Ah, ljuvliga känsla när allting klaffar och alla är goda vänner i Dårpippiland!

Vi kom iväg i tid som vi skulle, fick med oss allt vi skulle och vi var dessutom överens om var skulle stanna för att äta frukost. Trafiken flöt på trots att det regnade mellan varven -  inte ett enda problem på hela vägen.

Ändå lyckades vi ge klubbkompisarna skrämselhicka; efter en häftig hagelskur kom rapporter om en olycka uppe på Ölandsbron. Som tur var missade vi både hagel och olycka, även om alla trodde att vi var inblandade. Undrar varför...

Husvagnen var uppallad och klar när det var en timme kvar av besiktningen. När vi stannade till för att checka in på campingen, ringlade sig kön till veterinären lång och vi blev varnade för att de var VÄLDIGT grundliga.

När vi kom dit var kön fortfarande lång och vi fick vänta i nästan en halvtimme innan det blev vi. Till slut kunde vi ändå gå till anmälan där vi fick kassar som innehöll en katalog, PM, ett äpple, en dricka och våra nummerlappar.

Vi hade gott om tid innan det var dags för lottning av startordningen och vi kunde i lugn och ro sätta upp förtältet. Det gick betydligt smidigare än i Nybro, det svåraste var att dra duken i spåret hela vägen runt.

Lottningen på ett mästerskap är en liten cermoni, och den tog sin lilla tid. 87 mediumekipage skulle gå fram i tur och ordning och plocka åt sig en fin sten med ett startnummer skrivet på baksidan.

Vår gode vän Thoma Szabo, ansvarig för datorerna på SM, övervakade det hela.

- Nu kommer Linda, HON tar säkert nummer 1, sa han och flinade.

- Givetvis! svarade jag och vände på en ovanligt rund och vacker sten.

Jag behöver väl inte skriva skriva vad som stod på stenen? Det gick i alla fall ett sus genom lokalen, det kan jag lova.