Idag har vi haft kurs igen. Och denna gången var jag helt förberedd. Det jag INTE var förberedd på var hur få de var. Hela fyra stycken!

Kan ju i och för sig bero på att gruppen inte var stor till att börja med och så flyttade någon och ytterligare någon kunde inte just de dagarna. 'Ce la vie.

Efteråt stannade vi och tränade, husse och jag. Spice blev helt hysteriskt lycklig över att få ha banan för sig själv och drog fram som en virvelvind. Det blev inte en siffra rätt och de snäva svängarna var inte speciellt snäva. Så vi övergick till att träna kontaktfält istället. Häromkvällen klickade vi snabba trampa-på-locket i hopp om att få upp hennes fart. Och tillägget av kommandot "trampa" fick henne att bli säkrare på vad som förväntas av henne. Jag har provat så smått att öka tempot längs med bommen och jag vill att hon ska gå ner och trampa oavsett var jag befinner mig och hur fort och långt jag springer förbi henne. Peppar peppar så fungerade det riktigt bra.

Träningen med Nova var bara rena rama katastrofen. Jag körde samma övning som eleverna gjort så snyggt tidigare på kvällen och Nova klarade inte alls av den. Det var länge sedan jag blev så frustrerad och kände att jag inte hade en aning om varför det blev fel.

Övningen bestod av en massa hinderpassager där man skulle trycka eller dra hunden så att den hoppade hindret på diagonalen för att på så sett få en snäv sväng utan att stoppa eller förlora i tempo.

Nova flyttade sig fint för mig men sedan drog hon på det hindret som stod framför nosen på henne. Hon fullföljde inte svängen mot rätt hinder utan hoppade lite där hon kände för det.

Då plötsligt händer det!

Bort fran staketet hör jag:

- Du sträcker ut benet i ett jättekliv och då tar hon det som om ni ska fortsätta åt det hållet.

Husse har ALDRIG spontant kritiserat mig med sådan saklighet. Han såg det jag inte såg och efter lite joxande så satt svängarna där de skulle. Åtminstone nästan. Nova är liksom inte den som rättar in sig i ledet hela tiden.

Men jag kom i alla fall fram till att jag återigen fastnat i vinkelvolten och försökt köra efter alla konstens regler utan att anpassa dem till den hund jag har. Lilla Nova Gummiboll, som bara flippar över hindren utan förberedelse, behöver bara en liten knyck precis innan upphoppet som hjälp.

Och min fina Spice Pirayansson som jag tränade sedan, behöver inte alls framförbyten för att svänga snävt. Med henne jobbar jag med svepande bakombyten som tillåter henne att hoppa från hinderstöd till hinderstöd i maxfart.

Jag har alltid haft lyxen att kunna köra alla mina hundar likadant och jag har aldrig behövt anpassa min handling på något vis. Nu måste jag tänka helt annorlunda och verkligen tänka på VILKEN hund jag springer med nu. Jag kan bara tänka mig vilken förvirring det kommer att bli framöver när Spice får börja tävla och jag ska hålla två olika modeller i huvudet.

Jag tror att jag går en ganska intressant tid till mötes...

Idag fick jag en chock när jag slog upp kalendern och såg att Basic Handling skulle börja på kvällen. Till råga på allt jobbade jag till 18.00

Normalt sett är jag väldigt organiserad och strukturerad, men det faktum att kursen började ikväll hade totalt gått mig förbi. Troligen är det så att ansträngningarna att sätta sig in i ett nytt jobb har gjort att jag missade det. Tack och lov så hade jag redan börjat fundera på hur kursen ska läggas upp och hur det ska organiseras, så det ordnade sig ändå.

Vi har fått många nya elever och därför delar vi kursen i två delar, nya gruppen och gamla gruppen.

Husse tog hand om de gamla och jag invigde de nya i handlingskonstens mysterier. Jädrar vad duktiga de var! Och entusiastiska. Den här terminen kommer att bli så himla kul.

Och lika skönt det är att avsluta en termin, lika härligt är det att starta upp en ny.

På torsdag börjar Våga tävla. DET har jag i alla fall koll på!

Så rolig är speakern idag på bana 3 i Oskarshamn. OM banan var svår för small och medium så är det inget mot hur svår den är för large. Och vägran blir det av både den ena och andra sorten.

Jag mår inget vidare idag. Fast att banvandringarna började vid 6-tiden så sov jag som en stock ett par timmar till.

Huvudet snurrar och jag känner mig illamående. Så mår jag ibland och det finns inget annat att göra än att tugga Calma och se glad ut. Och så vägrar jag att gå upp. 5 fel innan jag ens har klivit ur sängen. Härligt...

Problemet är bara att jag glömde att åka till Apoteket. Tack och lov så hade tävlingsledarens man möjlighet att åka så fort de öppnade i stan.

Det är nämligen inte bara jag som mår dåligt. Okarshamns BK ligger på en gammal uttorkad sjöbotten och marken gungar och skakar när någon går förbi. Fler kommer att behöva Calma.

Luna är först ut i agilityklass 3. Hon tjuvstartar och jag trodde att hon skulle springa jättefort. Det gjorde hon inte. Hon vägrar att springa fortare än hon själv vill. Det är nog någon sots vägran.

Efter oxern ska man svänga tajt in emellan för att kunna ta nästa hinder. Luna kraschlandar i oxern. Och sedan hoppar hon av nergången på balansen. Men det ser inte domaren, så vi får bara 5 fel.

Nova däremot gör sitt livs lopp och kommer 6:a i ett startfält på 70 ekipage. Det bästa är att hon lyssnar på mig och flyttar sig dit jag vill.

Vi bor på tävlingsplatsen, precis bredvid toaletterna och under ett morellebärsträd. Bären är nästan övermogna och ramlar ner på marken och på förtältets tak så det bli alldeles fläckigt.

Det kryllar av slöa getingar. Och sniglar.

Spice är i extas. Sniglar är fina tycker Spice. Eftersom vi har kommit överens om att sniglar vare sig ska ätas eller tas med hem så nöjer sig Spice med att längtansfullt slicka på alla sniglar hon hittar.

- All you need is love, säger Spice och valsar lyckligt vidare till nästa snigel.

Hört vid mellanmålet på fritids.

- När flickor blir stora så får de bröst.

- Ja, och killarna låter konstigt på rösten. Varför gör de det?

- Det är för att det får pungkulor i halsen.

Visst är barn underbara?

Ojsan, idag gäller det att blogga fort för strömmen hotar med att försvinna vilken sekund som helst! Det är riktigt otäckt när det blåser såhär, hela ovanvåningen gungar i byarna. Och så tar vinden i alla fönsterbläck och takplåtar så det knakar. Läskigt!

Idag har det varit första dagen tillbaka på jobbet. Det är inte utan att det tog emot att stänga in hundarna och åka hemifrån. Det är sommarlov ett par veckor till och vi är fortfarande sammanslagna med två andra fritidshem. Men tanken är att vi ska kunna gå in till oss så mycket som möjligt. Och det behövs för vi har massor att göra, min nya kollega och jag. Idag har vi börjat gå igenom lådor och skåp och flytta på en del möbler. Barnen har inte varit många så förhoppningsvis ska vi hinna bli ganska klara innan veckan är slut.

Jag vet inte riktigt vad den som lagt schemat har tänkt på, jag har fått jobba 9-18 idag och så länge jobbar vi aldrig. Men det gick det också.

Någon som tyckte ännu sämre om min långa arbetsdag var Spice. När jag släppte ut henne och Nova från kontoret så kastade hon sig över mig. Tydligen har hon och Nova haft tråkigt idag för ett kvitto, en postpåse och etiketten på ena kudden har fått sätta livet till.

Men det är sådant som förgyller tillvaron, sa Spice.

Tyvärr var de ju tvugna att gå ut och uträtta sina behov också och det tog inte två sekunder innan vi allihopa var genomvåta. Spice hade säkert gladeligen varit ute en stund till, men de andra röstade ner henne och gick med raska steg raka vägen hem.

Fantastiska Nova tog sin sista SM-nolla och CERT i Halmstad idag!