Det märks att säsongen snart är slut. Inte ens Nova orkade uppbåda någon vidare entusiasm när klockan ringde. När säsongen går mot sitt slut så längtar man nästan efter sista tävlingen. Att låta bli att anmäla till fler tävlingar faller en liksom inte in. Är det tävling så ska man tävla. Punkt. Även om man inte är sugen. Punkt.

I år har säsongen blivit extra lång i och med att Spice fick börja tävla så sent. Jag hade kunnatvänta till nästa säsong, men det vill man ju inte.

I morse var det bara segt. Blää! Näst sista tävlingen för i år och flera pinnar att ta. Stannar man hemma då? Nä, tror inte det! Entusiasmen var inte på topp i alla fall. Suck!

Men Spice kan leverera när det gäller. Hon gjorde en fin nolla i hoppklass 1, kom fyra och fick pinne. I agilityklassen kunde jag inte hålla mina långa fingrar i styr utan skulle tvunget pilla på henne i slalom och då gick hon givetvis ur. Fem fel. *dunkar huvudet i bordet*

När hon sedan gjorde ett grodhopp av balansen så tog jag upp henne igen för att låta henne göra rätt. På A-hindret hoppade hon också och vi upprepade proceduren. Det spelade liksom ingen roll eftersom vi ändå redan var diskade.

Efter lunch var det dags för öppenklasserna. Jag fick flytta upp Nova först i startlisat eftersom det blev lite tight, och det var inte bra.

För jag sprang vilse!!!

Jag kan inte säga om jag har gått banan fel eller om det blev fel ändå, men fel blev det. Så himla retligt, för hon gick så fint.

Och lilla Spicepirayan, som hon kämpade!!! Efter några vägringar och en kraschlandning i oxern så kom vi imål med 25 fel och 10 tidsfel. Vi placerade oss som sista hund i mål.

Husse och Luna var jätteduktiga och kom trea.

När det äntligen var dags för sista klassen så var jag SÅ trött. Jag gäspade mig igenom hela banvandringen och gick bara två varv tror jag.

Luna startade först av våra hundar och hon gick jättefint ända fram till sista hindret som hon rev.

Spice startade sedan och var faktiskt lite piggare än i förra klassen. Det blev två vägran i slalom och en oförklarlig femma på A-hindret. Och så blev det lite tidsfel...

Med Nova ville jag ha revanch och vi satsade på seger. Nova gick bra, men inte tillräckligt. Men det räckte i alla fall till en tredjeplats.

Dagens stora samtalsämne drog jag tyvärr igång. Under banvandringen i klass 1 så intruerade en instruktörskollega sin elever mitt i kombinationerna så att det blev svårt att komma fram. Jag blev väldigt irriterad och frågade husse efteråt om det verkligen var tillåtet att göra så.

När jag coachar kursare så står jag snällt med mitt block i kanten av banan och försöker rita och berätta så gott det går. Om det nu är tillåtet att vara inne på banan och tala om precis hur de ska göra, då ska jag också göra det i fortsättningen.

Enligt husse får man bara beträda banan på tillstånd av tävlingsledaren. Tillstånd fanns, men instruktören hade tydligen inte riktigt sagt sanningen med syftet. För mig är det en väldigt stor skillnad på att finnas till hands och coacha elever och att vara inne bland hindren och berätta exakt hur de ska handla. Jag kallar det senare för kvalificerat fusk.

Vare sig tävlingsledaren eller domaren verkade fästa sig något nämnvärt vid husses protester. Och jag hörde att det gruffades en del runt banan, att det ofta är så att obehöriga är med under banvandringen. Det är alldeles riktigt, det är ofta så, men då borde arrangören ta de tävlandes klagomål på allvar. En del hävdar att det är svårt för arrangören att veta vem som hör hemma i klassen, men om en tävlande ber att få någon bortplockad från banan så borde arrangören lyssna på det. Jag tror istället att det handlar om feghet, det är lätt att gnälla men svårt att göra något konkret.

Till mina elever kan jag säga:

I fortsättningen kommer jag också att ha tillstånd att vara inne på banan när ni banvandrar!

Husse tackar så hemskt mycket för alla gratulationer och hälsar att han hade en mycket trevlig födelsedag. På kvällen gjorde vi ett spontant besök på stadens biograf och såg Mamma Mia, och efteråt gjorde vi ett lika spontant besök på vår favoritresturang.

Idag fyller husse 35 år! Vet ni vad han får i present? Jo, en heldag på Bialitt Hundcenter! Visst är väl det snällt?

Vi som samlades på Skurups BK var eniga om en sak: Vi kan inte vara kloka i huvudet!

Vinden ven i stormbyar och regnet piskade. SMHI uppmanade till att stanna inomhus, men vi tävlade glatt agility i ovädret. Glatt och glatt, de flesta gnällde rätt bra.

Jag som inte äger några regnkläder var genomblöt efter bara några minuter. Tältet gick inte att sätta upp på grund av blåsten och det fanns i princip ingenstans att läa. Jo, inomhus eller i bilen, men då såg man inte vad som hände på banorna.

Hoppklass 1 var inte speciellt lätt, faktiskt tekniskt svårare än tvåan. Inte speciellt många räta linjer, mycket utsvängar och och en slalomingång från klockan 11. Lägg därtill ojämt underlag och ankeldjup lera.

Spice skötte sig duktigt ända fram till däcket där det satt en funktionär. Jag var så säker på att hon skulle hoppa däcket att jag redan hade förflyttat mig till nästa passage. Men jag såg i ögonvrån hur funktionären flaxade till med armen och hur Spice vek av från vägen.

Med fem snörpliga fel men ändå en bra tid så slutade vi tvåa.

I agilityklassen tjuvstartade hon och stack upp på A-hindret fast att jag kallade som en galning. Resten av banan gick hon jättefint ända fram till en tunnel. Där kom det lite smörgåsfolie med klegga flygande och Spice bestämde sig för att ta ett litet mellanmål.

Vi stannade bara precis så länge att vi hämtade vårt pris, sedan ville vi bara hem. Jag var våt in på bara skinnet och husses regnställ hade börjat ta in vatten.

Visst är agility roligt?

Lördag morgon. Regnet öser ner. Vi ligger varmt nerbäddade i våra sängar. Vi ler mot varandra och tänker:

- Idag är det lördag och vi kan sova så länge vi vill!

Vad är fel med ovanstående text?

(  )  Det är lördag morgon

(  )  Regnet öser ner

(  )  Vi ligger i sängen

(X)  Vi ler mot varandra och tänker:  Idag är det lördag...

Vi log definitivt inte mot varandra och det vi tänkte var:

- Helvete, vad är klockan?!

Lördag morgon, ösregn och agilitytävling: kan det bli bättre?

*******

Vi kom faktiskt iväg i tid som vi skulle och hade alldeles för gott om tid på oss innan första start tyckte jag. Jag tycker inte om att vänta, jag vill springa NU.

Vi startade i hoppklassen först och allting gick suveränt ända fram till slutet. Där skulle jag göra ett bakombyte på ett hopp och sedan skicka vidare till en tunnel som låg rakt framför näsan på Spice. Till min förvåning missade hon tunneln och fick en vägran. Trots det hade vi den snabbaste tiden.

Jag hann sitta ner och fota lite innan det var dags för agilityklassen. Redan i slalom kom första missen. Det hade jag inte förutsett eftersom det var hinder två och farten var obefintlig. Men fel blev det. Efter det så flåkörde jag bara för att testa. Det gick bra änd fram till slutet då jag kom lite för långt fram i en skarp sväng och drog henne med mig innanför ett hinder. Shit happens, det blev ju ingen pinne i alla fall.

Redan halv tolv var jag färdigtävlad, men jag fick vänta ända till strax efter halv fyra innan husse var klar. Jag har verkligen haft chansen att sitta och titta, men ibland ville jag bara hålla för ögonen. Vilka snälla hundar en del förare har! Och tur är väl de för de handlar som krattor.

Nybörjare är nybörjare och det har de all rätt att vara. Men vissa lär sig verkligen ingenting. De kör fortfarande hund lika illa som de gjorde förra säsongen. Suck!

Vinden friskade i under eftermiddagen och det blev riktigt kallt. När husse var klar dröjde det evigheter innan vi kunde åka. Tävlingen var inte speciellt välorganiserad och sista prisutdelningen var katastrof. Domarna kunde inte få betalt innan prisutdelningen och de kunde heller inte bli avtackade innan hela rasket var avslutat. En tävling som på pappret skulle ta några timmar tog istället en hel dag. Sent om sider kom vi iväg och då eldade vi för fullt i bilen hela vägen hem. Och imorgon gör vi om alltihopa, för då åker vi till Skurup.

Förutom hundar så älskar jag blommor. Jag hade kunnat fylla hela huset om det bara hade gått. Men jag gör mitt bästa med det utrymme jag har. En av favoritblommorna är orkidéerna men de senaste åren har jag tittat lite längtansfullt på en Blåvingeblomma. Enligt beskrivningen ska de inte trivas hos mig och då tyckte jag att det var lite väl mycket pengar. Men en dag kunde jag inte hålla mig utan slog till.

Luktar lite skumt gör den och blommar över fort gör den, men till min förvåning så hann blommorna knappt falla av innan den började blomma igen.

Det är inte lätt att hålla humöret upp på hösten. Här kommer i alla fall ett recept som kanska kan pigga upp.

En helt vanlig jävla kaka

Ingredienser:
Ett ägghelvete
1 dl sur kakao
Så lite smör som möjligt
Socker
Ingen jävla mandel i alla fall
2 dl bakpulver
1 pkt fula russin
1,5 dl allerginötter

Fyllning:
1 dl tradigt vanillinsocker
1 melon eller nåt
Sprit

Gör så här:
1. Häll nästan allt i en bunkjävel och kör med elvispen i en kvart.

2. Grädda direkt i skålen. Skit i att smöra och bröa. Kakhelvetet fastnar ändå.

3. Dunka ut skiten på matbordet om du kan.

4. Garnera med krossad melon och sprit. Det spelar ingen roll. Skit i det då.

5. Dra åt helvete!!!