Det är inte ofta jag får gå på bröllop. Kan ju i och för sig bero på att min umgängeskrets i princip är obefintlig. Men förr eller senare så får en och annan familjemedlem för sig att knyta hymens band och då kan de inte låta bli och bjuda mig och husse. Trots allt så var de ju bjudna på vårt bröllop.

Folk som ställer till med bröllop borde tänka på vad de ställer till med i andra människors liv. Inte nog med att man ska boka om hela sitt liv inför denna viktiga dag utan det förekommer en del andra praktiska bestyr. Man ska hitta en passande present, lämplig klädsel, lämpliga skor, fixa med håret. ordna boende. Och så vidare. Det ena för ju det andra med sig.

I det här fallet var presenten lätt avklarad; bara att sätta in x antal hundralappar på ett konto. Inte min idé om en bra present, men det är brudparets dag, så de bestämmer.

En annan sak som brudparet bestämmer om är gästernas klädsel. Vi valde kostym på vårt bröllop vilket i praktiken betyder just kostym, dock valfri färg och snitt, för herrarna och snygg klädsel för damerna.

Idag var det MÖRK kostym som gällde vilket för damerna betyder lång klänning. Det var ju tur att vi fick nys om det här bröllopt redan i våras så att jag hann fundera länge och väl över vad sjutton jag skulle ha på mig. I min storlek går man bara inte ut och köper något, det är betydligt mer avancerat än så.

Jag velade länge fram och tillbaka om huruvida jag skulle sy upp något eller hyra. Jag bestämde mig till slut för att hyra en lämplig klänning, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. För klänningar i min storlek finns bara inte.

Jag har i alla fall lärt mig en viktig sak; storleken har ingen som helst betydelse. Står det XXXL på lappen så är det på sin höjd storlek 44.

Att lära sig detta 14 dagar innan ett stort bröllop är ingen hit vill jag lova.

Panik!

Tack och lov så finns det dem som har insett att den genomsnittliga svenska kvinnan inte ser ut som vare sig Heidi Klum eller Kate Moss. Nej, de har koll på att en riktigt kvinna drar större storlekar än size zero.

Räddningen blev undebara butik Zizzi på Familia. Jag sprang rakt på en ytterst lämplig klänning och gick glatt därifrån 600 spänn fattigare men med en klänning i storlek medium över armen.

Men säg den lycka som varar för evigt! När problemet med klänningen var löst så dök givetvis andra problem upp. Klänningen hade smala axelband och mina underkläder har definitivt inte det. Mina enda gå-bort-skor hade sprukigt i hälen, alltså var jag tvungen att hitta skor också. Och hittade jag vare sig det ena eller det andra? Nä!

Skam den som ger sig! Fredag kväll tog vi sista repan i hopp om att hitta det vi behövde. Skor hittade jag på Skopunkten, på rea, tack så mycket. Och underkläder hittade jag i lådan hemma, vem kunde gissa att jag hade överdelar med smala axelband?

Det allra sista projektet var att svänga ihop några trevliga hårdekorationer till håruppsättningen. Håret var det enda jag redan från början visste att jag inte behövde bekymra mig om. Hår har jag i massor och jag har många års övning i att domptera mina vilda lockar. 40-50 hårnålar och så... voila!

Husse hatar hårnålar. Undar varför...

Bröllopet hölls i vackra Jämshögs kyrka och brudparet bestod av husses syster och svåger. Cermonin var vacker och prästen höll ett alldeles underbart tal till brudparet. Det handlade om livet efter bröllopet och om kärleken i vardagen, när allt känns trist och slentrian. Att försöka titta på varandra ordentligt varje dag och se om man kan upptäcka något nytt. Avslutningsorden var:

"... att älska varandra och vara varandra givna utan att ta varandra för givet."

Och visst är det det som äktenskapet handlar om?

Efter vigselakten fortsatte vi till festlokalen och drack champagne och gick tipsrunda som handlade om brudparet. Efter massor med mat och mera dricka så dansade vi långt in på natten. Jag hade nästan glömt hur kul det är att dansa och för första gången på många år fick jag dansa med husse. Det kändes lite grann som att komma hem, trots att var det dansen som förde oss samman.

Sent om sider så åkte vi till husvagnen som stod parkerad på brudparets uppfart. Även svärföräldrarna bodde där i sin husvagn och vi hade ett eget privat taikonläger. Det var minsann ganska kallt sådär på morgonkvisten och vi kopplade in våra värmefläktar. Poff, sa det och så gick strömmen. Säkringen i uttagen hade inte klarat av belastningen och inga flera säkringar fanns det i huset. Så det var bara att klä sig varmt och stoppa ner en hund under duntäcket.

På morgonen - läs förmiddagen - vaknade vi av att det var fruktansvärt varmt. Solen sken och vädret var underbart. Hundarna sprang omkring i trädgården eller rullade si njutningsfullt.

Bröllop är helt fantastiskt och jag kan verkligen inte förstå de som anser att vigselcermoning bara är en formalitet. Bröllopsdagen i sig är bara en av ingredienserna som gör äktenskapet så fantastiskt, att få vara center of attention för en dag är inte helt fel. Att gifta mig är en av de bästa sakerna jag gjort och jag hoppas att jag får uppleva många år till med mannen jag valt.