Idag på förmiddagen sken faktiskt solen och vi beslöt oss för att åka till stranden med hundarna innan vi uträttade dagens ärenden. Tyvärr försvann solen i samma stund som vi parkerade bilen, men det fanns ingen återvändo eftersom hundarna redan på Innerleden förstått vart vi var på väg och sjöng serenad för oss resten av resan.

Spice var helt vild och galen och ryckte och slet i kopplet. Samtidigt skällde och morrade hon på alla andra hundar som också skulle promenera. Tack och lov så är stranden stor så vi träffade inte direkt på några andra hundar, och det är jag glad för. Trots att det blåste kraftigt så var det en skön promenad även om handen som höll kameran blev alldeles blåfrusen.

När husse petade på mig tidigt i morse slog jag upp ögonen med någon slags panikkänsla i stil med;

- Va, jag har väl inte sovit??!

Egentligen borde jag vara tacksam över att jag i alla fall fick några timmars sömn, den senaste tiden har jag inte sovit alls.

Flera nätter i rad har jag bara legat och dåsat eller läst en bok i hopp om att somna. Eftersom jag inte börjar jobbar förrän efter lunch så har jag ingen press på mig att jag måste somna för att sedan vakna en viss tid, jag kan gå upp när jag vill och det gör jag också, utan att skämmas. Det kryper obehagligt i benen och jag kan inte slappna av. Så fort helgerna är över ska jag samla ihop alla min krämpor och klampa in till min husläkare. Han kommer förmodligen att skratta åt mig i vanlig ordning och fråga varför jag inte kommer innan problemen går helt över styr. Ja, det kan man ju fråga sig. Jag tycker att det inte var så länge sedan jag var hos doktorn, men tänker jag efter så är det snart två år sedan.

I vanliga fall är det jag som petar på husse för att han ska sluta snarka, men idag väckte han mig  eftersom vi hade bokat in julklappsinköp. Eftersom vi inte är som alla andra så fixar vi sådant i sista minuten. Alla som känner husse är säkert inte ett dugg förvånade men faktum är att den senarelagda shoppingturen är helt och hållet strategiskt planerad.

Ska man åka till GeKå's och handla julklappar så ska man göra det så nära julafton som möjligt eftersom alla andra redan har varit där i oktober och november.

Vi gick in strax innan 8.00 och gick ut genom kassan närmare 10.30 Och då hade vi inte stressat precis. Och även om kundvagnen var proppfull med grejjor så betalade vi bara en spottstyver. Husse och jag funderade lite på hur det skulle ha varit om vi istället hade sprungit runt på Väla för att handla julklappar till alla människor. Vi konstaterade att det a) skulle ha kostat oss betydligt mer b) på grund av priserna haft ett ganska begränsat utbud och c) tillbringat mer tid att stå i kö till kassan än vad vi tillbringade på GeKå's.

Tyvärr fick vi inte handlat så mycket till oss själva eftersom vi var så inriktade på julklapparna, så vi kommer nog att åka en sväng till våren. Då är det ju tävlingsfritt och bra.

Jag fick i alla fall köpt lite nya böcker, har jag tur kan kanske någon av dem få mig att somna. För här sitter jag nu, utan att vara trött.

Den stora fördelen med att årets kurser är slut är att jag helt plötsligt har tid och energi nog att träna mina egna hundar seriöst. Jag tränar oftare under terminen men det blir inte alltid så genomtänkt som jag hade velat. Eller så länge som det hade behövts heller för den delen. Och där är husse en stor bov. Han har alltid ett eller annat TV-program han bara MÅSTE hem till.

Nu så här innan jul så har jag helt plötsligt fått en nytändning. Jag har skärpt till mig både vad det gäller kost och motion, och mitt nyårslöfte blir att jag ska ta kontakt med min läkare så fort helgen är över. Nu ska övervikten bort!

Och tränat hund har jag gjort! Husse skulle till Bialitt idag för att hjälpa till med projektorn på freestylekursen och då passade jag på att träna.

Dagens övningar bestod i att fortsätta jobba med att förbereda svängarna för båda hundarna, threadlar med Spice och staket med Nova.

Jag började med Nova och hon tycker svängar är så svårt så svårt. Och tänker jag ens tanken att jag ska påbörja en röresle åt andra hållet så har hon stuckit iväg innan jag hunnit göra något.

På sätt och vis är det lite häftigt. Annika Aller kommenterade det på kursen ifjol, att Nova och jag kopplar ihop våra hjärnor när vi springer. Men det är samtidigt en nackdel, att jag inte hinner tänka klart innan Nova utför det eller så tycker hon att det är en dum idé och gör precis tvärt emot.

På tävling känner jag mig alltid lite osäker på staket som bara ska tas som det står, utan konstigheter. Jag är rädd att hon ska springa förbi något hinder. Men idag var det inga som helst problem.

Igår såg jag en film med Jenny Damm som körde staket med en av sina hundar. Hon gjorde en himla häftig grej med bakombyte där hon sprang zick zack mellan hindren, bakom hunden. Jag var ju bara tvungen att prova och det gick skitbra! Nu vet jag att vi kan det, så skulle det bli nödvändigt så vågar jag göra det.

Spice, som annars är så himla duktig på svängar, slarvade idag och följde inte med hela vägen ut. Staketet var inga problem tyckte Spice, det var bara kritiska jag som inte tyckte att hon hoppade tillräckligt snävt. Jag får väl jobba på det.

Threadlar tyckte Spice var lite svårare. Hon har förstått grundprincipen men hon väntar fortfarande på mitt släppkommando, att det är OK att fortsätta mot nästa hinder. Nova lyssnar bara på hälften av kommandot och vet att det är en threadel det är frågan om. Samma flyt vill jag ha på Spice. Men det kommer nog med lite övning.

Min lilla staketkombination hade jag byggt där det var mest ljus och när jag såg mig omkring upptäckte jag att resten av hindren stod perfekt uppställda för att få till en bana som bjöd på sådant jag behöver träna på.

Efter slalom får hunden i princip klara sig själv medan föraren knatar upp till hinder 10 för att trycka till hunden lite och förbereda sitt byte. Jag provade både bakombyte och blindbyte. För Nova spelade det egentligen ingen roll, men för Spice passade framförbytet bäst.

Efter hinder 12 valde jag att låta hunden runda hinderstödet tillbaka in mot hinder 11 och sedan släppa in dem i tunnlen på ett bakombyte.

Jag körde faktiskt gamla Luse en sväng också, trots allt ska hon ju tävla om ett par veckor. Än kan hon, den gamla skatan, men det går långsammare och hon skäller som en galning. Är banan bara inte allt för svår så ska vi nog kunna ta oss igenom. Spektaklet ska i alla fall filmas och förevigas på nätet.

Efter träningen fick hundarna sig en genomgång av vår "husmassör". Nova har kvar sin gamla spänningar över manken men är i övrigt i fin form. Spice hade riktigt ordentliga spänningar på samma ställe samt lite på insidan av ena låret. Luna var stel både lite här och lite där. Vi ska massera lite hemma och se om vi kan få ordning på det. Spice lär ju inte vara så svår i alla fall. Hon tycker bara att det är mysigt. De andra två blir lite värre.

Så här i juletid saknar jag musiken något oerhört. Alla underbara julmelodier bara bubblar i kroppen och jag vill sjunga en liten trudelutt. Jag kan fortfarande minnas känslan när vi stod i kyrkan vapenhus och kyrkvärdarna gick längs ledet och tände våra ljus inför luciatåget och när alla stämmorna sedan tog ton innan vi gick in. Eller känslan på nyårskonserten där vi alltid avslutade med "Joy to the world" tillsammans med manskören. Det var tider det!

Nu för tiden får jag nöja mig med lussevaka hemma i soffan och Luciaskutt på Bialitt. Men det går det också.

Inför dagens tävling så åkte Emma och Sol ner från Halmstad för att sova över och slippa åka hemifrån så tidigt på morgonen. Hastigt och lustigt så var ytterligare männiksor inbjudna och vi hade en lite impromtu lussevaka på Storgatan 148. Vi satt och pratatde tilll långt efter midnatt och när Emma och husse var ute med alla hundarna så röjde jag undan här hemma. Sedan skulle vi bara säga godnatt men det slutade med att vi pratade ytterligare en timme innan vi kom i säng.

Och fyra timmar senare ringde klockan. Fast att vi låg och drog oss lite så behövde vi inte stressa utan åt frukost framför TV:n och ett väldigt stämningsfullt luciafirande från Malmö.

När vi kom till Bialitt var det flera minusgrader och snön låg kvar på plan. Klätterhindren var täckta av frost och slalomen gick knappt att få loss. De tävlande började redan anlända så det var inte läge att ställa in. Jag var rädd att det skulle bli kalabalik, men alla var på gott humör när vi istället fick vara inomhus och bygga lite improviserade banor. Det var många tomtedräkter, röda täcken och glitter på hundarna. Jag hade spayat mina med glityterspray avsedd för hästar. Jättefina var de! Och husse dömde iförd tomteluva.

Resultaten blev nog inte riktigt som man tänkt sig för den tunga sanden gör konstiga saker med ens kropp. På något vis så fungerar man inte riktigt som man ska där.

Spice var en riktig katastrof och henne bar jag ut från banan två gånger. Hon kunde vare sig slalom eller byten och for bara omkring som en vettvilling. I sista klasen gick hon jättefint men där blev hon störd av att jag fick problem med husse som stod precis där jag tänkte springa, och då rev hon ett hinder.

Nova var helt underbar och sprang så sanden sprutade. Hon var på härligt humör hela dagen och hoppade mig i baken flera gånger när jag bytte hund.

Efter tävlingen var det glögg och lussekatt. Och så prisutdelning såklart. Den stora överraskningen hade de sparat till sist. Från Basic Handling-kursen fick vi en gigantisk vit orkidé i ett jularrangeman. Blomman är nog närmare en meter hög. Och jag som älskar orkidéer blev alldeles mållös. Tack snälla ni!

När vi kom hem var vi jättetrötta, jag somnade i badkaret och husse slöade på soffan. När jag kom ner sov jag en stund till. Och så har vi ätit pizza och tittat på Harry Potter. Jag vet inte när jag slöade så här mycket senast. Jag skäms nästan lite.

I morgon är det klä julgranen som gäller. 

I går kom förresten årets julkort, det som Happy Dog tog för några veckor sedan. Temat var "Julgransmassakern"...

... alla hinder!

Ha, det trodde ni va? Att jag skulle rimma på något snusk. Tji fick ni!

Ikväll har vi varit och tränat, trots att det regnade. Och husse protesterade inte, trots att han har ont i ryggen. Han tränade högerslalom med Luna och försökte lära henne att man måste avsluta hela slalom innan man får fortsätta. Husse var nöjd när han slutade, så Luna hade varit duktig.

Själv jobbade jag vidare med mina svängar där jag faktiskt rör mig med hunden och inte står mitt i kombinationen som en annan traffikpolis. Jag började avsiktligt med Spice eftersom hon är fantastiskt duktig på svängarna nu.

Jag hade även bestämt att jag skulle träna på blindbyten i lite snabbare tempo. Att göra dem vid böjda tunnlar är nästen lite fusk tycker jag, man har alldeles för mycket tid på sig att genomföra bytet. Eftersom det är fullt möjligt att handla sig igenom ett staket med hjälp av blindbyten så bestämde jag mig för att jag ville lära mig, om utifall det skulle komma till nytta.

Och då fick jag lära mig en väldigt viktig sak. I just de situationerna när man vill ha till så snäva svängar så passar blindbyten vare sig mig eller Spice. Det blev bara pannkaka av alltihop eftersom jag är så mycket efter Spice och för att Spice hoppar så förbaskat långt. Med husse hjälp konstaterade jag att vanliga jävla framförbyten sparade in massor med tid i motsats till flashiga blindbyten.

Däremot ska jag fortsätta använda det i böjda tunnlar och så vill jag använda dem efter klätterhinder och slalom. Så det ska vi öva på i vinter.

Nova var riktigt häftig idag. Det känns som om det var längesedan jag faktiskt jobbade med henne och hade en klar plan för vad vi skulle göra.

Nova tycker att svängarna är svåra och att jag inte ska stoppa näsan i blöt och försöka bestämma var hon ska hoppa. Att trycka ut henne fungerar ganska bra men att dra henne till mig och sedan släppa iväg henne i motsatta riktningen är jättesvårt. Men en bit in i träningspassen så brukar vi få till det över två enkla hopphinder. Idag hade vi två par hinder som stod efter varandra i en boxformation och när jag drog henne in mot mitten for hon över fötterna på mig och tog hindren diagonalt istället för takt fram. Hon lyssnar liksom bara på halva instruktionen och tycker sedan att hon kan resten själv. Och då blir det liksom lite tokigt.

Jag lyckades lösa det så småningom genom ett litet specialkommando. Problemet är bara att jag redan har det kommandot på Spice, fast till ett helt annat beteende. Jag tyckte att det var en helt genial lösning ända tills jag kom på att jag redan använder det till Spice. Det är egentligen inte inarbetat hos någon av hunderna så nu är bara frågan om vilken av situationerna som kommer upp oftast och vems beteende jag ska träna om.

Jag tror jag har lite att fundera på...

... alla julälskare att åka till Tivoli och deras julmarknad. I helgen har vi varit där tillsammans med svärfar och hans familj. Det var jättemysigt och jag gör gärna om det igen. Vi har skullat åka på julmarknad i många år men som vanligt har det alltid kommit något annat imellan. Skumt va?!

Det är inte ofta jag är på klubben och tränar och när jag väl är där så är det inte så mycket för träningens skull som för umgänget. Jag menar, varför åka längre än nödvändigt för att träna på en plan som är alldeles omöjlig såhär års, om det inte vore för människorna man vill träffa?

Vill jag ha kvalitet i träningen så åker jag till Bialitts grusplan där jag kan satsa utan att riskera liv och lem.

Men ikväll har jag faktiskt varit på klubben och jag hade, faktiskt, en egen idé med mig om vad jag skulle träna på. Det jag suger på allra mest är de förberedande svängarna och flip. Allt beror på att jag är stel som en pinne och bara viftar till med händerna i hopp om att hundarna ska begripa vad jag menar.

På sina ställen var planen ganska torr och där byggde vi också våra kombinationer. Vi blev lite utspridda, men det funkade. Men marken var bara torr på ytan och det krävdes inte många vändor förren det var ren lera istället för gräs.

Min träning fungerade inget vidare. Mina stora kängor - för lerans skull, och min rädsla för att ramla gjorde mig ännu stelare och stillastående än vanligt. Nova fibblade mest runt och lyssnade inget vidare på mig och till slut tappade jag tålamodet och satsade för kung och fosterland. Rätt vad det var så låg jag på rygg i gyttjan och bara kände hur blöt och kall jag blev om byxorna. Hela baksidan var täckt av lera, till och med håret! Ja, kvällen var ung, så det var bara att fortsätta och se glad ut.

Och när vi kom hem så väntade mera arbete. Hundarna var i princip bara rena mitt uppe på ryggen, resten av pälsen hängde i stora bruna illaluktande tovor. Då önskade jag verkligen att jag hade åkt till Bialitt istället.

Fast å andra sidan - då hade jag inte ramlat och de andra hade inte fått sig ett gott skratt!