Jag är nog ingen campingmänniska. Hade det inte varit för att husvagnen är hundra gånger mer praktisk och mysig än vandrarhem och tidiga avfärder så hade jag aldrig haft någon. Hur man kan ha som hobby att bo i husvagn är för mig en gåta. Men å andra sidan så undrar nog många hur man kan ägna alla helger under året till att vara utomhus i alla väder för att springa agility.

På tal om väder så har de högre makterna inte varit nådiga mot oss i natt. I går slutade tävlingsdagen sent i vackert väder och vi bestämde oss för att precis som kvällen innan duka långbord och njuta av varandras sällskap. Men när vi väl kom till campingen och började ordna med maten så började det blåsa och mörka moln drog in. De andra delade upp sig i olika förtält för att undslippa kylan men vi och grannen hade inget förtält utan klämde in oss mellan husvagnarna och åt fort innan regnet tänkte komma. Vi var precis klara och hade funderat på refrängen när det började HAGLA. Husse fick rädda stolarna medan jag kastade in de förvånade hundarna i husvagnen. Grannens mat blev kvar på bordet medan de skyndade sig att ta in sina hundar och rulla in husvagnens markis.

Och sedan sågs vi inte mer den kvällen. Vinden tilltog i styrka och regnet smattrade. Jag satte mig i sängen med datorn och husse satte sig i en av fåtöljerna och somnade. Tänka sig va? =)

Till slut beslöt vi oss för att krypa till kojs och då upptäckte jag att det drog ganska mycket från fönstret på min sida. Vinden stod på där och inte ens hundarna ville ligga hos mig utan klämde ner sig hos husse.

Jag vet inte vad klockan var, men vi sov i alla fall gott när Spice annonserade att hon ville gå ut. Husse gick upp och släppte ut henne men hon kom ganska snart in igen. Uppenbarligen fick hon inte gjort vad hon skulle för snart stack hon ner nosen i mitt öra och pep diskret. Så jag fick dra på mig kläderna och gå ut i stormen. Och mycket riktigt - Spice hade fler ärenden att uträtta. När jag kom in frös jag så hysteriskt att jag kröp ner med kläderna på.

I morse hade det mojnat lite och regnet stänkte bara lite lätt. Vi hade hela förmiddagen på oss innan jag skulle starta klass 2. Strax innan tio lämnade vi campingen och åkte till Engelssons för att se om vi kunde hitta några fynd. Det kunde vi. Jag fick en efterlängtad Softshelljacka och husse fick ett par byxor.

Efteråt åkte vi tvärs över gatan och gick på "lilla Ullared". Det är ett litet halvsjaskigt köpcentrum med diverse butiker. Bland annat en butik med ungefär samma sortiment och priser som Ullared, men i betydligt mindre skala. Jag hittade jättemånga fina gardiner och lampor så jag ska nog ta en tur dit när vi har flyttat klart. Fördelen med så låga priser är att man inte behöver ha dåligt samvete om man tröttnar på inredningen efter ett par månader.

Och så var det dags att tävla. Nu tittade solen fram och det var VARMT. Jag började med agilityklass 2 och det var en lång och märklig bana. Spice var på och lyssnade snällt och de fem fel vi fick berodde på mig. På slutet skulle man över A-hindret med en banantunnel under. Jag var så pass mycket efter att jag tvingades ropa "stanna". Jag hade räknat med att hon skulle stanna på nocken men det gjorde hon inte. Istället stannade hon direkt och väntade snällt på mig och då hade hon inte kraft/vilja nog att ta sig vidare och gick istället ner igen. Helt och hållet mitt fel!

Hoppklassen var rysligt enkel om man jämför med gårdagens. Svårigheten bestod egentligen i att man efter två raka tunnlar på rad skulle svänga skarpt vänster för en sista slinga innan målgång. Problemet var att det stod en oxer precis efter sista tunneln...

Spice jobbade superfint men som förväntat så var jag långt efter i tunnlarna. Efter sista tunnlen såg jag henne inte och var rädd att hon skulle dra på oxern och därför kallade jag på henne när jag trodde att hon hade hunnit tillräckligt långt för att komma i linje med nästa hinder. Man kan säga att jag gjorde en felbedömning...

Om inte jag hade kluddat till det så hade vi, tidsmässigt, kommit trea i båda klasserna.

Sedan blev det dags för klass 3. Nu var det änu varmare! Agilitybanan var jättelång och full med hinder som inte skulle tas från rätt håll.

Nova diskade sig redan i starten eftersom hon inte lyssnade på mig. Luna diskade sig halvvägs genom banan när husse svängde för snävt efter ett hopp och Luna hoppade tillbaka.

Hoppklassen var rolig och klurig med djävulusiskt långt upplopp. Banan krävde att man var med hunden hela tiden och sedan spurtade järnet på slutet. Inte mindre än tre tunnlar på rad gjorde att hundarna hade en hiskelig fart in mot mål där man skulle svänga runt två hinder innan man fick ta sista. Snacka om att många diskade sig!

Husse och Luna diskade sig precis i börjar där det blev ett missförstånd när ett hinder skulle tas bakifrån. Nova var jätteduktig, lite stora svängar kanske, och på upploppet sprang jag så det svartnade för ögonen. Tyvärr rev Nova oxern, annars hade vi kommit sjua. Nu kom vi istället på trettonde plats, men det känns rätt OK. Vi fick i alla fall sluta på ett bra sätt. Jag hade inte velat åka hem med ytterligare en besvikelse i bagaget.

Imorgon är det mera agility...