Den här helgen är jag ensam hemma. Det är SÅ skönt! Ibland när det blir lite mycket så kan jag döda för någon dag bara för mig själv. Det spelar ingen roll om jag har lika mycket att göra ändå, bara jag får vara själv.

I går kväll åkte husse ner till Malmö för att förbereda tävlingen. Jag stannade hemma och fixade med mitt. Jag hade ett par beställningar som inte var klara och så skulle jag städa lite och ringträna hundarna. Jag jobbade dessutom till 18.00 som i själva verket bara blev 17.00, tack och lov.

Idag på morgonen åkte jag ner till Malmö för att vara inropare på tävlingen. Enligt husse skulle det räcka med att dyka upp 8.30 Jag har aldrig varit funktionär på Mässan tidigare, men jag hittar dit.

Volvon gick i 180 knyck ner, det var inte en kotte på vägen, i bilen fanns bara jag och jag kunde spela musik så högt jag ville. Snacka om frihet!

När jag närmade mig Löddeköpinge så ringde jag husse för att kolla så jag fattat vägbeskrivningen på parkeringstillståndet rätt. Givetvis skulle jag inte stå på den parkeringen, utan på en speciell för agilityn. Och dit hade jag ingen vägbeskrivning. Jag fick hastigt förklarat för mig, om någon lite rondell och Turning Torso. Husse är inte den tydligaste personen i världen.

Jag kom till den lilla rondellen och hamnade rakt i kön i till mässan. Glad i hågen svängde jag höger samtidigt som jag skadeglatt tänkte på att jag snart kunde kliva ur min bil. Kissnödig var jag också.

Men hallå! Här hamnade jag inte på någon parkering. Bara lastbilar och färjor över allt.

Ilsket ringde jag upp husse för att få en närmare förklaring. Ja, jo, njä - jag var nog lite fel. Nähä! Tror du?!

Eftersom han inte kunde begripa var jag var så ilsknade han till. Och jag blev lika ilsken jag, jag hittar inte i den här förbannade stan och han har växt upp här. Hur svårt ska det vara att ge en vägbeskrivning?

Jag satt redan fast i bilkön in till mässan och hade inget annat val än att snigla mig fram tillsammans med ett par tusen andra bilar. Jag höll ögonen öppna efter min rondell. Efterr 20 minuter såg jag den, tydliga skyltar satt där också. Förvisso inte om mässan, men Tekniska Högskolan är liksom svår att missa. *suckar*

Tävlingen flöt på bra, första klassen blev lite strulig eftersom inte bara jag fastnat i köerna. Small och medium var väldigt lätta att vara inropare till, men large var det värre med. En del ekipage hann vi med att stryka eftersom de inte var på plats.

Ibland är det ganska kul att bara vara funktionär och inte tävla alls. När husse är tävlingsledare så är det rena rama släktkalaset på funktionärslistan; svärmor och svärfar, svägerskan, och svågern skulle också varit med.

Husse sprang runt med kameran i högsta hugg för att försöka fånga ekipagen på bild. En del annat fick han med också tydligen.

Idag har det hänt! Jag har varit och shoppat! Kläder!

Detta borde ses som en stor händelse i världshistorien eftersom jag är totalt ointresserad av kläder. Nu är det ju inte så att jag inte bryr mig om hur jag ser ut. Det är mest det att jag använder de snygga plagg jag har och reflekterar inte över behovet av nya förrän de blir tråkiga eller går sönder. Är det något jag lägger pengar på så är det träningskläder och träningsskor. Trots allt tillbringar jag  80 % av min tid iförd den typen av kläder.

Att tvingas köpa kläder är för mig de värsta straffet man kan få. Sätt inte brottslingarna i fängelse - tvinga dem att shoppa!

Att sitta i fängelse är en piss i havet jämfört med några timmar på Väla.

Mitt ointresse för kläder grundar sig nog allra mest på min vikt och kroppshydda eftersom det gör det svårt att hitta vettiga kläder. Generous och BiB i alla ära, men måste man verkligen klä sig i tält bara för att man bär några extrakilo? Och varför kan det inte vara samma utbud även här, fast i större storlekar?

Just nu är det extra svårt att hitta kläder. Det senaste året har jag i alla fall lyckats göra mig av med 10 kg, och det borde kännas toppen. Men det gör det inte. För olyckligtvis har kroppen stannat på en odefinierbar storlek som inte finns enligt klädtillverkarna. Överdelar går bra att hitta, men byxor!!! Storlek 1 är för stor och storlek 2 är för liten.

För tillfället äger jag 1 par byxor och dessa gör flitiga besök i tvättmaskinen. De används nämligen till allt - jobb, utställning och fester. Känns inte jättekul faktiskt. De har helt klart sett sina bästa dagar, men de är så sköna och får mig att se så smal ut.

Prio 1 har varit att hita byxor att jobba i. I butikerna är det redan vår och soligt, varför byxorna slutar vid knäna. Nja, visserligen tycker jag att det ska vara vår nu, men byxor av det slaget kräver bara ben och sandaler. 

Alltså begränsades utbudet en del. Av alla de byxor jag provade så passade endast ett par. Och hör och häpna - det var ett par jeans!!!

Alla som känner mig vet att jag ALDRIG använder jeans och att jag AVSKYR att ha på mig jeans. men det var det bästa jag kunde hitta och även om de inte satt perfekt, min trogna symaskin ska få göra en insats, så tror jag nog att jag ska kunna trivas i dem.

Om det är något jag avskyr mer än att leta byxor så är det att prova BH:ar.

Stor kropp är lika med stor byst. Varje gång jag ser mig själv på foto eller film så fastnar min blick på bysten och jag blir lite lätt svimfärdig. Varför folk frivilligt opererar sig för att få den storleken begriper jag inte.

Jag gillar när saker och ting stannar på sin plats när jag tränar hund, och att hitta en BH som passa storbystade verkade vara ett hopplöst projekt, åtminstone om man vändert sig till en sportbutik. Visst är det ironiskt att vi som VERKLIGEN behöver en bra sport-BH inte kan få en vår storlek och att de dessutom inte säljs i sportbutiker?

Av en bekant som tidigare jobbat i en sportbutik fick jag tipset att vända mig till en riktigt underklädesaffär. Där fanns det don efter person och ett gediget kunnande. Jag förstod att det inte skulle bli billigt, men vad sjutton, nöden har ingen lag.

I ett nafs hade expiditen förhört mig om vad jag var ute efter och försett mig med inte mindre än fem olika modeller. Alla utom en satt som en smäck. Trots priset och husses rätt gröna uppsyn valde jag två stycken och betalade nästan 800 spänn utan att tveka. Jag tror aldrig en man kan förstå vikten av en bra BH. Jag vet inte riktigt vad som skulle få honom att punga upp med 800 spänn för något direkt nödvändigt.

Shoppingturen avslutades med ett besök på Lindex - med husse tryggt i kön på resurangtorget - där jag brände ytterligare pengar på två toppar.

I morgon åker husse till Malmö efter jobbet för att förbereda för Malmö Int. Själv ska jag ta en tur på stan...

Tänk, idag för exakt 1 år sedan föddes fyra Bebis-Pirayor i Dårpippiland! Det är ju inte klokt vad tiden går!

I början låg de bara där i valplådan som små råttor, men innan vi visste ordet av så var det liv i luckan.

Vem minns inte blomkruksmassakern i badrummet? Eller den gången toarullen fick stryk? Eller det nakna apelsinträdet på balkongen?

Så småningom blev det folk även av Bebis-Pirayorna och de fick flytta till nya familjer. Med jämna mellanrum får vi rapporter hur det går för dem och vi har fått en del bilder med.

Såhär såg de ut när de var små.

En del verkar tycka att det är passè att ha en omröstning om julen. Så här kommer en ny.

Egentligen är det väl så att tiden går fort när man har roligt, men även när man har mycket att göra. Mycket att göra och roligt går inte hand i hand, men ibland ska man ha tur.

I helgen har vi både haft mycket att göra OCH roligt. Eller frågan är om husse har haft roligt. Vi har ägnat en del tid åt husvagnen som sakta men säkert börjar ta form. Ocfh eftersom husse inte tycker att jag vare sig ska såga eller skruva något så får jag göra det jag är bäst på - bestämma, vara ivägen och underhålla.

Men till och med husse blev tvungen att erkänna att mina desigidèer förhöjde trivselfaktorn i vagnen.

Vi hinner inte bli klara med allt innan påsk, en del får vi fixa under påskhelgen och en del i sommar, men den blir helt klart bebolig.

Veckan har upptagits av möten och kurser och vi har inte varit hemme en kväll. I fredags skulle vi också varit iväg, men jag jobbade länge, och till och med husse tyckte att det fick vara nog.

I helgen har vi betat av en massa saker. Husse höll i funktionärsutbildningen på klubben i lördags och jag var hemma och fixade. Jag fick gjort lite beställningar, planerat kurser, sytt gardiner och städat.

När husse kom hem tapetserade vi luckorna som ska vara i husvagnen.

Vädret var helt underbart hela dagen, men tyvärr hann jag inte vara ute,. Men balkongdörren stod öppen och hundarna låg ute på trägolvet och mös.

I söndags höll vi kurs hela förmiddagen. Tyvärr hade vi inte vädrets makter med oss och det blåste och regnade hela tiden. Rååkallt blev det.

Alla var så fantastiskt duktiga och jag var grymt imponerade hur självgranskande och realistiska alla hade varit när de gjort sin läxa som handlade om drömmål och delmål. Fantastiskt!

Fast att vi skulle iväg direkt efter kursen och jobba med husvagnen så kunde jag inte låta bli att träna lite med både Spice och Nova. Nova är full med tryck och vill bara springa. Så det blev inte så bra. Spice ville också springa. Men till slut lugnade hon ner sig och tog både säcken, balansen, A-hindret och gungan. Nu klara hon gungan helt själv.

Klockan blev jättemycket innan vi var klara med husvagnen, så vi åkte raka vägen hem och fixade lite. Spice och Rupa blev badade eftersom de ska ställas ut på söndag. Nova fick också bada eftersom hon envisades med att rulla sig i allt möjligt när vi var ute vid husvagnen. Hon luktade som jag vet inte vad.

Det blev ganska sent innan alla hundar var fönade och torra. Jag provade ett nytt balsam som verkligen var bra. Spice fick inte en tova och Rupa är inte längr lockig. Kanon!

När vädret är såhär så bara längtar jag till sommaren och semestern!!!

Herregud, så märkligt vädret är! Hela dagen har det varit vackert väder och solen har lyst. Och nu ikväll kom snön och den ligger till och med kvar. Jag älskar snö men jag anser att den ska hålla sig borta efter kursstarten. Imorgon ska vi har kurs och det ser ju inte ljust ut precis. Det blir mycket teori för de stackars eleverna.

Ikväll har hundarna fått massage. Vår instruktörskollega håller på att utbilda sig och behövde hundar ochmassera. Klart att man ställer upp! Trist bara att inte så många andra gjorde det.

Ikväll har Nova, Luna och Spice fått massage, nästa vecka är det Luse och Rupas tur. Sedan har vi ett par tillfällen till inbokade. Lunda var stel i ena sidan, Nova var stel mitt på ryggen och Spice var mjuk som en cykelslang. Faktum är att Spice nästan är helt lealös. Hon kan böja sin rygg i de mest fantastiska vinklar. Men mest imponerad är jag av Rupa. Hon kan fortfarande sträcka ut bakbenen bakom sig längs golvet fast att hon är 77 bast.

Appropå ålder så fyller långa Luse 10 år idag! Hurra! Hurra!