Lite senare i höst planerar jag att gå på en föreläsning på Sydskånska kennelklubben med just titeln Varför dömer domaren så? Den ska tydligen ge en bättre inblick i vad domarens jobb går ut på och varför domaren beslutar att vissa hundar är bättre än andra. I det flesta fallen tycker jag att besluten är solklara, men lika många gånger ruskar jag på huvudet och undrar hur sjutton de tänker.

Mest förundrad är jag dock över kritiklapparna man få. Man kan ha fått rött band i ringen och sedan får man en kritiklapp som mest är negativ. Och andra gånger kan man få blått band och sedan läsa världens mest strålande och positiva kritik på lappen. Hur går det ihop sig, undrar jag?

Och vad tittar domaren egentligen på i konkurrensen, när alla hundar med rött band ställs mot varandra och ska placeras? Alla stämmer de uppenbarligen överens med rasstandarden, men hur väljs egentligen vinnaren? Och hur kommer det sig att hundar av "fel" färg inte vinner?

Idag har jag tillbringat dagen på Bjuvs BK, min gamla hemmaklubb. Och inte har jag tävlat agility, till Novas stora förtret. Redan på uppfarten hoppade hon upp som gubben i lådan och skällde som en galning. Och sedan släpade hon och Spice mig med gemensamma krafter över parkeringen och in på plan. Föreställ er Novas besvikelse när hon inte såg ett enda agilityhínder!

Hela dagen har ägnats åt utställning och det har bara varit sheltisar som vistas. De flesta otroligt vackra och andra så fruktansvärt fula att jag aldrig för mitt liv hade visat dem för någon. Och då pratar jag inte om sånna subtila småfel som bara en kännare kan se. Innan bedömningen så såg vi en unghund som såg ut att vara en border collie-blandning, lång och gänglig med tunga öron. Det visade sig vara en sheltievalp...

Jättretrist, i mindre format hade den haft ett riktigt fint huvud.

Fördelen med hela spektaklet var att bedömningen pågick i två ringar. Så det dröjde inte länge förrän Spice skulle i i unghundsklassen. Och dom var MÅNGA! Efter den första granskningen hann jag ta ut Spice på bordet, ta av mig kavajen och snacka skit en bra stund innan vi skulle in.

Många unghundar åkte ut med både tvåor och treor, en del av dem har till och med erövrat CK på andra utställningar. Men idag dög de inte. Så när jag skulle in med Spice så var inte förväntningarna på topp. Och så är det ju det där med hennes förbannade öra! Vänsterörat är jättefint nu, men högerörat... Ja, det är ju bara att be till gudarna och hoppas på det bästa.

Uppenbarligen så bad jag tillräckligt bra för det räckte till ett rött band i alla fall. Men i konkurrensen föll hon så klart, hon var enda trefärgade tik som tagit sig igenom gallringen.

"A lovely shiny black. A little bit up to size. Head is not quite feminin. Would prefer a little bit more neck. A little steep in upper arm. Level topline. Correct lenhgt of tail. Would prefer a more positive movement."

Inte mycket positivt där inte. Så varför vi fick rött band är en gåta. Strunt samma, det betyder bara att vi ännu bara har ett enda blått band i utställningskarriären. Så jag antar att jag får känna mig nöjd.

Värre är det med Nova. Henne är jag INTE nöjd med. Hon fick blått band och inte speciellt bra kritik. Faktum är att en del av det är hennes eget fel. Hon vasr inte alls med utan gick mest omkring med nosen i backen och nosade efter alla goda köttbullar som hade kastats där. Och när jag drog upp henne i kopplet så försökte hon ändå nå marken. Men hon står i alla fall snyggt, det är ju alltid något.

"A flat scull but lacking stop. Lacking underjaw wich spoiled the head. Very steep upper arm and not a good shoulder. Level topline. Correct lenght of tail. Well let down hacks. Not very positive on the move."

Ja, vad säger man? I morgon är en annan dag!