Ja, vad ska vi säga om helgen? Inte mycket.

Fredag

På fredagen kom vi iväg utan större intermezzon. Jag hade turen att kunna sluta tidigare, men när jag skulle ringa hem och meddela att jag tänkte börja gå hemåt (husse hade tagit min bil för att dra hem husvagnen med) så tutade det bara upptaget i hans mobil. Jag ringde och ringde och blev argare och argare, dödsnervös för att husse skulle hinna köra till jobbet för att hämta mig. Jag har nog aldrig gått hem så fort!

Men husse var kvar hemma och hade inte ens börjat lasta ner i husvagnen. Och inte heller hade han pratat i telefon, Telia hade tydligen problem igen och därför tutade det upptaget.

Vi kom i alla fall iväg och installerade oss på campingen efter ett pitstop i Tyringe för lite middag. I Tyringe träffade vi en klubbkompis som även är medlem i Hässleholm och därför varit och hjälpt till att ställa i ordning. Jag fick veta att man spärrat av en rejäl plats åt Hunderian, och det kändes skönt.

Campingen var liten och mysig, inte mer än 25 platser, och vi ställde oss bredvid goda vänner.

Efter ett par timmars prat var det dags att krypa ner i sängen.

Lördag

På lördagen behövde vi inte ha någon brådska. Vi tävlade inte de första klasserna utan skulle bara packa upp Hunderian. Det blåste ganska bra och det var knepigt att få upp tälten, men det gick.

Det var jätteskönt att ha försäljningen i tält eftersom det är mycket trevligare att hänga upp halsband och koppel än att ha dem liggande på bordet.

Försäljningen var ganska slow, men några beställningar fick jag i alla fall, först och främst fästinghalsband.

Rätt som det var så skulle vi banvandra. Klasserna avlöste varandra i rasande tempo och vi skulle starta betydligt tidigare än vi hade trott.

Agilityklass 3 var rolig och Nova var faktiskt pigg när vi värmde upp. Men vi kom inte längre än till hinder 3 som var A:et. Efteråt skulle man direkt 180 grader vänster till säcken och rakt fram stod gungan som man INTE skulle ta. Nova struntade fullkomligt i mig och skulle bara kolla lite på gungan först. Jag tittade på filmen direkt efteråt och konstaterade att jag var så tydlig jag bara kunde, det fanns ingen anledning för Nova att missförstå.

Ganska snart efter var det dags för Cupen, en hoppklass 2. Banan var inte helt lätt och innehöll många knixiga svängar. Vi klarade oss ända till slutet då Nova återigen struntade i mig och tog fel hinder.

Även i den avslutande hoppklass 3 gjorde Nova helt vansinniga grejjor och vi blev diskade även i den klassen.

Trots att vi var klara ganska tidigt så stannade vi kvar med försäljningen, och nu gick det lite bättre.

På kvällen grillade vi och hade trevligt. Jag fick dessutom sätta mig och göra en del fästinghalsband som jag i ett svagt ögonblick lovat att leverera på söndagen.

Söndag

På söndagen hade vi banvandring redan 7.40 och innan dess skulle vi packa och dra med oss husvagnen. Jag skulle dessutom hinna göra mig lite snygg eftersom jag efter klass 3 skulle direkt bort till utställningen och visa Spice. Ville det sig illa så skulle det bli tidsnöd.

I den inledande agilityklass 3 kom vi faktiskt runt med 10 fel och tusen tidsfel. Hinderhöjden var maxad och trots min varning kraschade Nova ner i marken efter dubbelhindret vilket kostade tid. På ett ställe fick vi en vägran och så ytterligare 5 fel för ett missat kontaktfält.

I hoppklassen gjorde hon precis som hon gjort på lördagen, struntade i mig och tog hindren lite som hon själv ville.

Jag kände att jag struntade mest i vilket, nu ville jag till utställningen.

På utställningsområdet var det varmt och skönt, nästan för varmt för svartklädda personer som jag.

På senare tid har jag inte lagt ner så mycket tid på mina hundar som jag hade velat och det straffade sig; Spice högra öra stod stol rakt upp eftersom jag inte hunnit ta till mitt fixa-örat-inför-utställning-knep.

Trots det så fick hon en slät 1:a och missade reservplatsen med en hårsmån. Ce la vie!

Sedan fick vi vänta innan det var dags för Rupa att gå in i ringen. Det var Rupas uppfödare som visade henne. Rupa kan det här med utställning, men det hjälpte inte utan hon blev slagen av två multichampioner (rättvist) och en omeriterad tik. (orättvist)

När jag kom tillbaka till agilitytävlingen så hade husse sålt slut på halva shopen. Jag ska nog ta och lämna honom själv där fler gånger.

Till slut var det dags att packa in allt i husvagnen och styra kosan hemåt. I ett huj var allting urplcoakt och husse körde för att lämna den medan jag satte igång att tvätta.

och innan vi visste ordet av så var det måndag igen...

Känslan av kontroll är en relativ känsla. Känslan av kontroll kan snabbt förbytas till en känsla av kaos för att sedan lika snabbt bli en känsla av kontroll igen.

Inför varje utflykt Dårpippiland ger sig ut på så försöker jag se till att ha kontroll. Allt ska planeras in i minsta detalj för att jag ska vara säker på att allt funkar och att allt är med. En del skulle nog säga att jag har ett stort kontrollbehov. Och det har jag nog. Åtminstone sådant som rör mig. Vad andra har för sig struntar jag tack och lov i. Annars hade jag nog fått ett nervsammanbrott. Det är fullt tillräckligt att försöka ha kontroll över Dårpippiland.

I Dårpippiland bor nämligen inte bara jag själv. Husse bor också där, en fullkomligt charmerande man med parollen "Varför göra något idag som jag kan skjuta på framtiden?", men som kan driva andra till vansinne. Hans ständiga följeslagare Lilla Lu(d)na hjälper till att göra livet surt för mig. Hon har gjort sig förtjänt av titeln Årets gnällspik.

Även Fläng och Däng virrar till det hela genom att vara ivägen och vare sig se eller höra. De är som två gamla tanter som i sakta mak pratar om saker i sin egna värld och emellanåt tar de en paus och ligger och snarkar på varsin soffa.

Och Spice är ju liksom bara... Spice. Hon Spicar gärna till det både här och där och är fullkomligt oemotståndlig. Inte ens husse klarar av att vara arg på henne när hon hoppar på honom i sängen på morgonen och gräver honom i mustachen om han inte vaknar NU.

Det här inlägget skulle egentligen handla om helgen i Hässleholm. Men det gör det inte, det ser jag nu. Så det får ni läsa om en annan gång. För nu ska jag gå till jobbet. Egentligen vill jag inte det. Men jag måste. För annars blir min kollega arg. Så det så.