På mitt skrivbord ligger en lista. På den listan står allt jag ska göra. Utan min lista klarar jag inte någonting. Nej, jag har inte mindre hjärnkapacitet än andra. Jag har bara lite mer saker att komma ihåg än genomsnittssvensken.

Jag brukar kunna imponera med att minnas en ryslig massa saker. Men till slut blir det liksom kaos där inne. Ungefär som en dator med full hårddisk. Allt blir slöare och långsammare, ända till hårddisken kraschar. Ett sätt att lösa det är att flytta över information på externa minnen. Och det är det jag har min lista till.

Varje vecka skriver jag rent min lista, behåller det som fortfarande inte är ordnat och skriver till nya saker. De senaste månaderna har samma punkter stått på lista vecka efter vecka utan att jag har kunnat göra något åt dem. Ibland handlar det helt enkelt om timing. Och insamlande av mer information. Till slut blev jag tvungen att blanda in husse. Tyvärr var tidpunkten alldeles för sen, husse måste man tjata lite på innan något händer. Små detaljer som inte är konkreta upplever husse som oviktiga och han kan därmed inte förstå varför jag river upp himmel och jord när detaljerna inte blir omhändertagna i tid.

Att arrangera kurser och vara pedagogiskt ansvarig för en verksamhet är ett tufft och roligt jobb. Det är många små bitar som ska klaffa för att eleverna ska känna att de får ut vad de vill av kursen och att det är värt pengarna. För mig är det viktigt att hela företaget är proffsigt och inte framstår som en lekstuga. Att driva eget eller jobba som fritidspedagog skiljer sig inte åt speciellt mycket. Det handlar hela tiden om att sälja sig och att leverera. Tack och lov har jag mycket övning, och där skiljer sig husse och jag åt. Mycket.

Husse är bra på mycket han. Speciellt siffror och moms. Själv har jag tummen mitt i handen och kan inte ens med hjälp av miniräknare få det att stämma. Hade någon brytt sig om att kolla upp mig i skolan så hade jag fått diagnosen diskalkyli.

Tyvärr har husse fortfarande inte förstått att hustrun är ett geni när det gäller att planera och fixa, utan han kollar saker och ting i efterhand och då kan jag mycket väl ha glömt bort momsen, och då bli husse arg.

I evigheter har jag tjatat på husse att han skulle ställa en fråga till en person, och svaret på den frågan skulle bli avgörande för om punkterna på listan skulle kunna strykas eller om jag skulle bli tvungen att lägga till ytterligare en punkt av det mera negativa slaget. Jag hade kunnat ställa frågan själv, men eftersom det var en väldigt ekonomisk fråga som jag fattade noll av, så var det självklart för mig att husse skulle ta hand om det.

Och idag tog han äntligen tag i det! Och vips så försvann inte mindre än fem punkter från listan. Jag har förvisso fått jobba hela kvällen och jag känner mig helt matt. Men nu är det klart, gott folk!