Ibland känns det som om jag bara gnäller. Jag är nog faktiskt ganska bra på att gnälla. Kanske hänger det ihop med att jag inte fick vara sjuk, klaga eller gnälla när jag bodde hemma. Nu som vuxen känner jag att jag får.

Jag älskar verkligen att ha fullt upp och jag gillar att få hjälpa andra att lyckas. Men ibland blir det bara för mycket. Ibland hopar sig allt över en så det känns som om man ska kvävas. Och på något vis är det ändå roligt. Annars hade man väl inte fortsatt.

På TV visar de just nu en gammal repris av Extreme Home Makeover. Det handlar om en kvinna i medelåldern med två pojkar i 10-12-årsåldern. Förutom att ta hand om sina pojar så driver hon även en dansskola i området. Själv var hon välkänd balettdansös som yngre och dansade med stora balettsällskap.

När hon sökte läkarhjälp med extrem trötthet fick hon diagnosen MS. På mindre än 8 månader förändrades hennes liv, från att vara aktiv dansare till en skröplig människa som tvingas använda gåstol.

Hennes två barn tvingas sköta hushållet och hon klarar knappt att förflytta sig i sitt eget hem eftersom det innehåller trappor till i princip alla rum.

Ändå orkar hon ta sig till dansstudion och undervisa alla dessa barn.

Nej, man borde verkligen inte klaga! Skulle jag själv överleva om jag inte kunde vara aktiv agilityförare längre? Svaret är nog nej. Jag minns fortfarande hur det var under studieåren utan hundar och träning. Och studierna var ändå självvalda. Det var nästan självplågeri att läsa Agilitybladet varje gång det kom. Och ändå kunde jag inte låta bli.

Så hädanefter ska det bara bli glada och positiva blogginlägg! *lova*

Himmel och pannkaka vad allting är trögt i Dårpippiland just nu! Jag har arbete upp över öronen men det känns som om jag inte kommer någonstans, listan fylls hela tiden på med nya saker. Mailboxen verkar också hela tiden vara full och jag hinner inte svara på allt.

Hela vårt liv styrs av kalenderna och jag önskade så att jag inte behövde jobba på fritids också. Vårterminen på fritids är inte och leka med för redan i februari börjar all planering kring tjänster och grupper till hösten. Det är möten och åter möten, följt av nya möten. Och fast att vi följer samma rutin varje år så hinner man glömma hur vi brukar göra. Så det måste vi ju såklart ha nya möten om.

Personalstyrkan i vårt arbetslag verkar aldrig få vara stabil. Vår nya kollega har sagt upp sig och kommer att kombinera sin tjänst med två andra jobb. För att få ihop detta så måste övriga kollegor mickla rätt rejält med sina scheman. Det är i alla fall bättre än att få in en helt ny vikarie.

Sorg, bedrövelse och chock har också drabbat oss då ena kollegans dotter hastigt insjuknat och en annan kollegas vuxna son drabbats av cancer. Det har varit väldigt jobbigt att veta vad de båda går igenom.

På sistone har jag vare sig haft tid eller lust att blogga, det händer knapp något som är värt att skriva om. Men efter påtryckningar från mina trognaste läsare så ska jag försöka sammanfatta vad som händer i Dårpippiland.

Kurserna har kommit igång, de sista startade idag. Och som vanligt har det varit mycket pusslande och meckande innan vi har fått ihop ett hållbart schema. Vi har ju inte bara oss själva att rätta oss efter, Bialitt Hundcenter har varit en stor succe och gott om plats har vi ont om.

Men nu har vi i alla fall startat och om inga katastrofer inträffar så ska det väl klaffa.

Det är i alla fall två duktiga grupper vi fått som tillskott till våra gamla elever och det ska bli jättekul att träna dem.

Vi ordnar även en helgkurs för Marie Hansson i mitten av april och det är mycket pengar som står på spel om kursen skulle bli inställd. På inbjudan stod det att om man inte var intresserad så skulle man höra av sig så att vi kunde erbjuda någon annan platsen. Så när folk inte behagar anmäla sig så blir jag arg. Skulle allt för många hoppa av så får husse och jag punga upp med 10.000:- i kursavgift, fast att kursen inte blir av. Inte kul!

Om två veckor är det dags för Malmö Int. Husse jobbar frenetiskt med alla förberedelser och har varit på flera möten. Själv måste jag snart ta och fixa till Spice och Rupa som ska visas på söndagen. Tyvärr har de börjat fälla så smått men badar jag dem bara försiktigt så ska nog det mesta av pälsen sitta kvar när det är dags. Jag ser faktiskt fram emot att visa Rupa, jag tror hon har goda chanser att placera sig.

Sedan nalkas också vår egen tävling på klubben. På lördag håller vi i en funktionärsutbildning för våra klubbkompisar. Jag som gillar att göra små kompendium börjar bli lite stressad. Materialet jag har sedan tidigare försvann när gamla datorn sa upp sig. Jag vill vara väl förberedd när jag ska hålla föreläsning och vill prata om allt som är viktigt på en tävling. Jag är i alla fall bra på att prata.

Husvagnsbygget är det lite stiltje på just nu. Vi har filat och bråkat om en del lösningar på förvaring och imorgon ska vi åka och mäta lite till och förhoppningsvis såga lite till. Det nya golvet kan vi inte lägga in förrän det bli varmare och de nytapetserade luckorna kan heller inte hängas upp förrän det blir varmare. Men nu är det snart påsk och då ska allting vara klart, för då behöver vi husvagnen.

Till påsk åker vi först till Skurup för att tävla Gåsahoppet och kanske ha försäljning och efter det drar vi vidare till Blekinge för barndop, 30-årsfest och gardinsömnad.

Mellan allt detta ska vi försöka hinna hålla snyggt här hemma, äta, ta hand om hundarna och hålla kurs. Jag önskar jag kunde göra Luse sällskap!