Just nu går vågorna höga på Agilitylistan. Källan är det omtvistade uttagningssystemet till SM. För inte så länge sedan hölls en agilitykonferens dit distrikten skickat representanter för att bland annat diskutera SM. Gissa om Skåne skickade någon? Själv vet jag inte, men jag kan aldrig tänka mig det. För i vårt distrikt sitter inte en enda agilityförare. Eller satt, kanske jag ska säga, numera har det blivit ändring på den saken.

I Centrala Agility Gruppen har man "tagit ett beslut" att kvalet för 2010 års SM ska avgöras på enbart pinnar. Anledningen är att det nuvarande Q-systemet med både pinnar och nollor var ett försöksprojekt och att man nu "tvingas" välja det ena fär att det inte ska bli så rörigt. Varför man väljer pinnar beror delvis på att domarna på domarkonferensen uttryckte att de genom att sätta referenstiderna blir skyldiga till att vissa ekipage kvalar eller inte kvalar till SM på nollor och att nollor enbart ska ses som en slags "godkändnivå".

Att nolla ett lopp är ett uppgiftsmål, allt hänger enbart på ekipaget, allt måste stämma under loppet för att man ska nolla. Att ta en pinne, att hamna bland de 15% på resultatlistan kräver ingen nolla. Det är alltså fullt möjligt att få en SM-kvalificerande pinne på både 5, 10 och 15 fel. Inte nog med att pinnarna är resultatmål, alltså att det kvittar hur bra ekipaget presterar så länge de hamnar på rätt sida 15%-strecket, de främjar dessutom de som har snabba hundar men som konstant får något litet småfel här och där. Jag kan inte förstå hur det kan ses som högre status än att samla på sig 8-10 nollor.

Ska man titta på konceptet SM så bygger det både på uppgiftsmål (nollor) och resultatmål (placering) Även om det i vissa fall har varit så att vinnaren på SM haft 0,01-5 fel så är det ändå förutsättning att man satsar på en nolla. Många hävdar att SM ska vara publikvänligt och rafflande, och det är klart, då blir det ju bättre action om man satsar på snabba hundar som gör fel här och var. Själv gick jag in med inställningen att jag ska nolla men ändå inte snigelköra. För om flera gör nollor så förlorar ju jag på min snigelfart. Men då vill en del hävda att alldeles för många inte satsar utan enbart safear.

En annan anledning till att det ska vara pinnar istället för både och är att antalet deltagare stigit dramatisk. Visst, det var lite trist att inte ha möjlighet att titta på alla andra, men jag måste erkänna att jag betydligt mer intresserad av min egen prestation.

Men SM ska inte vara för alla, enbart eliten, tycker en del.

Om man tittar på andra sporter så får man på deras SM höra namn som man aldrig tidigare hört. SM fungerar som en morot för dem som inte kan kvala till landslaget eller internationella tävlingar. Jag är den förste att erkänna att tävlandet skulle bli långt ifrån lika roligt om jag inte har SM att sikta på.

Jag är rädd för att flera känner som jag och att man inte har tid, råd, ork eller möjlighet att åka på alla tävlingar som kommer att krävas för att kvala till SM. För det räcker inte med att komma i mål med en fin nolla, nu måste vi vänta till klassen är över för att få veta om vi var bra nog eller inte. Och det tycker jag strävar emot allt sunt tänk.

En del oroar sig också för att vissa raser kommer att försvinna helt eller delvis ur startlistorna, och som uppfödare oroar jag mig för att man börjar avla på extremer i de populära raserna, däribland min egen.

Gå gärna in här och läs i Yvonnes blogg, hon är en av dem som sitter med i CAG. http://yvonne-hundvis.blogspot.com/2009/03/darfor-blev-det-pinnar-och-inte-nollor.html

I kommentarerna finns flera bra förslag till hur man kan lösa SM-kvalet i fortsättningen.