Det är inte ofta jag är på klubben och tränar och när jag väl är där så är det inte så mycket för träningens skull som för umgänget. Jag menar, varför åka längre än nödvändigt för att träna på en plan som är alldeles omöjlig såhär års, om det inte vore för människorna man vill träffa?

Vill jag ha kvalitet i träningen så åker jag till Bialitts grusplan där jag kan satsa utan att riskera liv och lem.

Men ikväll har jag faktiskt varit på klubben och jag hade, faktiskt, en egen idé med mig om vad jag skulle träna på. Det jag suger på allra mest är de förberedande svängarna och flip. Allt beror på att jag är stel som en pinne och bara viftar till med händerna i hopp om att hundarna ska begripa vad jag menar.

På sina ställen var planen ganska torr och där byggde vi också våra kombinationer. Vi blev lite utspridda, men det funkade. Men marken var bara torr på ytan och det krävdes inte många vändor förren det var ren lera istället för gräs.

Min träning fungerade inget vidare. Mina stora kängor - för lerans skull, och min rädsla för att ramla gjorde mig ännu stelare och stillastående än vanligt. Nova fibblade mest runt och lyssnade inget vidare på mig och till slut tappade jag tålamodet och satsade för kung och fosterland. Rätt vad det var så låg jag på rygg i gyttjan och bara kände hur blöt och kall jag blev om byxorna. Hela baksidan var täckt av lera, till och med håret! Ja, kvällen var ung, så det var bara att fortsätta och se glad ut.

Och när vi kom hem så väntade mera arbete. Hundarna var i princip bara rena mitt uppe på ryggen, resten av pälsen hängde i stora bruna illaluktande tovor. Då önskade jag verkligen att jag hade åkt till Bialitt istället.

Fast å andra sidan - då hade jag inte ramlat och de andra hade inte fått sig ett gott skratt!

Ni har väl inte missat julkalendern på hemsidan?

Bakom luckorna döljer sig knasiga, roliga, nyttiga eller bara kul grejjor.