Idag har jag varit hos veterinären med min märkliga hund. Det blev ett märkligt besök. Vare sig man söker hjälp själv hos sin läkare eller hos veterinären så verkar de ha fått lära sig en enda sak på universitet:

Alla som är tjocka får skylla sig själva!

Veterinären var minst sagt motsträvig till att ta några prover; hade jag VERKLIGEN försökt banta henne? Stal hon verkligen inte mat av någon annan hund? Eller hönsmat av grannen? Eller blev matad av hundvakten?

Inte fasiken kommer man som uppfödare in med sin hund till veterinären och beklagar sig över att den är fet, om man nu inte själv har gått bet på att banta den?

Nog borde han vel ana att jag är mer seriös än så?

Efter många om och men så gjorde han ändå ett ultraljud för att utesluta cystor på äggstockarna. Och till slut togs ett blodprov för att se om det är sköldkörteln som strular. Är det inte det så ska hon gå på ett bantningsprogram.

Summa sumarum: Om det inte är något fysiologiskt fel på hunden så är den bara fet.

Denna tämligen meningslösa förmiddag slutade på 1800 pengar, men tack vare min super mega plus plus-försäkring så behövde jag bara betala hälften.

Fortsättning följer...