Dagens tävling i Varberg var den sista för den här säsongen. Fast att jag på sätt och vis har sett fram emot att avsluta året och få ha en liten paus, så låg det ändå ett visst mått av allvar i dagens tävling. Aldrig har det stått så mycket på spel på årets sista tävling som nu idag. Vanligtvis tävlar vi in i det sista för att vi vill och att vi aldrig skulle få för oss att missa en tävling. Men idag var det inte bara årets sista tävling utan även sista chansen i år för Spice att komma upp i klass 2. Teoretiskt sett var det fullt möjligt att ta två pinnar på en dag men i verkliga livet är det inte lika lätt.

För ovanlighetens skull var vi på plats i väldigt god tid. Arrangören låg efter i tidsschemat och anledningen var de katastrofalt dåliga largeförarna. Det fanns givetvis bra ekipage på plats också, men merparten av dem borde inte tävla alls. En förutsättning för att tävla är att hunden klarar av att ta mer än ett hinder i taget och att den kan alla hinder.

Alla har varit nybörjare och jag har all respekt för dem som stökar till det lite på sin första tävling, så är det att vara nybörjare. Men något jag inte kan med är hundar som inte ens är ordentligt grundtränade. Något annat jag inte kan med är intruktörer som släpper ut sina elever på banan utan att ens upplysa dem om de mest grundläggande sakerna som gäller vid tävling. Som tex. att man ska ha en tävlingsbok eller att hunden måste mätas innan den får tävla.

Alla är barn i början, men vissa saker måste man bara ha koll på.

I small och medium var standarden betydligt högre och vi fick se många fina lopp.

När largeekipagen lämnade tävlingsplatsen så blev det dags för small och medium. Hoppklassbanan var rolig och inbjudande men med ganska lite handling. Snabb var den också.

Spice gjorde en snygg nolla och klämde sig in på andra plats. Några startnummer senare kom husse och Zac och knuffade ner osss på tredje plats. Det räckte i alla fall till varsin pinne och uppflyttning för både Spice och Zac.

Efter lite trevlig samvaro var det dags för agilityklassen. Den var inte alls lika inbjudande som hoppklassen och hade en lite skum slalomingång.

Jag tänkte inte så mycket på den, men så här i efterhand retar det mig som sjutton att jag inte funderade på en annan lösning än den jag valde.

Spice tittade inte ens på slalomen när vi kom dit, hon bara for förbi ingången och tog sedan god tid på sig att komma tillbaka. Så pinnen rök all världens väg och Spice får fortsätta att tävla i ettan nästa år. Det får Zac också göra för han fastnade också i slalomen.

Tyvärr blir inte nästa klass 1-tävling förrän i april, det är lång tid att vänta. Kanske kan jag hitta någon tävling uppåt landet, bara för att jag så gärna vill ha den där sista pinnen. Och för att jag gillar att tävla såklart!