Good news travels fast! En enda liten rad på hemsidan och alla såg det genast. Jag hade tänkt blogga om saken mycket tidigare, men tiden rinner bara iväg. Just nu är det tokmycket på jobbet och massor med kurser. Och mitt i allt detta ska vi också packa. För den sista ingrediensen på alla "normala" familjers meny - villan - är nämligen inköpt.

Vi har varit på inte mindre än 25 visningar sedan i slutet på februari. Oj, vad vi har sett mycket! Vi har verkligen fått lära oss vad vi vill betala för. Det mesta var vi inte intresserade att betala en cent för. Bankens lånelöfte gav oss inte så mycket att spela på och vi började befara att vi skulle tvingas bo i ett ruckel med läckande tak. Mest för att titta lite på skillnader i pris och kvalitet så åkte vi på några objekt som var några stora pengar dyrare än vad vi hade tänkt. Och genast fann vi Huset.

Om någon hade bett mig beskriva min framtida bostad när vi började leta, då hade jag inte beskrivit Huset utan något helt annat. För så här hade jag inte tänkt mig att bo. Huset har egentligen så mycket som jag absolut inte gillar, men ändå så gav det mig en känsla av hemma och lugn redan på första visningen.

Efter andra visningen rullade allting på fruktansvärt snabbt. Mäklare är effektiva människor! På mindre än två veckor var huset vårt. Vi hade tur och slapp allt vad budgivning heter. Ägarna hade separerat och ingen ville bo kvar och vi kan egentligen flytta in när vi vill. Men som vanligt satte hunderiet stopp för det och flyttlasset rullar inte förrän till midsommar.

Som om någon känner sig hågad så går det bra att komma och bära en låda eller två, så bjuder vi på sill och potatis. och jordgubbar och glass. Och öl.