Ja, själva hamnade vi en bit ner på den listan, kan man ju säga. Runt plats 60 slutade Nova på.

men ikväll har vi varit med på utdelningen av priserna till dem som lyckades betydligt bättre.

Först var det prisutdelning för fredagens prestationer och där fick vi nöjet att se Tina och Nixxa högst upp på pallen i hoppklass 1. Så himla häftigt!

Sorry Tina, du får finna dig i att vara med på bild. Den är ju liksom bara så himla bra!

Apropå pris; campingen borde få pris får årets minsta och snuskigaste duschar. Fy fasiken, säger jag bara! Man börjar bli något av en campingexpert vid det här laget och vi har sett en del. Med tanke på att campingen har 4 stjärnor och kostar en smärre förmögenhet att bo på så borde toaletter och duschar vara både fler och fräschare.

Efter prisutdelningen gick vi upp i resturangen för att vara med på festen. Vi fick en fantastiskt smarrig buffé för en bra peng. Enda tabben var att hustrubaduren underhöll nästan hela tiden och det blev bara för mycket.

Så när det sedan blev dags att dela ut priserna så flydde alla ut på balkongen.

Konfrencier var Agif:s ordförande Gudrun Brundin, även känd som agilityns bloggdrottning Ugly Gudrun. Hon finns här på Blogga Gratis i bloggen Fundera. Och hon är precis lika kul i verkligheten.

Jag blir faktiskt lite förvånad över en del förares inställning till sina prestationer. Ja, även andra prestationer för den delen. En del verkar anse att priser förringar prestationen och man suckar över att man fick en pokal eller rosett "nu igen". Man blir kanske sådan efter många år av framgång. Själv vill jag ju att hela världen ska se hur fantastsiks min hund är. Och jag har själv en inte helt oansenlig mängd rosetter i gömmorna, och de flesta minns jag faktiskt varför jag fick.

Och visst kan jag hålla med om att prisbordet ibland är under all kritik; varför skulle jag vilja ha en grön ytterkruka i poslin utan någon blomma i? Men vi kan nog inte förvänta oss Landmanngrillar och lyxiga hundbäddar på varje tävling.

Värmlandshoppet hade i alla fall gjort en bra sak. Alla som fick pris fick också rosett. Och det var faktsikt ganska bra priser hela vägen ner till 15-20 plats.

Jag hade i alla fall en trevlig kväll och jag skrattade så mycket att jag fick ont i huvudet.

Nej, jag syftar inte på vädret i Karlstad. Att solen alltis skiner här är rent ut sagt bullshit. Blåsigt och kallt, ragn och åska, allt under en och samma dag.

Hawaiiagility är ett uttryck man använder när man känner att man springer omkring och viftar med armarna, tappar bort sig, hamnar fel och nödbromsar. Skrik och pani helt enkelt.

I agilityklassen lyckades jag hålla ihop det ungefär halva banan, sedan tog Nova fel tunnelingång. Det enda bra med det loppet var att jag provade en ny modell på kontaktfälten och det verkade funka.

Luna vägrade på hinder 2 och blev så småningom diskad.

Dagens hjältar var världens bästa Tina och världens bästa Nixxa. I hoppklassen slog de till och vann,f ick sin sista pinne och får starta i klass 2 imorgon.

I hoppklass 3 körde Nova och jag Hawaiiagility för hela slanten. Nova bara drog iväg hela tiden och jag fick nödbromasa och vråla med hjärtat i halsgropen. Men det räckte i alla fall til en SM-nolla och det är det viktigaste.

Nu är det snart dags att packa ihop. Ikväll ska vi på fina middag och vara med när dedelar ut priserna för 2007 års prestationer.