Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under april 2008

Av Linda - 28 april 2008 23:39


Fånigt eller hur?  Men det har jag fått höra hela dagen. Att jag är rikskändis. Det folk syftar på är såklart det stora reportaget från tävlingen som fanns i dagens HD. Efterom det var mig de intevjuade så var det inte så konstigt att mitt namn nämdes, men att de dessutom tagit en bild hade jag totalt missat.

Men det fick jag berättat för mig, flera gånger innan jag själv hade tid att titta. Första gången var strax innan åtta då jag störtade in på skolgården med andan i halsen och jag mötte föräldrar som lämnat sina barn i skolan.

Jag måste ha sett ut som ett levande frågetecken. I och för sig så blev nog ingen förvånad eftersom jag sällan vaknar upp ur koman innan lunch. Men jag hade inte väntat mig att det skulle bli en sådan stor grej av det, en liten notis med en bild på sin höjd, och därför fattade jag först inte vad de pratade om.


"Fröken, fröken, jag såg dig i tidningen! Du var jättefin!"

Barn är fantastiska! De har haft så många olika synpunkter på bilden och det faktum att deras fröken har varit i tidningen.

Någon tyckte att jag borde ha kammat mig om jag skulle vara med på bild och någon annan tyckte att jag skulle ha tittat in i kameran. Tycker jag inte om att bli fotograferad?

Ett barn undrade om jag hade gjort något man inte får, så att polisen hade fått komma och att det var därför jag var med i tidningen. Och så fick vi igång en intressant diskusion om vad som står i tidningarna och vem som bestämmer vad det ska stå.

Man har aldrig tråkigt när man jobbar med barn!


http://hd.se/astorp/2008/04/27/taevlingspremiaer-foer-hinder-och/



Av Linda - 27 april 2008 12:36


Jag är så in i bengen trött så jag tror att jag svimmar! Och det är en skön trötthet, en sådan man känner när man har varit med om något riktigt lyckat.

Idag har vi haft vår allra första tävling på klubben och det blev en succé.

Igår kväll träffades vi, massor med folk kom det, och ställde i ordning. Aldrig har jag väl varit med om en sådan uppslutning inför en tävling.

Senare på kvällen tändes grillen och vi grillade vår medhavda kvällsmat. Sent på kvällen kröp husse och jag till sängs i Jyckeåket som vi dragit dit eftersom vi skulle vakta banan under natten


I morse var vädret inte jättekul, det blåste lite och några regndroppar föll. Klockan sju serverades det frukost i klubbstugan och det var härligt! Nästan alla funktionärerna var på plats och en halvtimme senare hade vi funktionärsmöte. Långt innan första start var allting färdigt, och under dagen flöt allting.

Vi fick så positiv kritik från de tävlande att vi ser fram emot en officiell tävling till nästa år.

Jag har aldrig varit med om att funktonärerna jagar den ansvarige och undrar om det inte finns något att göra. Och jag har heller aldrig varit med om att 99,5 % av funktionärerna stannar kvar till allt är underplockat.

Ingen gnällde och ingen surade, de tyckte snarare ett det var roligt. Inte ens på kvällen när alla var rödmosiga och trötta var det några sura miner.

Tack alla ni som ställde upp!


Under dagen blev jag intervjuad av en reporter från HD, vi får väl se om det blir något i morgondagens tidning.


Av Linda - 23 april 2008 10:15


Vilket underbart väder det det har varit den senaste tiden! Kvällarna är ljusa och jag kan gå ut med hundarna hur sent jag vill. Och DET är tur, för just nu är det lite mycket. I och för sig så är det ofta lite mycket i Dårpippiland, men just nu är det extremt mycket.

Bloggen är en av de få saker jag känner att jag kan prioritera bort, så trots att det händer grejjor så hinner jag inte blogga om dem.

Så här kommer en kort resumé.


Agility DM 2008

I  lördags var vi i Malmö och tävlade DM. För egen del hade jag inga större förväntningar. Även om motståndet inte var jättehårt så inbjöd inte min feta hormonstinna hund till några större förhoppningar. Möjligtvis att vi skullle kunna lyckas med laget, Åstorps Sheltiemaffia.

Det blev en låååång dag i solskenet.

Vi började med den individuella hoppklassen där min sega hund ganska överraskande slutade 9:a. Husse och Luna slutade ett par placeringar efter.

Efter lagets agilitylopp ledde vi med fem fel och nästa 9 sekunder till 2:an.


Den individuella agilityklassen var knepig för att vara en klass 2, men jag krånglade mig igenom felfritt fram till näst sista hindret där Nova missförstod mig och tog ett hinder baklänges och vi blev diskade. husse och Luna avslutade startk och tog återigen ett brons.


Lagets hopplopp blev en rafflande och nervös historia. A-hunden diskade sig, B-hunden gick felfritt, Magnus och Luna lyckades dra på sig 25 fel. Om jag lyckades gå felfritt så skulle vi vinna ändå... Men av någon oförklarlig anledning så vägrade Nova vid en enkel boxhörna och vi slutade på bronsplatsen.


Tävlingen drog verkligen ut på tiden och efter ett stopp på McDonadls på vägen så var vi hemma 22.00


Kurs hela dagen

Hela söndagen gick åt till att hålla kurs. På förmiddagen var det Tävlingsgruppen som körde en massa olika banor och filmade. De var inte så många så de fick minsann jobba hårt.

På eftermiddagen kom Basic Handling som ersättning för den gången den blev snöstorm.

Innan vi visste ordet av så hade hela helgen gått och en ny vecka började.


Veckan

Denna veckan kantas av en massa extra möten på jobbet, förberedelse för tävlingen till helgen och planering av dagskurser nästa vecka. Vi åker dessutom till Tranås nästa helg och då måste husvagnen vara klar att bo i. Förutom att jag måste beställa och få upp gardiner, så ska det läggas in nytt golv och lite andra småsaker ska fixas. Som belysning till exempel...



Av Linda - 18 april 2008 21:57


I veckan har jag på allvar tagit tag i min kropp, med målet att vara i betydligt bättre form till SM. Och dit är det - i runda slängar - två månader.

Nu är det säkert någon som ligger dubbelvikt av skratt med tanke på hur jag brukar vräka i mig godsaker på tävlingar och kurser, men faktum är att förutom vid dessa tillfällen så äter vi sunt. Problemet är snarare motionen. Eller bristen på motion.


Man kan ju fråga sig hur sjutton man kan låta bli att motionera om man har fem hundar, men faktum är att vi i vinter har varit fruktansvärt slappa och slöa. Inte ens hundarna har velat gå ut. Jag menar, hur kul är det att lunka samma runda i samma kvarter ungefär 100 dagar om året? Mycket variation på promenadvägarna finns det inte här, speciellt inte vintertid när det blir mörkt innan jag hunnit hem från jobbet. Och regnigt och ruskigt har det varit...


Inte bara jag behöver komma i form, Nova behöver det verkligen också. Om jag är lite rultig så är Nova smällfet. Nova är olyckligtvis byggd som en sheltie ska vara, liten och kompakt, alltså sätter sig vikten där man kan se den och hon blir rund som en boll. Hon till och med stönar när hon hoppar. Och DET är inte bra!


Så nu för tiden är det andra bullar. Jag är ute och promenerar med ungdomarna så mycket jag bara hinner. Spice behöver verkligen inte tappa ett gram, hon ser ut som en slanggurka, men däremot så behöver hon stimulansen att få vara ute och kolla på naturen. Luna får hänga med mest eftersom... jag antar att husse blir glad.

Att jag inte blir glad är en annan femma. Luna är nämligen inte speciellt rolig att ha med sig på promenad. Hon springer och trasslar in sig i alla de andra kopplen, drar helt plötsligt iväg till en god doftfläck och ska kissa sjuhundraelva gånger på 10 meter.


Gamlingarna är glada över att de slipper följa med ut. De börjar bli riktigt gamla och mossiga. Luse är stel och Rupa är döv. De trivs allra bäst på sofflocket där ingen stör dem. Det bästa de vet är att följa med på tävling. De ligger i komposten och håller koll på alla eller sover i gräset. Speciellt Luse har alltid älskat gräs. Förhoppningsvis hinner jag ge henne en egen gräsmatta innan hon inte finns längre.

Kanske, kanske till nästa vår...


Av Linda - 16 april 2008 21:54


Japp, vi har flutit både bildligt och bokstavligt. Regnet har öst ner och jag var genomblöt in på bara skinnet, till och med hatten läckte. Men även träningen har flutit på ett sätt som man sällan får uppleva och det är helt magiskt.

Vi var på Bilaitt i tid, banan blev byggd i tid, eleverna kom i tid, alla var glada och positiva. Och framför allt var alla jätteduktiga. De är duktiga annars också men ikväll var det speciellt. Jag vet inte varför, men eleverna upplevde det själva också och en del hamnade nästan i extas när de ganska lätt klarade sådant som de annars har lite svårt för. Och DÅ är det häftigt att vara instruktör! Även i ösregnet på Bialitt Hundcenter i mitten av april 2008.


Efteråt tränade vi våra egna hundar. Spice var bara helt makalöst fantastisk. Kombinationerna gick som en dans och i slalom hade hon fart. I söndags provade hon på kompostslalom ett tiotal gånger och det räckte för att den lilla räkan skulle våga öka farten idag.

Jag blev så till mig att jag höll på att glömma att träna med Nova. Dumt med tanke på DM till helgen. Så hon fick komma ut på en snabb runda; kombinationen gick i flygande fläng, slalom är aldrig några problem men dagens paradnummer blev ändå tre perfekta kontaktfält i bra tempo med två av/två på. Kan det bli bättre?


Av Linda - 13 april 2008 14:54


Söndagens kurs började med ett teoripass. Vi pratade om lite olika orsaker till att hundar är långsamma respektive snabba. Punkter som hälsa, foder, grundkondition och grundträning, kom på tal. Dessa punkter är mina privata käpphästar, något jag pratar om väldigt mycket, och därför var det extra roligt att det togs upp.


Resten av förmiddagen handlade om fart. Vi hade två handlingsstationer samt balansen och slalom, där vi skulle ta tid och se vilka olika metoder och placeringar som gjorde hundarna snabba respektive långsamma.

Balansen ska hundarna klara på 2,44-2,75 s. för att vara konkurrenskraftiga. Motsvarande siffra för slalom är 1,46-1,65 s. Nova klarade balansen på 2,78 som bäst, men då var kontaktfälten helt klart tveksamma. Slalom klarade hon på 2,98, överraskande nog högerslalom där jag sprang ifrån henne.

Handlingsövningarna var knixiga och inte helt lätta, och meningen var att vi skulle prova olika handlingsalternativ för att ta reda på vilket som var snabbast. Och om resultatet blev som vi trodde att det skulle bli.


Efter lunch pratade vi om slalomingångar och Marie demonstrerade olika hjälpmedel för säkra slalomingångar, bla. kompostnät och resårband. Vi provade de olika metoderna och det var häftigt att se hur hundarna letade ingången själva ur alla möjliga vinklar.


Eftermiddagen ägnades sedan åt tävlingspsykologi. Och DET var intressant. Många tankar väcktes och vi fick identifiera vad vi kände inför tävlandet och vår nervositet. Eller brist på nervositet. Jag upptäckte till min förvåning att jag inte är speciellt nervös, utan snarare kopplar bort mig för mycket. Och det gör att Nova tar över kommandot på banan och ibland kör sitt eget race.


Av Linda - 12 april 2008 23:13


Eller lite med för den delen. Men om man ska väja ett ord som:

1.  är långt

2.  gärna tar ett par sekunder att säga

då är väl flaggstångsknoppsputsare ett bra val?


Nu undrar ni förståss vad jag har druckit?  Visserligen är klockan mycket och det är lördag kväll, men jag försäkrar dyrt och heligt att jag inte druckit en droppe av något som är starkare än Pepsi Max.


Helgen ägnas åt agilityträning på hög nivå. Aktiv Agility har hyrt in Marie Hansson, Sveriges alldeles egna agilityguru, för en rar slant. Marie Hansson är den person vi har att tacka för att agilityn kom till Sverige i slutet av 80-talet. Tack tack, Marie! Vad hade våra liv varit utan dig? Jag vet då inte vad jag hade gjort om jag inte tränade agility.


Det var ju hemskt vad jag snubblar på tangenterna! För säkerhets skull så känner jag efter i kroppen om det inte finns några förbjudna substanser.

Näpp, jag är helt enkelt bara trött. Och det är inte så konstigt. Veckor av förberedelser har föregått denna, av många, hett efterlängtade helg.

Det är jobbigt att gå kurs. Nova är inte sig själv och jag är väldigt missnöjd med vårt samarbete. Spice blev omkullsprungen på klubben i torsdags och är därmed tillbaka på ruta 1 igen. På Maries inrådan har Spice ätit Valerina idag för att kunna fungera bland andra. Och det har faktiskt gått ganska bra, men hon känns okoncentrerad emellanåt och ställer stora krav på mig.


Under dagen har jag lyssnat väldigt kritiskt och försökt plocka till mig det jag tror kan passa in i det handlingssystem jag redan har. Just handlingsmässigt känner jag att jag inte behöver någon direkt hjälp - OK, kanske om man tittar på fiminspelningen från i förmiddags - jag efterlyser mest lite smarta knep att kapa de där förargliga noll komma någonting-tidsfelen.

Marie jobbar väldigt mycket med ord, raka motsatsen till det system jag använder och lär ut. Bland annat har hon ett ord hon använder när hon vill att hunden ska fortsätta till kontaktfältet medan hon förflyttar sig i sidled.

Hon avslöjade aldrig vilket ord hon använde sig av, men hon uppmanade oss att välja ett ord som är så långt att hunden hinner uppfatta det och som tar ett par sekunder att säga. Den kunde vara vad som helst.

Min överaktiva hjärna kom då genast att tänka på det absolut längsta ord jag vet, nämligen flaggstångsknoppsputsare. Jag kommer aldrig att använda mig av vare sig flaggstångsknoppsputsare eller något annat ord för att få hunden att utföra ett moment, men det kommer garanterat att dyka upp i det teoriavsnitt som handlar om hinderkommando. Och alla som tränar för mig vad jag tycker om det. Alltså borde det bli en ganska bra titel.


Av Linda - 8 april 2008 21:41


Alla som känner mig vet att jag inte är någon morgonmänniska. Husse påstår till och med att jag är riktigt hatisk och hotfull på mornarna. Tydligen morrar jag argt och glanar på honom med ett öga samtidigt som jag drar duntäcket upp över öronen. Han finner detta beteende så hotfullt att han knappt våga pussa mig hej då.

Jag förstår inte riktigt vad han menar med detta, jag märker inte av att jag har dåligt morgonhumör.

Jag vet i alla fall att jag avskyr att gå upp på mornarna, speciellt om jag har tider att passa och jag inte kan gå upp när det passar mig.

Men ingen kan säga att jag inte försöker. Varje morgon ställer jag klockan på 07.00 och då vet jag att jag har 60 minuter på mig att vakna ur koman. Oftast går det inget vidare eftersom jag efter första signalen sover vidare med telefonen i handen. Ibland råkar jag tappa bort den bland täcken och kuddar, och är jag inte snabb nog när den ringer så tar Nova den och bär iväg den. Och då måste jag gå upp för annars kommer min telefon att döden dö.


Folk frågar mig ibland hur sjutton jag klarar av att tävla, det är ju alltid så tidigt. Faktum är att jag frågar mig själv det ibland. Och det händer att jag funderar flera gånger när klockan ringer en tävlingsdag, om jag verkligen ska åka. Men Nova vet precis vad som gäller och hoppar upp och lägger sig på mig och är laddad som ett ludet litet Duracellbatteri. Jag har inte en chans att slippa undan.


Den här veckan är jag tvungen att gå upp med tuppen och snällt vakna för egen maskin när klockan ringer. Jag måste nämligen till stationen. Jag ska inte resa bort, istället ska jag hämta min alldeles privata och eminenta PRAO-elev.

Japp, man kan ha en sån om man har ett företag som är tillräckligt intressant, och ett sånt har jag. Stormstjärnans Hunderia HB är intressant så det förslår, man vet aldrig vad som händer och den ena dagen är inte den andra lik. Cheferna är minst sagt suspekta; den ena är aldrig där och den andra brukar inte kamma sig.

Arbetet på Hunderian är ganska omväxlande. Inför prao-perioden satte jag mig ner och skrev en lista över förekommande arbetsuppgifter på företaget. Den blev lång. Tacka sjutton för att jag aldrig hinner med vad jag ska!


Den här veckan har jag i alla fall hjälp på mer än ett sätt. Inte nog med att jag har ett par väldigt kapabla händer till min hjälp så tvingar PRAO-elevens närvaro mig att faktiskt anstränga mig för att komma upp på mornarna. Och inte orkar jag sitta upp på nätterna och arbeta heller. Och det är bra.

Vi ska hinna med en hel del minsann. Ett antal hundar har blivit klippta och badade, fästinghalsband ska tillverkas, kurser planeras och kakor bakas.

Till helgen arrangerar vi en kurs för Marie Hansson och till det ska det fixas bullar, kakor och sallader. Och så ska vi handla.

Det är tur att den stackar PRAO-eleven känner mig väl sedan innan, annars hade hon fått en chock och aldrig mer kommit tillbaka. För jag kör rätt friskt med den stackaren. Och hon får verkligen se livet i Hunderian och vad det innebär att leva med så många hundar. Men lite snäll är jag i alla fall, för jag bjuder på lunch innan jag själv rusar iväg till mitt "riktiga" jobb.


Hundarna har nog aldrig varit ute på så mycket promenader som denna veckan. Spice Pirayansson är så glad så att hon håller på att gå av på mitten. Igår var vi på stranden i solskenet och Nova och Spice brottades först i vattnet och sedan uppe i sanden. Mysigt! Idag har vi varit i skogen och fast att vädret inte var något vidare, så var det härligt. Och just den här veckan känner jag mer än någonsin att jag verkligen inte vill jobba för kommunen mera utan bara ägna mig åt Hunderian. Tänk vad skönt det hade varit!



Presentation

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards