Ibland är det inte roligt att vara instruktör. Det har vare sig med intresset eller eleverna att göra. Det brukar snarare hänga på yttre förhållande.

Ikväll har vi hållit kurs. Det var mörkt. Det var kallt. Och allt eftersom kvällen fortskred så tilltog vindarna i styrka. Då började jag faktiskt tycka lite synd om mig själv och jag inbillade mig dessutom att jag inte längre tyckte om agility. Jag bestämde mig till och med för att inte träna mina egna hundar efteråt.

Trots allt så kunde jag ju inte motstå att träna bara liiite. Efter två rundor var jag toksvettig och tog av mig alla kläderna. Efter fyra rundor hade jag imma på glasögonen. Och efter sex rundor mådde jag illa av ansträngning.

Eleverna hade tränat i samma kombination, men i sektioner. Nu sprang jag hela på en gång.

Spice var jätteduktig och jag provade saker jag inte bukar göra. Och Nova var helt rabiat och ingeting bli rätt. Men det gör inget. För när Nova blir sådär tokig så går det undan. Och det är SÅ häftigt!

När vi kom hem tittade vi på Greys som vi hade spelat in och hela tiden frös jag som bara den. Efteråt var klockan ganska mycket och jag skulle egentligen gått och lagt mig, men jag var tvungen att ställa mig i duschen först och töa lite. När jag klev ut var jag alldeles illröd i skinnet. Vi har VARMT vatten i våra kranar.

Det var väldigt skönt att få krypa ner i sängen och Spice kom och la sig intill. Mysigt!