Den här helgen är jag ensam hemma. Det är SÅ skönt! Ibland när det blir lite mycket så kan jag döda för någon dag bara för mig själv. Det spelar ingen roll om jag har lika mycket att göra ändå, bara jag får vara själv.

I går kväll åkte husse ner till Malmö för att förbereda tävlingen. Jag stannade hemma och fixade med mitt. Jag hade ett par beställningar som inte var klara och så skulle jag städa lite och ringträna hundarna. Jag jobbade dessutom till 18.00 som i själva verket bara blev 17.00, tack och lov.

Idag på morgonen åkte jag ner till Malmö för att vara inropare på tävlingen. Enligt husse skulle det räcka med att dyka upp 8.30 Jag har aldrig varit funktionär på Mässan tidigare, men jag hittar dit.

Volvon gick i 180 knyck ner, det var inte en kotte på vägen, i bilen fanns bara jag och jag kunde spela musik så högt jag ville. Snacka om frihet!

När jag närmade mig Löddeköpinge så ringde jag husse för att kolla så jag fattat vägbeskrivningen på parkeringstillståndet rätt. Givetvis skulle jag inte stå på den parkeringen, utan på en speciell för agilityn. Och dit hade jag ingen vägbeskrivning. Jag fick hastigt förklarat för mig, om någon lite rondell och Turning Torso. Husse är inte den tydligaste personen i världen.

Jag kom till den lilla rondellen och hamnade rakt i kön i till mässan. Glad i hågen svängde jag höger samtidigt som jag skadeglatt tänkte på att jag snart kunde kliva ur min bil. Kissnödig var jag också.

Men hallå! Här hamnade jag inte på någon parkering. Bara lastbilar och färjor över allt.

Ilsket ringde jag upp husse för att få en närmare förklaring. Ja, jo, njä - jag var nog lite fel. Nähä! Tror du?!

Eftersom han inte kunde begripa var jag var så ilsknade han till. Och jag blev lika ilsken jag, jag hittar inte i den här förbannade stan och han har växt upp här. Hur svårt ska det vara att ge en vägbeskrivning?

Jag satt redan fast i bilkön in till mässan och hade inget annat val än att snigla mig fram tillsammans med ett par tusen andra bilar. Jag höll ögonen öppna efter min rondell. Efterr 20 minuter såg jag den, tydliga skyltar satt där också. Förvisso inte om mässan, men Tekniska Högskolan är liksom svår att missa. *suckar*

Tävlingen flöt på bra, första klassen blev lite strulig eftersom inte bara jag fastnat i köerna. Small och medium var väldigt lätta att vara inropare till, men large var det värre med. En del ekipage hann vi med att stryka eftersom de inte var på plats.

Ibland är det ganska kul att bara vara funktionär och inte tävla alls. När husse är tävlingsledare så är det rena rama släktkalaset på funktionärslistan; svärmor och svärfar, svägerskan, och svågern skulle också varit med.

Husse sprang runt med kameran i högsta hugg för att försöka fånga ekipagen på bild. En del annat fick han med också tydligen.