Nu har skolan äntligen börjat på riktigt och vi som jobbar på fritids börjar sakta men säkert att falla in i lunken. Det är inte utan att det känns lite skönt.

Men efter semesterns ganska så häftiga tempo så känner jag mig inte ett dugg utvilad, snarare trött och sliten. Vädret har nog förvisso gjort sitt till, hade det bara varit fint och sol så hade jag helt kallt lagt undan arbetet och krupit ut på balkongen en stund. Men minuterna på balkongen är lätträknade i sommar.

Jag pratade härförleden med en förälder som flyttat från Spanien till Sverige för ett par år sedan. När det gäller vädret så tycker hon att vi är fullkomligt knasiga och rent av lite neurotiska. Jag själv är en sådan person som tycker att för hög värme inte är något vidare och jag tycker inte att vi ska tvinga barnen att vara ute i hög värme heller bara för att man ska.

Och det är här föräldern kommer in i bilden och det är just därför hon tycker att svenskarna är knasiga. Så fort det är varmt så MÅSTE man vara ute; ja, det är nog mot lagen att vara inomhus när det är varmt. Samma sak när det är 20 minus och snöstorm. Då måste man också vara ute för "vem vet när det blir snö igen? Och om regnet öser ner och blåsten viner så ska vi också vara ute och visa hur tåliga vi är. Det finns inga dåligt väder - bara dåliga kläder! *fnyser*

Fast att jag aldrig bott på sydligare bräddgrader så förstår jag den där föräldern fullkomligt. Frisk luft har ingen dött av, men varför ska vi göra allting till ett mandomsprov? Är vi bättre pedagoger bara för vi tvingar barnen att vara ute i alla sorters väder?

Och innan sommarmånaderna officiellt blivit höst så har hösten redan smugit sig på. Regnigt, ruskigt och mörkt redan klockan tio. På sätt och vis tycker jag att det är lite trist, men en del av mig ser faktiskt fram emot att få kura inomhus med tända ljus och faktiskt dra ner på tempot.

Med hösten kommer ju även min absoluta favoritmånad - julen. Ja, den heter december i kalendern men för mig är det ett enda långt julfirande från min födelsedag kring 1:a advent och fram till det är dags att börja jobba igen i januari.

Även tävlingssäsongen börjar lida mot sitt slut, åtminstone för Nova. Det är bara ett fåttal tävlingar kvar för henne nu. Men för Spice däremot ska säsongen snart börja. När jag började räkna på när Spice skulle vara startklar så innehöll tävlingskalendern fyra starter för henne i höst. Nu har de ökat till tio, och det känns bra. Tillräckligt många för att bli uppflyttade om det vill sig, och tillräckligt många för att misslyckas och göra en lista på saker att träna på i vinter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...