I morse fick jag mail från Bialitt.

 "Inte så många som föranmält, tror inte att det kommer så många."

Med tanke på vädret trodde inte jag heller att det skulle komma så många, men ack vad fel vi hade. I sista minuten bara vällde det in folk på parkeringen. Alla var så påpälsade att man knappt kände igen dem, tur att hundarna var med. =)

Eftersom vi har lite problem med ljuset den här årstiden så hade jag ritat banor av det lite lättare slaget.

Jag startade först med Spice i öppenklass agility, och hon överraskade mig verkligen. Jättefina kontaktfält och snygg slalomingång fast att jag inte ens vari närheten av den plats jag hade tänkt. Hon bara susade förbi mig och klockade ingången. Men på gungan, som var näst sista hindret, fick hon fullkomlig hjärnsläpp och var på väg förbi. Men så bestämde hon sig för att ta den ändå och hoppade upp på sidan. Tyvärr missade hon då kontaktfältet med en hårsmån. Men det var så nära att jag inte var säker på vad domaren hade dömt.

Nova var lika galen som på träningen igår. Tyvärr lyckades jag inte matcha henne. I en väldigt enkel sväng drog jag henne innanför eftersom jag blev bländad av strålkastaren när jag tittade upp. Med Spice gjorde jag ett framförbyte och fick därför ljuset i ryggen istället. Och så missade hon sista hindret märkligt nog. Men på det hela taget var jag nöjd med henne.

I den avslutande hoppklassen var jag först inne med Spice. Och där sket det sig med en gång. Starten krävde i princip en inkallning och det är inte vår starka sida. Jag kan inte ens skylla på mig själv för vi har verkligen tränat det sedan dag 1. När hon stack från mig ikväll så blev jag vrålarg. Jag brukar inte bli det på Spice. Starterna har hittils fungerat bra på träning men inte på tävling, så när det nu hände på en träningstävling så passade jag på. Jag tog henne helt enkelt i nacken och satte henne i starten igen. När hon försökte tjuva ytterligare en gång så skällde jag på henne. Och då stannade hon.

Husse bannade mig efteråt, att jag hade tagit så hårt i henne, men jag tror att i vissa situationer så är det berättigat att göra en hård markering. Jag tror inte på att lyfta hunden i nacken i tid och otid, eller helt bekvämt bära den i nacken för att man inte har pli på den. Ska man ta i så ska det vara genomtänkt och välmotiverat. Spice är väldigt känslig på vad jag tycker om henne och hittils har inga höjda ögonbryn i världen kunnat hejda Pirayans framfart. Förhoppningsvis har detta satt stopp för tjuvstartandet.

Efter tävlingen körde jag hela banan med Spice och hon var så duktig och jag fick verkligen chansen att belöna hennes beteende.

Ibland är det inte roligt att vara instruktör. Det har vare sig med intresset eller eleverna att göra. Det brukar snarare hänga på yttre förhållande.

Ikväll har vi hållit kurs. Det var mörkt. Det var kallt. Och allt eftersom kvällen fortskred så tilltog vindarna i styrka. Då började jag faktiskt tycka lite synd om mig själv och jag inbillade mig dessutom att jag inte längre tyckte om agility. Jag bestämde mig till och med för att inte träna mina egna hundar efteråt.

Trots allt så kunde jag ju inte motstå att träna bara liiite. Efter två rundor var jag toksvettig och tog av mig alla kläderna. Efter fyra rundor hade jag imma på glasögonen. Och efter sex rundor mådde jag illa av ansträngning.

Eleverna hade tränat i samma kombination, men i sektioner. Nu sprang jag hela på en gång.

Spice var jätteduktig och jag provade saker jag inte bukar göra. Och Nova var helt rabiat och ingeting bli rätt. Men det gör inget. För när Nova blir sådär tokig så går det undan. Och det är SÅ häftigt!

När vi kom hem tittade vi på Greys som vi hade spelat in och hela tiden frös jag som bara den. Efteråt var klockan ganska mycket och jag skulle egentligen gått och lagt mig, men jag var tvungen att ställa mig i duschen först och töa lite. När jag klev ut var jag alldeles illröd i skinnet. Vi har VARMT vatten i våra kranar.

Det var väldigt skönt att få krypa ner i sängen och Spice kom och la sig intill. Mysigt!

På mitt skrivbord ligger en lista. På den listan står allt jag ska göra. Utan min lista klarar jag inte någonting. Nej, jag har inte mindre hjärnkapacitet än andra. Jag har bara lite mer saker att komma ihåg än genomsnittssvensken.

Jag brukar kunna imponera med att minnas en ryslig massa saker. Men till slut blir det liksom kaos där inne. Ungefär som en dator med full hårddisk. Allt blir slöare och långsammare, ända till hårddisken kraschar. Ett sätt att lösa det är att flytta över information på externa minnen. Och det är det jag har min lista till.

Varje vecka skriver jag rent min lista, behåller det som fortfarande inte är ordnat och skriver till nya saker. De senaste månaderna har samma punkter stått på lista vecka efter vecka utan att jag har kunnat göra något åt dem. Ibland handlar det helt enkelt om timing. Och insamlande av mer information. Till slut blev jag tvungen att blanda in husse. Tyvärr var tidpunkten alldeles för sen, husse måste man tjata lite på innan något händer. Små detaljer som inte är konkreta upplever husse som oviktiga och han kan därmed inte förstå varför jag river upp himmel och jord när detaljerna inte blir omhändertagna i tid.

Att arrangera kurser och vara pedagogiskt ansvarig för en verksamhet är ett tufft och roligt jobb. Det är många små bitar som ska klaffa för att eleverna ska känna att de får ut vad de vill av kursen och att det är värt pengarna. För mig är det viktigt att hela företaget är proffsigt och inte framstår som en lekstuga. Att driva eget eller jobba som fritidspedagog skiljer sig inte åt speciellt mycket. Det handlar hela tiden om att sälja sig och att leverera. Tack och lov har jag mycket övning, och där skiljer sig husse och jag åt. Mycket.

Husse är bra på mycket han. Speciellt siffror och moms. Själv har jag tummen mitt i handen och kan inte ens med hjälp av miniräknare få det att stämma. Hade någon brytt sig om att kolla upp mig i skolan så hade jag fått diagnosen diskalkyli.

Tyvärr har husse fortfarande inte förstått att hustrun är ett geni när det gäller att planera och fixa, utan han kollar saker och ting i efterhand och då kan jag mycket väl ha glömt bort momsen, och då bli husse arg.

I evigheter har jag tjatat på husse att han skulle ställa en fråga till en person, och svaret på den frågan skulle bli avgörande för om punkterna på listan skulle kunna strykas eller om jag skulle bli tvungen att lägga till ytterligare en punkt av det mera negativa slaget. Jag hade kunnat ställa frågan själv, men eftersom det var en väldigt ekonomisk fråga som jag fattade noll av, så var det självklart för mig att husse skulle ta hand om det.

Och idag tog han äntligen tag i det! Och vips så försvann inte mindre än fem punkter från listan. Jag har förvisso fått jobba hela kvällen och jag känner mig helt matt. Men nu är det klart, gott folk!

I natt har jag inte sovit en blund. Nej, jag har inte drömt mardrömar om bajs, bajset har i allra högsta grad varit verkligt. I vår lilla hundflock så går det någon kul magsjuka; både Luse och Nova har varit dåliga och nu hade turen kommit till Rupa och Luna.

På kvällspromenaden var de lite lösa i magen och inatt har det enbart varit flytande form. Jag behöver kanske inte beskriva det mer.

Husse har i alla fall sovit som en stock, själv har jag då varit uppe med moppen var femtonde minut ungefär. Till råga på allt så blev jag själv lite konstig i magen så Rupa har i alla fall haft sällskap på toa. För de är väldigt duktiga med att förätta sina olyckor i något av badrummen.

Framåt morgonen så måste det ha blivit lite lugnare eftersom jag faktiskt somnade och inte hörde husse när han gick upp. Han har varit på Bilalitt hela dagen och kört in 60 kubik grus i vår träningshall. Meningen var att jag skulle ha åkt ut och hjälpt till en stund, men efter frukost var det dags att ta fram moppen igen.

Så jag har hållit mig hemma och betat av saker på min lista samtidigt som jag hållit ögonen på Rupa. Vi gick ut en lång runda i skogen och eftersom det faktiskt var dagsljus så kunde jag gå där det inte var så mycket folk och ha hundarna lösa. Nova och Spice sprang som vettvillingar och det slutade med att Nova krockade med ett träd. Luse och Rupa fick gå i koppel eftersom de annars med största sannolikhet skulle ha kommit bort.

Just nu är det lugnt och moppen har inte varit framme på ett par timmar. Kanske är det över för denna gången.

Imorgon har vi kurs på Bialitt och kalas för svärfar som fyller 65 år.