Idag har det hänt! Jag har varit och shoppat! Kläder!

Detta borde ses som en stor händelse i världshistorien eftersom jag är totalt ointresserad av kläder. Nu är det ju inte så att jag inte bryr mig om hur jag ser ut. Det är mest det att jag använder de snygga plagg jag har och reflekterar inte över behovet av nya förrän de blir tråkiga eller går sönder. Är det något jag lägger pengar på så är det träningskläder och träningsskor. Trots allt tillbringar jag  80 % av min tid iförd den typen av kläder.

Att tvingas köpa kläder är för mig de värsta straffet man kan få. Sätt inte brottslingarna i fängelse - tvinga dem att shoppa!

Att sitta i fängelse är en piss i havet jämfört med några timmar på Väla.

Mitt ointresse för kläder grundar sig nog allra mest på min vikt och kroppshydda eftersom det gör det svårt att hitta vettiga kläder. Generous och BiB i alla ära, men måste man verkligen klä sig i tält bara för att man bär några extrakilo? Och varför kan det inte vara samma utbud även här, fast i större storlekar?

Just nu är det extra svårt att hitta kläder. Det senaste året har jag i alla fall lyckats göra mig av med 10 kg, och det borde kännas toppen. Men det gör det inte. För olyckligtvis har kroppen stannat på en odefinierbar storlek som inte finns enligt klädtillverkarna. Överdelar går bra att hitta, men byxor!!! Storlek 1 är för stor och storlek 2 är för liten.

För tillfället äger jag 1 par byxor och dessa gör flitiga besök i tvättmaskinen. De används nämligen till allt - jobb, utställning och fester. Känns inte jättekul faktiskt. De har helt klart sett sina bästa dagar, men de är så sköna och får mig att se så smal ut.

Prio 1 har varit att hita byxor att jobba i. I butikerna är det redan vår och soligt, varför byxorna slutar vid knäna. Nja, visserligen tycker jag att det ska vara vår nu, men byxor av det slaget kräver bara ben och sandaler. 

Alltså begränsades utbudet en del. Av alla de byxor jag provade så passade endast ett par. Och hör och häpna - det var ett par jeans!!!

Alla som känner mig vet att jag ALDRIG använder jeans och att jag AVSKYR att ha på mig jeans. men det var det bästa jag kunde hitta och även om de inte satt perfekt, min trogna symaskin ska få göra en insats, så tror jag nog att jag ska kunna trivas i dem.

Om det är något jag avskyr mer än att leta byxor så är det att prova BH:ar.

Stor kropp är lika med stor byst. Varje gång jag ser mig själv på foto eller film så fastnar min blick på bysten och jag blir lite lätt svimfärdig. Varför folk frivilligt opererar sig för att få den storleken begriper jag inte.

Jag gillar när saker och ting stannar på sin plats när jag tränar hund, och att hitta en BH som passa storbystade verkade vara ett hopplöst projekt, åtminstone om man vändert sig till en sportbutik. Visst är det ironiskt att vi som VERKLIGEN behöver en bra sport-BH inte kan få en vår storlek och att de dessutom inte säljs i sportbutiker?

Av en bekant som tidigare jobbat i en sportbutik fick jag tipset att vända mig till en riktigt underklädesaffär. Där fanns det don efter person och ett gediget kunnande. Jag förstod att det inte skulle bli billigt, men vad sjutton, nöden har ingen lag.

I ett nafs hade expiditen förhört mig om vad jag var ute efter och försett mig med inte mindre än fem olika modeller. Alla utom en satt som en smäck. Trots priset och husses rätt gröna uppsyn valde jag två stycken och betalade nästan 800 spänn utan att tveka. Jag tror aldrig en man kan förstå vikten av en bra BH. Jag vet inte riktigt vad som skulle få honom att punga upp med 800 spänn för något direkt nödvändigt.

Shoppingturen avslutades med ett besök på Lindex - med husse tryggt i kön på resurangtorget - där jag brände ytterligare pengar på två toppar.

I morgon åker husse till Malmö efter jobbet för att förbereda för Malmö Int. Själv ska jag ta en tur på stan...