basic övningar. Jag brukar skoja ibland och säga att jag skulle behöva gå kurs för mig själv någon gång.


Men faktum är att det ligger en hel del sanning i det. Jag ägnar så mycket tid åt att lära andra att jag ibland glömmer bort mig själv.

Det är inte meningen att det ska låta som gnäll eller som en bortförklaring till varför det inte alltid går så bra för mig på banan, men trots allt så hinner jag inte träna så mycket som jag borde. Det är att vl jag har gjort, men jag önskar att de som tänker - och säger - nedlåtande meningar om mig som agilityförare och instruktör hade detta i tanken. Många av de mera kända förarna gör inget annat än att träna sina egna och andras hundar dagarna i ända, och då är det faktiskt inget svårt. Mitt mål är att kunna leva så.

Men vi andra som måste slita för bröfödan på vanligt vis får inte alltid dygnets timmar att räcka till. Och då får man välja. Jag väljer att vara en bättre instruktör än tävlingsförare. För det ger mig trots allt det bästa av två världar.


Så nu kom jag på avvägar igen! För att återgå till dagens träning så är jag väldigt nöjd. De få hinder vi hade tvingade mig att tänka på vad jag verkligen ville göra. Jag har ofta stora planer och ser saker i stora perspektiv. Men dagens övning visade mig att "less is more". Tänk med grejjor man kan göra med tio hopphinder och ett slalom.

Både Nova och Spice fick verkligen jobba och vi filade rejält på nerväxlingar och förflyttningar i sidled.


Spice är så himla lätt att belöna, godis eller leksak spelar henne ingen större roll. Men Nova är en godisgris. Hemma leker hon gärna men på träningen är hon mera svårflörtad. Hon är glad för bollar, men de funkar inte på träning. Hemma kampar hon gärna och kommer bärande på saker man ska hålla i.

Då kom jag och tänka på en av produkterna i Hunderian, Bläckfisken. Huvudet består av en tennisboll och några av armarna är det pip i, och den funkar både att kasta och kampa med. Och faktum är att Nova tyckte att den var riktigt kul. Jag fick till och med fångat hennes lekar på bild.



Av Linda - 28 mars 2008 17:27


Trots fyra dagars arbetsvecka så har veckan känts som sju svåra år. Så mycket har gått snett och så många människor har mått dåligt. Men så blir det tydligen när cheferna bestämmer allt för mycket och dessutom inte är vidare diplomatiska.

Jag får inte vara kvar på mitt jobb till hösten, utan flyttas till en helt annan avdelning, med nya kollegor och nya barn. Det enda jag begärde var ett år av lugn och ro, utan några förändringar. Men det straffar sig alltid att vara duktig, då står man tydligen pall för allt.

Beskedet fick jag på ett personalmöte. Jag visste inte ens att det var på gång med förändringar, det visste ingen. Men när beskedet kom så trodde alla att JAG åtminstone visste. Men det gjorde jag inte och det blev en chock. Resten av den dagen - som dessutom redan innan var fylld av bekymmer och saker som måste hanteras - gick jag som i en dimma. Kollegorna var upprörda över förfaringssättet och jag fick om och om igen berätta vad som sagts under mitt samtal med chefen och hur jag reagerat på beskedet.


Till råga på allt så har vi haft världens olämpligaste väder hela veckan. I onsdags tvingades vi ställa in kursen, något som aldrig tidigare hänt. I slutet av mars känns det väldigt konstigt med snö och kursuppehåll. Att det händer i februari kanske...

Så nu gäller det att hitta ett datum där vi kan ha en extra kursgång. Men nu är det i alla fall helg. Ikväll ska vi äta tacos som vanligt och titta på finalen i Let's dance.

Imorgon ska vi ett hett efterlängtat träningspass på agilitybanan. Om det inte kommer mer snö förståss, för ikväll är det kallt.



Av Linda - 26 mars 2008 08:10


Detta är ju inte klokt! När vi vaknade låg det en decimeter snö på marken och det snöar fortfarande. Det är ju kul när man ska hålla kurs ikväll!

Av Linda - 24 mars 2008 07:46


Det blev en lat påsk till slut. Vi har bara njutit av lugnet och inte gjort många knop. Jag har hunnit sy en massa halsband och jag har fått lusten tillbaka att jobba vid symaskinen.


I fredags åkte vi hemmifrån vid tiotiden. Först åkte vi till Arlöv och lämnade av gammelhundarna och sedan drog vi vidare till Skurup för att titta på en valpkull hos en uppfödarkollega. De var helkt enkelt ljuvliga! En blå pojke var fortfarande till salu och han somnade i min famn och ville inge gå därifrån. Men man kan inte ha bara för att man vill. Tack och lov så är han såld nu så jag slipper fundera mera.

Vi hade jättemycket att prata om, som vanligt, men husse stod i kontakt med klubbkompisarna på tävlingsplatsen och tidsschemat sprack ganska så snabbt. De låg ganska mycket före och vi visste inte ens var vi skulle. Husse hade förvisso skrivit ut en kart fram Eniro, men det är ju dumt att följa kartan. Det verkar vara lag på att först irra runt lite manligt för att sedan bli irriterad. När jag tittade på kartan så såg jag att det inte alls var speciellt svårt att hitta dit.


Tävlingsplatsen var helt fantastisk. Gräset var av plast men det kändes precis som riktigt gräs. Luna trodde att dat var gräs och käkade upp en hel del. I gräset låg en massa gummikulor som stötdämpning. Luna åt en hel massa sånna också.

Vi startade först i hoppklassen. Den var faktiskt lite knivig med en jättelång löpsträcka som avslutades med en slalomingång och därefter staket och threadlar.

Nova gick SÅ fint! Hon slutade femma och jag var så nöjd med henne, speciellt med tanke på all extra vikt hon bär på, tjockisen.

För husse gick det inte lika bra, han blev diskad eftersom Luna missade sista slalomporten och tog nästa hinder istället.

I agilityklassen kom vi runt med tidsfel båda två och slutade en bit ner i resultatlistan.

På kvällen åkte vi tillbaka till  Arlöv för att sova över. Vi fick god mat och god dricka, och vi blev både mätta och trötta.


På lördagen hade vi banvandring redan tio över sju. Vädret var inte så kul; det var halt, snöigt, blåsigt och kallt, så det tog en stund att köra till Skurup.

Vi startade först i hoppklassen. Den var knixig som sjutton och inte vidare flytig. Till råga på allt satte domaren referenstiden till 31 sekunder.

Den enda som klarade tiden var vinnaren, men hon missade å andra sidan sista porten i slalom vilket domaren inte såg. Egentligen skulle de ha varit diskade, men man kan inte protestera mot ett domslut.

Nova var jätteduktig, men på ett ställe var jag lite sen och missade att styra ut henne, så vi fick en vägran. Husse diskade sig på exakt samma ställe.

Det var himla trist att se det ena bra ekipaget efter det andra få tidsfel. Skickliga förare vars hundar inte tar ett onödigt steg, och ändå får de tidsfel. Domarna får nog börja tänka i lite andra banor än antalet meter x kofficienten.

Klasserna var fort avklarade eftersom så många fattades på grund av vädret.

Vi gick nästan direkt på agilitybanan. Nova hade jättefina kontaktfält, men på ett ställe fick jag hjärnsläpp och gjorde ett byte så jag hamnade på fel sida. Det var förmodligen det som kostade mig nollan. Vi kom nämligen i mål med 0,17 tidsfel. Surt! Luna var seg som ett tuggummi och fick också tidsfel.


Redan vid tio var vi färdigtävlade och då var den stora frågan om vi skulle åka till Blekinge och barndopet. Efter att ha pratat med alla som kört från det hållet på morgonen och en titt på Vägverkets hemsida så bestämde vi att vi inte skulle åka.

Så tidigt på eftermiddagen var vi tillbaka i Ängelholm. På kvällen åt vi lite plockmat och tittade på TV, fullkomligt avslappnade.


Påskdagen och annandagen slöade vi bara. När det var fint väder åkte vi till stranden med ungdomarna och lät dem springa. Stackars Spice hade suttit i bur i två dagar under tävlingarna och var alldeles vild.

Annars låg vi på soffan eller pillade med lite allt möjligt. Vi hann med ett besök hos min syster och mina föräldrar och delade ut alla födelsedagspresenter och påskägg.



Av Linda - 20 mars 2008 10:19


Nä, det tror jag inte heller! Just nu tror jag inte ens att det ska bli vår.

Snön ligger vit på taken och inte ens tomten är naken. Sorgligt med sant.


Efter allt sjå vi har haft med att få husvagnen klar så känns det som ett antiklimax att inte kunna använda den. För man får nämligen inte dra odubbad husvagn med dubbad bil. Vi hade tänkt byta däck på bilen men eftersom de lovade kallt och halka så lät vi bli. Och det var ju tur. Men det innebär också att vi inte kan använda husvagnen alls.


I morgon tävlar vi i Skurup. Eftersom jag egentligen skulle haft försäljning så lät vi bli att anmäla oss till öppenklasserna. Onödiga pengar tyckte vi. När det sedan inte blev någon försäljning så ångrade vi oss bittert för det skulle betyda att vi fick sitta hela förmiddagen och större delen av eftermiddagen och rulla tummarna. För klass 3 går nämligen sist.

Nu löste det sig alldeles av sig själv, vi kan åka ner till Skurup under dagen och vi slipper stressa för att hinna åka ikväll. Kanon!

På lördag startar klass 3 först och vi är klara innan lunch, så vi kan i lugn och ro byta om och köra till Blekinge för 30-årkalas och barndop. Det trista är att utan husvagn så kan vi inte stanna över, så stackars husse måste köra hela den tråkiga vägen hem igen på kvällen.

Fast å andra sidan, med tanke på vilket väder de har lovat så är det tveksamt om vi kommer iväg till Blekinge alls.


På sätt och vis känns som ödets makt har haft ett finger med i spelet. Jag har varit lite bekymrad över hur vi ska hinna med allt innan påsk och hur hela påskhelgen går utan att vi får en lugn stund. Har vi tur så hinner vi ta det lite lugnt, kanske till och med ta en lång promenad med hundarna. Då gör det inte så mycket att snön ligger kvar.



Av Linda - 16 mars 2008 11:43


Nä, jag blir faktiskt inte nervös på utställningar. I början var jag det lite, eftersom jag vara osäker på vart jag skulle stå och gå. När jag visar Spice är jag lite nervös eftersom öronen inte är som de ska.

Men jag är inte nervös inför prestationen. Allt jag kan göra är att ha en välfluffad hund och be en bön till högre makter. Resten är upp tilldomaren. Antingen gillar han eller hon min typ av hund - eller så blir det tummen ner. Men det viktigaste för min del är att få en rättvis bedömning. Att jag upplever att domaren verkligen har ansträngt sig för att jämföra min hund med rasstandarden och tagit sig god tid att känna och titta. Att jag får en placering är bara grädden på moset.


Idag har jag visat både Rupa och Spice. Spice var ett osäkert kort in i det sista, men jag bad en bön i sista minuten att öronen skulle hållsa sig medan vi var inne i ringen och det gjorde de.

I morse ringde klockan 05.00 Ingen rolig tid att gå upp ska jag säga. Redan 30 minuter senare var hundarna rastade och Rupa stod på bordet under fönen. Rupa tycker att det är VÄLDIGT onödigt att bli fönad. Spice däremot tycker om det, så länge jag låter bli att lugga henne i byxorna med borsten.

Sedan skulle jag förvandla mig till supersnygg proffshandler - inte helt lätt. Eftersom jag inte hann tvätta håret så hade jag en bad hairday.


Vi kom iväg något försenade. Och då blev det nervöst! På motervägen var det dimma. Jättemycket dimma! Och ingen använde sina dimbakljus. Rätt som det var så hade man en annan bil mitt framför grillen. Läskigt!

Efter ett tag så upptäckte jag att alla snällt snigelkörde i högerfilen, alltså flyttade jag över i vänsterfilen och drog iväg. Eftersom JAG har dimbakljus påmin bil, så hade jag snart en lång rad bilar på släp efter mig. Snacka om att känna sig som Rudolf med röda mulen!


Husse mötte mig utanför Mässan. Han körde in på funktionärsparkeringen och lastade ur bilen och jag behövde bara ta hundarna och gå igenom veterinärsbesiktningen.

Ju mer jag ställer ut desto mer förstår jag varför hundutställning betraktas som snobbsport och att utställare anses vara riktiga skitstövlar.

Här står vi i denna jättelånga kö, solen skiner förvisso, men det är svinkallt. Plötligt väjer alla för en stor äcklig hundskit. Mitt i kön! Varför plockar man inte upp efter sig???


Längs med hela kön går funktionärer och håller rätt på alla och lotsar vilsegångna på rätt håll. Med jämna mellanrum segler det någon utställare förbi kön i tron om att de ska gå före alla andra. Och när funktionärerna vänligt med bestämt stoppar dem blir de överösta med okvädningsord och hotelser om att ALDRIG mer ställa på Malmö Int. TACK säger jag bara! Folk som er klara vi oss utan.


Kanske är det för att jag är van funtionär som jag vet att alla inne på tävlingen jobbar så fort de kan med att släppa in alla. Som tävlande kan vi hjälpa till genom att ha alla papper i handen och se till att ha alla hundar tillgängliga för veterinären.

Men nej då, det verkar vara överkurs. Däremot har de MVG i ämnet Klaga På Funktionärerna Och Arrangören.

Jag vet, som funktionär, att vid långa köer och svårigheter att komma in, så startar inte bedömningen förrän trycket har lättat och man tror sig ha fått in de flesta.


Jag förstår inte vad de gnäller för, det tog mig 10 minuter att komma innanför dörren och kanske 5 minuter innan jag kom fram till veterinären.

Först fick jag sätta igång och frisera en hund åt en bekant. Han skulle in bland juniorhanarna. Tyvärr fick han bara en 3:a vilket jag inte tyckte var rättvist.

Efter det fick jag ta tag i projekt Spice. In i det sista visste jag inte om öronen var presentabla eller inte. Resten av hunden var himla snygg i alla fall. Jag gick in i ringen till slut, och det var tur, för Spice fick ett rött band och jättefin kritik. Jag hade hoppats på rött band men inte blivit förvånad om vi fått ett blått. Hon är faktiskt bara 12 månader. Domaren gallrade verkligen jättehårt och många fick lämna ringen med blåa eller gula band. Av 10 juniortikar fick endast 4 rött band.

Jag hann precis ut och fluffa till Spice, sedan var det dags att gå in igen och slåss om placeringarna. Spice blev placerad som nummer 4 och fick grönt band.

Grattis till Karin och Kiwi som vann och fick ett CK!


Med Rupa är utställning a piece of cake. Hon visar alltid upp sig från sin bästa sida och kan det här med att visa upp sig.

I veteranklass blir hundarna inte kvalitetsbedömda utan placeras direkt.

Rupa tävlade mot två andra tikar, en blå och en sobel som vunnit massor i sitt liv. Hon vann givetvis och Rupa kom tvåa. Hon fick dessutom HP och jättefin kritik.


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards