Om vårt galna liv i Dårpippiland

Alla inlägg under augusti 2008

Av Linda - 30 augusti 2008 23:35


Det är inte ofta jag får gå på bröllop. Kan ju i och för sig bero på att min umgängeskrets i princip är obefintlig. Men förr eller senare så får en och annan familjemedlem för sig att knyta hymens band och då kan de inte låta bli och bjuda mig och husse. Trots allt så var de ju bjudna på vårt bröllop.


Folk som ställer till med bröllop borde tänka på vad de ställer till med i andra människors liv. Inte nog med att man ska boka om hela sitt liv inför denna viktiga dag utan det förekommer en del andra praktiska bestyr. Man ska hitta en passande present, lämplig klädsel, lämpliga skor, fixa med håret. ordna boende. Och så vidare. Det ena för ju det andra med sig.


I det här fallet var presenten lätt avklarad; bara att sätta in x antal hundralappar på ett konto. Inte min idé om en bra present, men det är brudparets dag, så de bestämmer.

En annan sak som brudparet bestämmer om är gästernas klädsel. Vi valde kostym på vårt bröllop vilket i praktiken betyder just kostym, dock valfri färg och snitt, för herrarna och snygg klädsel för damerna.


Idag var det MÖRK kostym som gällde vilket för damerna betyder lång klänning. Det var ju tur att vi fick nys om det här bröllopt redan i våras så att jag hann fundera länge och väl över vad sjutton jag skulle ha på mig. I min storlek går man bara inte ut och köper något, det är betydligt mer avancerat än så.

Jag velade länge fram och tillbaka om huruvida jag skulle sy upp något eller hyra. Jag bestämde mig till slut för att hyra en lämplig klänning, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. För klänningar i min storlek finns bara inte.

Jag har i alla fall lärt mig en viktig sak; storleken har ingen som helst betydelse. Står det XXXL på lappen så är det på sin höjd storlek 44.

Att lära sig detta 14 dagar innan ett stort bröllop är ingen hit vill jag lova.

Panik!

Tack och lov så finns det dem som har insett att den genomsnittliga svenska kvinnan inte ser ut som vare sig Heidi Klum eller Kate Moss. Nej, de har koll på att en riktigt kvinna drar större storlekar än size zero.

Räddningen blev undebara butik Zizzi på Familia. Jag sprang rakt på en ytterst lämplig klänning och gick glatt därifrån 600 spänn fattigare men med en klänning i storlek medium över armen.


Men säg den lycka som varar för evigt! När problemet med klänningen var löst så dök givetvis andra problem upp. Klänningen hade smala axelband och mina underkläder har definitivt inte det. Mina enda gå-bort-skor hade sprukigt i hälen, alltså var jag tvungen att hitta skor också. Och hittade jag vare sig det ena eller det andra? Nä!

Skam den som ger sig! Fredag kväll tog vi sista repan i hopp om att hitta det vi behövde. Skor hittade jag på Skopunkten, på rea, tack så mycket. Och underkläder hittade jag i lådan hemma, vem kunde gissa att jag hade överdelar med smala axelband?

Det allra sista projektet var att svänga ihop några trevliga hårdekorationer till håruppsättningen. Håret var det enda jag redan från början visste att jag inte behövde bekymra mig om. Hår har jag i massor och jag har många års övning i att domptera mina vilda lockar. 40-50 hårnålar och så... voila!

Husse hatar hårnålar. Undar varför...

 


Bröllopet hölls i vackra Jämshögs kyrka och brudparet bestod av husses syster och svåger. Cermonin var vacker och prästen höll ett alldeles underbart tal till brudparet. Det handlade om livet efter bröllopet och om kärleken i vardagen, när allt känns trist och slentrian. Att försöka titta på varandra ordentligt varje dag och se om man kan upptäcka något nytt. Avslutningsorden var:

"... att älska varandra och vara varandra givna utan att ta varandra för givet."

Och visst är det det som äktenskapet handlar om?



Efter vigselakten fortsatte vi till festlokalen och drack champagne och gick tipsrunda som handlade om brudparet. Efter massor med mat och mera dricka så dansade vi långt in på natten. Jag hade nästan glömt hur kul det är att dansa och för första gången på många år fick jag dansa med husse. Det kändes lite grann som att komma hem, trots att var det dansen som förde oss samman.


Sent om sider så åkte vi till husvagnen som stod parkerad på brudparets uppfart. Även svärföräldrarna bodde där i sin husvagn och vi hade ett eget privat taikonläger. Det var minsann ganska kallt sådär på morgonkvisten och vi kopplade in våra värmefläktar. Poff, sa det och så gick strömmen. Säkringen i uttagen hade inte klarat av belastningen och inga flera säkringar fanns det i huset. Så det var bara att klä sig varmt och stoppa ner en hund under duntäcket.

På morgonen - läs förmiddagen - vaknade vi av att det var fruktansvärt varmt. Solen sken och vädret var underbart. Hundarna sprang omkring i trädgården eller rullade si njutningsfullt.



Bröllop är helt fantastiskt och jag kan verkligen inte förstå de som anser att vigselcermoning bara är en formalitet. Bröllopsdagen i sig är bara en av ingredienserna som gör äktenskapet så fantastiskt, att få vara center of attention för en dag är inte helt fel. Att gifta mig är en av de bästa sakerna jag gjort och jag hoppas att jag får uppleva många år till med mannen jag valt.









ANNONS
Av Linda - 28 augusti 2008 19:57


 












ANNONS
Av Linda - 28 augusti 2008 19:23


Nu har skolan äntligen börjat på riktigt och vi som jobbar på fritids börjar sakta men säkert att falla in i lunken. Det är inte utan att det känns lite skönt.

Men efter semesterns ganska så häftiga tempo så känner jag mig inte ett dugg utvilad, snarare trött och sliten. Vädret har nog förvisso gjort sitt till, hade det bara varit fint och sol så hade jag helt kallt lagt undan arbetet och krupit ut på balkongen en stund. Men minuterna på balkongen är lätträknade i sommar.


Jag pratade härförleden med en förälder som flyttat från Spanien till Sverige för ett par år sedan. När det gäller vädret så tycker hon att vi är fullkomligt knasiga och rent av lite neurotiska. Jag själv är en sådan person som tycker att för hög värme inte är något vidare och jag tycker inte att vi ska tvinga barnen att vara ute i hög värme heller bara för att man ska.

Och det är här föräldern kommer in i bilden och det är just därför hon tycker att svenskarna är knasiga. Så fort det är varmt så MÅSTE man vara ute; ja, det är nog mot lagen att vara inomhus när det är varmt. Samma sak när det är 20 minus och snöstorm. Då måste man också vara ute för "vem vet när det blir snö igen? Och om regnet öser ner och blåsten viner så ska vi också vara ute och visa hur tåliga vi är. Det finns inga dåligt väder - bara dåliga kläder! *fnyser*

Fast att jag aldrig bott på sydligare bräddgrader så förstår jag den där föräldern fullkomligt. Frisk luft har ingen dött av, men varför ska vi göra allting till ett mandomsprov? Är vi bättre pedagoger bara för vi tvingar barnen att vara ute i alla sorters väder?


Och innan sommarmånaderna officiellt blivit höst så har hösten redan smugit sig på. Regnigt, ruskigt och mörkt redan klockan tio. På sätt och vis tycker jag att det är lite trist, men en del av mig ser faktiskt fram emot att få kura inomhus med tända ljus och faktiskt dra ner på tempot.

Med hösten kommer ju även min absoluta favoritmånad - julen. Ja, den heter december i kalendern men för mig är det ett enda långt julfirande från min födelsedag kring 1:a advent och fram till det är dags att börja jobba igen i januari.


Även tävlingssäsongen börjar lida mot sitt slut, åtminstone för Nova. Det är bara ett fåttal tävlingar kvar för henne nu. Men för Spice däremot ska säsongen snart börja. När jag började räkna på när Spice skulle vara startklar så innehöll tävlingskalendern fyra starter för henne i höst. Nu har de ökat till tio, och det känns bra. Tillräckligt många för att bli uppflyttade om det vill sig, och tillräckligt många för att misslyckas och göra en lista på saker att träna på i vinter.


Av Linda - 23 augusti 2008 18:57


Efter dagens tävling i Kungsbacka så hade Nova kunnat vara hoppchampion. Om jag hade haft marginalerna på min sida. Men det hade jag inte idag. Och inte i Oskarshamn heller. På kort tid har jag missat cert med några yttepytte hundradelar. Fast det är ju inget nytt. Inte heller förra säsongen hade jag marginalerna på min sida, så fort jag placerade mig så tog ekipaget före oss i listan certet.


Men idag var det gastkramande. När sista hunden gått imål låg Nova fyra. De två första ekipagen visste jag med säkerhet att det var fullcertade. Hunden före oss var jag tveksam till även om jag trodde att även den var fullcertad.

Då såg jag att några förare banvandrar, de har varit inne på agilitybanan och därför missat sina starter i hoppklassen. Och det är inte vilka ekipage som helst, det är sådana ekipage vi brukar få stryk av.

När de sprang vågade jag knappt titta och jag jublade inombords varje gång någon gjorde fel. Osportsligt som sjutton, jag vet!

Endast ett ekipage slog sig in på topp fem och jag hade certet, såvida fyran faktiskt var fullcertad. Jag spanade efter föraren allt vad jag kunde, men såg henne inte. Jag såg att speakern var ute och spanade efter henne också. Jag blev tvungen att banvandra agilityklassen utan att veta hur det hade gått och jag gick fel i starten säkert tre gånger innan jag insåg att de hade ändrat om efter smallklassen. Jag hade så många fjärilar i magen att jag inte kunde tänka klart.

Precis när jag var klar med banvandringen så fick jag beskedet; fyran hade inte ett enda cert. Så jag blev utan igen. Suck!


Men jag är ändå ganska nöjd med min dag. Vi började tävla öppenklass, första heatet i Open Class Hero. Tyvärr tryckte jag till Nova lite för hårt och hon halkade utanför hinder tre som vi fick ta om. I andra heatet snubblade hon i en håla i slalom och jag blev så förvånad att jag glömde kolla vilken port hon skulle in i. Så vi tog om slalom. På balansen gjorde hon sitt berömda grodhopp och pep sedan iväg åt höger där det stod ett hopphinder. Givetvis skulle vi inte dit just då, utan rakt fram.


I hopptrean kom vi som sagt femma och missade certet. Loppet i övrigt var riktigt fint. Dock tjuvstartade hon bakom ryggen på mig och kom smygande och jag gissar att det är där vi tappade tid.

I agilitytrean gick hon så jäkla snyggt! Threadlarna var tajtare än tajtast och jag upplevde ett fantastiska samarbete. Men när allt det svåra är avklarat så missar hon av någon underlig anledning gungan som står mitt framför näsan på henne och istället springer hon fram till mig där jag står vid sidan om. Jag blev så paff att jag bara viftade åt henne att hoppa upp istället för att backa och se till att tog kontaktfältet. Alltså fick vi fem fel för vägran och fem fel för missat kontaktfält på uppgången. Det är nog första gången jag någonsin fått fel för kontaktfältsmiss på uppfarten!


Ifjol gjorde Nova fyra nollor på den här tävlingen och slutade trea i Open Class Hero. Tänk vad saker och ting kan förändras.



Av Linda - 22 augusti 2008 09:49


Idag fyller lilla Lu(d)na 8 år! Och vilken bild kan vara bättre än en där hon är på sin absoluta favoritplats hos husse?


Av Linda - 19 augusti 2008 18:14


... vem kan det vá?

Någon fyller år idag - vem kan det vá?

Jo, Nova fyller år ida - hipp hipp hurra hurra!

jo, Nova fyller år idag - hipp hipp hurra!


Grattis Nova på 6-årdagen!


Av Linda - 17 augusti 2008 17:59


Agilitytävlingarna blir bara konstigare och konstigare. Antingen banvandrar man första klassen klockan sex på morgonen eller klockan ett på eftermiddagen. Personligen vet jag inte vilket som är värst.


I morse försov jag mig. Men vad gjorde det? Vi behövde inte åka förrän senast elva. Jätteskumt! Vi satt liksom bara och väntade på att komma iväg. Slöa hann vi bli också och vi hade egentligen inte lust att tävla alls.

Men jag hade cert som hägrade och husse två SM-nollor som bara väntade på att bli plockade.


Hoppklassen var ingen hit. Den var så löjligt enkel att jag bara bemödade mig med att gå den två gånger. Enda riktiga svårigheten var slalomingången. Och den skördade sin offer kan jag säga. Nova kom rakt på den med gick ändå av någon underlig anledning in på fel sida om första pinnen. Där blev jag faktiskt lite irriterad!


Agilityklassen var egentligen inte speciellt spännande den heller, men den var helt klart mer inbjudande än hoppklassen. Vi klarade oss felfritt ända fram till slutet, där blev det ett missförstånd och en vägran. Och på gungan valde jag att diska oss. Nova har börjat hoppa av snett åt sidan, ibland på gränsen till att gungan slagit ner ordentligt. Och det vill jag lära henne av med. Hon ska stanna på gungan tills jag säger något annat. När jag tog upp henne igen så gjorde hon om det. Då såg jag rött och LYFTE upp henne på kontaktfältet. Dumma hund! *tycka om ändå*


Ska sanningen fram så orkade jag inte skärpa till mig något vidare idag. Det fanns ingen som helt skärpa. Jag måste ägna mig åt lite soulsearching och försöka komma på vad som får igång mig, vad som får mig att vilja vinna.

Jag vet sedan tidigare att mina bästa lopp har jag gjort underväldigt stor press. Oftast har jag missat banvandringen och sedan haft ett tidigt startnummer och bara hunnit se ett fåtal hundar innan det har varit min tur.

Kungsbacka ifjol var ett praktexempel där vi rullade in påparkeringen samtidigt som banvandringen för hopptrean började. Dessutom hade jag startnummer två som sedan blev till startnummer ett. Till råga på allt så behövde jag min sista SM-nolla i just den klassen.

Jag har massor av sådana exempel i det förflutna. Men att framkalla denna "panik" varje gång man ska starta känns lite meckigt. Så enda lösningen verkar vara att komma på något annat. Tips någon?


Husse vågade minsann vinna och kom hem med två SM-nollor. Så nu får han också åka med till Karlskrona.




Av Linda - 16 augusti 2008 21:52


Tidigt i morse noterade jag flyktigt att husse smög iväg med byxorna över armen. Själv funderade jag inte ens att gå upp, inte förrän några timmar senare.

Husse åkte till Ystad för att döma och själv har jag varit i Rönne och tävlat klubbtävling. Redan i morse var det över 20 grader varmt och det var shortsen som gällde redan från start.

Det känns rätt konstigt men samtidigt väldigt skönt att bara åka iväg med två hundar. Bara Nova och Spice fick följa med eftersom jag inte är intresserad av att springa med husses hund i onödan. Varför trötta ut sig om man inte måste?

Jag blev trött ändå så det räckte; springa omkring på plan i mördande hetta en lördag, är det klokt det?


Både Nova och Spice fick springa de öppna klasserna fast att Spice egentligen fick springa nybörjarklass om jag hade velat. Men det ville jag inte. Spice ska snart göra tävlingsdebut och då ser banorna minsann inte ut som McDonalds M eller sepentiner.

Nej, Spice skulle träna på riktiga banor tyckte jag. Kanske inte helt välbetänkt såhär i efterhand, men gjort är gjort.


Ska sanningen fram så är jag ganska besviken på Spice och dagens prestationer. För jag VET att hon kan MYCKET bättre än det hon presterade idag.

Farten var det i alla fall inget fel på, men kontakten var totalt bortblåst. Svängarna var vida och bägge slalomingångarna missade hon och bara sprang förbi utan att försöka ens. Det enda som var riktigt positivt var kontaktfälten. Och det är ju alltid något.


Nova har däremot varit jätteduktig! Pigg och fräsch och på. Hoppklassen nollade hon på bra tid och i agilityklassen missade hon kontaktfältet på balansen. Och det var helt och hållet mitt fel. Jag ville kolla om hon gick ner fast att det låg en tunnel mellan mig och henne där hon kom på kontaktfältet. Uppenbarligen fungare det inte med tiden var så bra att jag inte bryr mig.


I morgon åker vi till Lund och jagar cert!


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Blogkeen
Följ Om vårt galna liv i Dårpippiland med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se