Idag har hemsidan äntligen blivit färdig! Jag har hållit på ett tag och fundilerat på hur den ska se ut. Agilitysidan har inte förändrats speciellt mycket, men indexsidan och kennelsidan har fått sig ett rejält lyft. Hunderian återstår att göra något åt, jag vet inte riktigt hur det ska se ut.

Men jag behöver hjälp med en sak. Länkar! Jag vill ha tips på bra hundlänkar. Det kan handla om allt möjligt, bara det är hundigt.

Jag trodde inte mina ögon när jag vaknade i morse! Jag var rädd för att det hade kommit snö under natten, men jag hade inte väntat mig att det skulle regna. Och det regnade inte lite heller.

Agilityförare bangar inte för något väder och vid tio var vi ute på Hundcenter. De flesta hindren var inplockade igen efter veckans snöfall, men tio hopphinder, en lång tunnel och en slalomsexa hade vi att tillgå.

Jag för min del hade inte några storslagna planer utan tänkte mer jobba med ganska basic övningar. Jag brukar skoja ibland och säga att jag skulle behöva gå kurs för mig själv någon gång.

Men faktum är att det ligger en hel del sanning i det. Jag ägnar så mycket tid åt att lära andra att jag ibland glömmer bort mig själv.

Det är inte meningen att det ska låta som gnäll eller som en bortförklaring till varför det inte alltid går så bra för mig på banan, men trots allt så hinner jag inte träna så mycket som jag borde. Det är att vl jag har gjort, men jag önskar att de som tänker - och säger - nedlåtande meningar om mig som agilityförare och instruktör hade detta i tanken. Många av de mera kända förarna gör inget annat än att träna sina egna och andras hundar dagarna i ända, och då är det faktiskt inget svårt. Mitt mål är att kunna leva så.

Men vi andra som måste slita för bröfödan på vanligt vis får inte alltid dygnets timmar att räcka till. Och då får man välja. Jag väljer att vara en bättre instruktör än tävlingsförare. För det ger mig trots allt det bästa av två världar.

Så nu kom jag på avvägar igen! För att återgå till dagens träning så är jag väldigt nöjd. De få hinder vi hade tvingade mig att tänka på vad jag verkligen ville göra. Jag har ofta stora planer och ser saker i stora perspektiv. Men dagens övning visade mig att "less is more". Tänk med grejjor man kan göra med tio hopphinder och ett slalom.

Både Nova och Spice fick verkligen jobba och vi filade rejält på nerväxlingar och förflyttningar i sidled.

Spice är så himla lätt att belöna, godis eller leksak spelar henne ingen större roll. Men Nova är en godisgris. Hemma leker hon gärna men på träningen är hon mera svårflörtad. Hon är glad för bollar, men de funkar inte på träning. Hemma kampar hon gärna och kommer bärande på saker man ska hålla i.

Då kom jag och tänka på en av produkterna i Hunderian, Bläckfisken. Huvudet består av en tennisboll och några av armarna är det pip i, och den funkar både att kasta och kampa med. Och faktum är att Nova tyckte att den var riktigt kul. Jag fick till och med fångat hennes lekar på bild.