Idag har vi haft kurs igen. Och denna gången var jag helt förberedd. Det jag INTE var förberedd på var hur få de var. Hela fyra stycken!

Kan ju i och för sig bero på att gruppen inte var stor till att börja med och så flyttade någon och ytterligare någon kunde inte just de dagarna. 'Ce la vie.

Efteråt stannade vi och tränade, husse och jag. Spice blev helt hysteriskt lycklig över att få ha banan för sig själv och drog fram som en virvelvind. Det blev inte en siffra rätt och de snäva svängarna var inte speciellt snäva. Så vi övergick till att träna kontaktfält istället. Häromkvällen klickade vi snabba trampa-på-locket i hopp om att få upp hennes fart. Och tillägget av kommandot "trampa" fick henne att bli säkrare på vad som förväntas av henne. Jag har provat så smått att öka tempot längs med bommen och jag vill att hon ska gå ner och trampa oavsett var jag befinner mig och hur fort och långt jag springer förbi henne. Peppar peppar så fungerade det riktigt bra.

Träningen med Nova var bara rena rama katastrofen. Jag körde samma övning som eleverna gjort så snyggt tidigare på kvällen och Nova klarade inte alls av den. Det var länge sedan jag blev så frustrerad och kände att jag inte hade en aning om varför det blev fel.

Övningen bestod av en massa hinderpassager där man skulle trycka eller dra hunden så att den hoppade hindret på diagonalen för att på så sett få en snäv sväng utan att stoppa eller förlora i tempo.

Nova flyttade sig fint för mig men sedan drog hon på det hindret som stod framför nosen på henne. Hon fullföljde inte svängen mot rätt hinder utan hoppade lite där hon kände för det.

Då plötsligt händer det!

Bort fran staketet hör jag:

- Du sträcker ut benet i ett jättekliv och då tar hon det som om ni ska fortsätta åt det hållet.

Husse har ALDRIG spontant kritiserat mig med sådan saklighet. Han såg det jag inte såg och efter lite joxande så satt svängarna där de skulle. Åtminstone nästan. Nova är liksom inte den som rättar in sig i ledet hela tiden.

Men jag kom i alla fall fram till att jag återigen fastnat i vinkelvolten och försökt köra efter alla konstens regler utan att anpassa dem till den hund jag har. Lilla Nova Gummiboll, som bara flippar över hindren utan förberedelse, behöver bara en liten knyck precis innan upphoppet som hjälp.

Och min fina Spice Pirayansson som jag tränade sedan, behöver inte alls framförbyten för att svänga snävt. Med henne jobbar jag med svepande bakombyten som tillåter henne att hoppa från hinderstöd till hinderstöd i maxfart.

Jag har alltid haft lyxen att kunna köra alla mina hundar likadant och jag har aldrig behövt anpassa min handling på något vis. Nu måste jag tänka helt annorlunda och verkligen tänka på VILKEN hund jag springer med nu. Jag kan bara tänka mig vilken förvirring det kommer att bli framöver när Spice får börja tävla och jag ska hålla två olika modeller i huvudet.

Jag tror att jag går en ganska intressant tid till mötes...