En kunnig uppfödare vet ilka egenskaper man ska bevara genom att göra vissa specifika kombinationer.

Jag har en jättebra leverantör till Hunderian. De är dessutom de enda som levererar till till företag som inte har en fysisk butik. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. De meddelar till exempel inte att de ersätter en vara som är slut i lager med en annan. Och det kan ställa till det om det är en kund som har beställt varan.

En av våra storsäljare är Skinneeez, den går under namnet Döingen här hemma. Just som folk börjat få upp ögonen för Döingen så tar de givetvis slut och är stört omöjliga att få tag på.

Men nu - ÄNTLIGEN - har jag lyckats beställa nya Skinneeez och kan börja leverera till alla Döingsugna hundar där ute. Har jag riktig, riktig tur så hinner jag få mitt paket innan helgen.

Åh, vad jag saknar min gamla dator! Ja, kanske inte att den hängde sig och strulade, men den hade en massa kul program som inte är kompatibla med den nya datorn. Mest av allt saknar jag mina bildbehandlingsprogram, därav den totala bristen på bilder i bloggen. Förhoppingsvis har jag hittat ett som ska fungera bra, ska bara installera det först.

Jag gillar verkligen inte Vista heller. Och i princip ingen kan öppna de filer jag bifogar i mailen eftersom deras datorer är lite äldre. Suck!

Vilket ilandsproblem!

Idag har vi varit i Höör och tävlat. Jag har tävlat Spice Pirayansson och husse har coachat eleverna i Tävlingsgruppen eftersom det var deras obligatoriska tävling. Hussestackaren hade ett styvt jobb - hela två stycken hade anmält sig. Glädjande nog så hade vi även andra elever på plats som vi kunde heja på.

Och framgångarna lät inte vänta på sig! De flesta fick antingen pinne eller bra insatser med sig hem. Det värmer gott i instruktörshjärtat - pinne eller inte - att se eleverna lotsa hundarna snyggt och prydligt genom banan.

Förutom klass 1 och 2 arrangerades även en öppen hoppklass. I den tävlade både Nova och Luna, Luna med för dagen inlånad förare. Ibland behövs det en resevförare till Luna när jag inte vill springa och då är det bra att ha kört in dem på en inofficiell tävling.

Jag fick möjlighet att värma upp Spice i öppenklassen. Banan var väldigt snirklig men väldigt inbjudande. Slalom stod väldigt tajt efter ett hopphinder och det som gällde var bakombyte in.

- Inga problem! sa Pirayan och kastade sig glatt in i första porten.

Hon fortsatte felfritt fram till sista hindret där vi fick en vägran. Näst sista hindret var en lång böjd tunnel som Spice i vanlig ordning tog i hög hastighet. Tyvärr så hon inte mig när hon kom ut och for börbi både mig och sista hindret. Tyvärr kostade det oss nog segern.

Nova gick jättefint på samma bana, men på ett ställe sprang fötterna iväg på mig och Nova följde efter och missade ett hinder. Vägran och fem fel. Surt!

Agilityklass 2 var en banan som gav mig bra vibbar. Till och med slalomens placering var på min sida, det vill säga precis framför nosen på hunden när den landade. Vad kunde gå fel?

Slalom givetvis! Trots att upplägget var perfekt så bommade Spice återigen en slalomingång och vi lämnade banan utan pinne. Grr!

Hoppklass 2 var däremot en tråkig bana. Jag fick inte ens dåliga vibbar, jag tyckte enbart att den var trist. Men slalomen var perfekt placerad efter säcken och ett hopphinder i en kurva.

Spice klarade slalomen galant men i den efterföljade hoppkombinationen missar hon totalt min markering för framförbyte och glider utanför sista hindret i en stjärna. Vägran, tidsfel och ingen pinne.

Hade dagen inte varit så himla trevlig i övrigt så hade jag nog gråtit en skvätt. Istället har jag skrattat konstant och tiden har bara runnit iväg. Tack alla för en fantastik dag!

... so are the days of our lives.

Usch, vad tiden rinner iväg! Jag tycker att det kvittar hur jag bär mig åt så hinner jag inte med ett dugg. Ibland önskar jag att jag hade husses förmåga att lägga mig i soffan och skita i hela världen. För husse vet inte vad det innebär att stressa. Han lever lycklig i den fasta tron att allting ordnar sig. Själv kan jag absolut inte leva så. Det fungerar vare sig på jobbet, i vardagen eller på kursena. Vad skulle eleverna tycka och jag också ställde mig med armarna i kors och hoppades att någon annan hade planerat?

Maj är nog den månad på året som jag mår som allra sämst. På jobbet är det alltid kaos och övertid eftersom det gamla läsåret ska avslutas och det nya påbörjas. Och i Hunderian strömmar beställningarna in och på agilitybanan ska det både kursas och tävlas. Som det är nu så ägnas fem dagar av sju åt agility. Endast tisdag och fredag är "lediga" dagar. Men då ska man ju helst hinna med andra mer vardagliga saker. Inte ens husse har hur många tubsockar som helst.

Som grädde på moset så gick jag i ett svagt ögonblick med på att flytta till midsommar. Det verkade som en god idé ända tills jag tittade i kalendern. I teorin har vi fem veckor på oss att packa. Men i praktiken så blir det inte mer än fyra eller fem dagar. För vi är ju liksom aldrig hemma. Så nu har jag faktiskt lite ångest. Min plan var att jag skulle hinna packa lite varje förmiddag. Hittlis har det gått sådär. För fyra kurser och två träningsgrupper planerar sig liksom inte själv. Och inte heller beställningarna ordnar sig själv. Så jag fattade beslutet att stänga Hunderian på obestämd tid och enbart leverar det som är beställt. Jag har fortfarande lite att ta tag i, men sedan är det slut. Och så ska jag knyta ihop alla lösa trådar och få ut inbjudan till Annica Aller-kursen i juli. Hoppas alla kan för annars vet jag inte vad jag gör.

Mitt i allt detta så slog det mig att det snart är dags för SM. Kanske mitt sista SM på ett tag. För min fina Nov-Nov ÄR det troligen det sista. Vid mden här tiden på året brukar vi normalt sett vara halvvägs till nästa SM. I år har vi hittils tagit en enda fjuttig pinne.

Så mitt hopp får stå till Spice. I ett anfall av hybris satte jag ju som mål att hinna kvala in till SM 2010. Men då trodde jag också i min enfald att ingenting skulle vara för svårt för Spice Pirayansson. Ack, vad jag bedrog mig!

I veckan har Spice varit en väldigt välartad och trevlig Piraya. Vi har gjort tre fantastiskt bra träningspass och förhoppningen inför helgens tävling är hög. Jag tror jag har räknat ut varför det har krånglat på sistone, på söndag kan jag berätta om jag hade rätt eller inte.

Det blev en tidig kväll igår också. Vi somnade allihopa gott under täcket och vaknade så pigga att vi trodde att vi missat att ställa klockan. Klockan hade inte hunnit ringa ännu eftersom den inte var så mycket.

Dagen var ganska molnig till att börja med. Men så småningom blev det kvavt och till slut strålande sol. Vad kan egenligen vara bättre än att sitta i solen och titta på agility?

Jag är inte nöjd med dagens prestationer och för en gångs skull kan jag faktiskt skylla på hundarna. Jag har tittat på videobandet och jag kan absolut inte se några fel. Jag har faktiskt suttit och funderat på saken hela vägen hem och jag kan verkligen inte begripa varför det blev fel. Så fort jag få chansen så ska jag bygga just de avsnitten och fundera vidare.

Agilityklass 3

Ganska märklig bana med klurig start och ett alldeles obegripligt parti med tunnlar. En rak kort tunnel och en böjd lång tunnel som skulle tas inte mindre än 4 gånger efter varandra och direkt efter skulle man till säcken.

Luna klarade starten jättefint men diskade sig bland tunnlarna. På filmen såg vi sedan att husse glömde att prata med sin hund.

Nova kluddade och strulade så mycket att jag valde att diska henne när hon hoppade av balansen. Då hade vi nog i alla fall 15 fel.

Hoppklass 3

Skitrolig bana! Och det säger jag inte bara för att jag klarade den bra. Jag fick positiva vibbar redan när jag såg small köra den. Den var klurig och tajt och skördade verkligen sina offer. Och vi fick verkligen se exempel på verkligt kass handling.

Nova var så himla duktig och satte den första nollan som startnummer 20. Tyvärr sänkte domaren referenstiden efter mig så vi fick 0,19 tidsfel. Så himla surt på ett så fint lopp! Till slut var det faktiskt några till som gick nolla och knuffade ner oss precis utanför pinnplats.

Luna gjorde också ett fint lopp men fick lite tidsfel. Hon hamnade några placeringar efter mig och Nova.

Hoppklass 2

I princip samma start som i hoppklass 3, så det hade jag ju redan övat på. Slalom kunde man välja vilken sida man ville; jag planerade för vänster men var beredd på att inte hinna utan istället ta en höger. Givetvis blev det ju så men det gav å andra sidan Spice god tid att sikta in sig. Jag vet inte vad hon tittade på men det kan inte ha varit slalom eftersom hon gick fel. Så hon fick göra om och då gick hon fel igen. På tredje försöket klarade hon det men jag kände att hon inte  var koncentrerad. Lite längre bort kom "fel" tunnelingång och Spice satt såklart som en smäck i den andra, trots att jag visade tydligt. Gör man så då får man inte fortsätta utan får lämna banan under mattes arm.

Agilityklass 2

En knivig start om man har en snabb hund. Och det har man. Jag kände efteråt att jag kanske skulle ha gått ut på andra sidan, men då var det så dags. Men det gick bra såhär också.

I en enkel vändning smet hon innanför ett hinder och fick en vägran. Sedan flöt det på ganska så bra och slalom klarade hon med ett nödrop. Det fanns gott om plats att bromsa upp hunden och jag tog i för kung och fosterland och krävde att hon skulle stanna. Och det gjorde hon. Men som vanligt så for hon iväg som en projektil när jag gav henne tillåtelse och hon vinglade in i slalom.

Efter slalom stod ett litet staket med en tunnel som sista hinder. Gissa var Spice tog vägen?

När hon kom ut så stod jag bara där och tittade på henne. Hon bara satte sig ner på rumpan och visste att det hade blivit fel. Så hon fick lämna banan under min arm för andra gången den dagen.

Nästa helg är det tävling igen och i veckan måste jag träna handling. Jag tror att det har varit så mycket fokus på slalom och kontaktfält på sistone att hon alldeles har glömt hur man lyssnar. Men slalom vet jag verkligen inte vad jag ska göra åt. På träning gör hon mycket sällan fel och hon hittar ingången från alla möjliga vinklar. Ja, det är ett mysterium.

I morgon är det måndag...

Vilket underbart väder det har varit idag! Och vilken skillnad från ifjol, då inte bara vädret var helt åt pepparn.

Vi åkte hemifrån redan igår och körde i lugn takt. I PM hade man skrivit att man inte fick sätta upp tält vid banorna förrän 18.30 så det var ingen brådska. Så vi parkerade husvagnen och åkte ner till klubben strax efter 18.00 för det gäller att vara i tid om man vill ha tältplats. Döm av vår förvåning när tältsättandet redan var i full gång. Varför skriva en sådan sak i PM om man ändå inte tänker hålla det? Mycket dålig stil! Tack vare att vi var lite tidiga så fick vi en bra plats.

På kvällen grillade vi tillsammans med bekanta och hade det trevligt. Efterom det faktiskt inte är sommar ännu så blev det kallt så fort solen gick ner och vi återvände till vår husvagn och värmen. Eller värme och värme, ju senare det blev desto kallare blev det trots att elementet gick för fullt. Nova har legat tryckt intill mig hela natten och Spice har legat i fotänden under täcket.

I morse behövde vi inte stressa eftersom ingen av oss sprang den första klassen. Men vi åkte ändå i tid för att hinna äta frukost vid ringside. Det var längesedan vi var på en sån välorganiserad tävling. Allting bara flöt på och vi slapp långa uppehåll. Klass 3 var klar strax efter lunch där klass 2 tog vid.

Hur gick det då?

Agilityklass 3

Både Nova och Luna gjorde fina lopp. Luna hoppade av nergången på balansen och fick dessutom några tidsfel men husse var ändå nöjd.

Nova gjorde ett alldels fantastiskt lopp men på slutet missförstod vi varandra och Nova hoppade ett hinder baklänges. Synd, för det loppet hade räckt långt.

Ingen av oss fick några pinnar. Luna missade med en placering...

Hoppklass 3

Hoppklassen var lite klurig och skördade sina offer. Nova gjorde ett kanonfint lopp som stod sig ett tag. Tyvärr kom det några snabba ekipage på slutet och knuffade ner oss under placering 10.

Luna gjorde också ett fint lopp men tog tyvärr ett hinder baklänges eftersom husse inte var riktigt med.

Hoppklass 2

Hopptvåan var inte speciellt snäll, i praktiken var det hopptrean baklänges. Högerslalom ingick såklart. Man kunde välja vänster också men då blev det knivigt på slutet, så det gjorde jag inte. Men det gick inte den här gången heller. Spice gjorde ett supersnyggt lopp fram till slalom där hon fick 10 fel. Till råga på allt fick hon två tidsfel. Med risk för att vara kaxig - Spice hade spöat skiten ur de andra om hon hade varit felfri.

Agility 2

Ytterligare en märklig bana. Nu hade jag i alla fall chans att safea och köra vänsterslalom. Men det hjälpte inte och vi fick en vägran. Suck! Kontaktfältet på balansen godkände jag inte så det tog vi om och blev diskade.

Nu ikväll har vi varit nere vid sjön och badat med Nova och Spice. Ingen av dem gillade stenarna på botten och ville inte gå ut själv. Men med lite övertalning så gick det. Så nu ligger de våta och nöjda i komposten och solar.

Senare ikväll ska vi grilla tillsammans med bekanta. Och imorgon gör vi om alltihopa igen. Ja, inte hinderfelen då.

Good news travels fast! En enda liten rad på hemsidan och alla såg det genast. Jag hade tänkt blogga om saken mycket tidigare, men tiden rinner bara iväg. Just nu är det tokmycket på jobbet och massor med kurser. Och mitt i allt detta ska vi också packa. För den sista ingrediensen på alla "normala" familjers meny - villan - är nämligen inköpt.

Vi har varit på inte mindre än 25 visningar sedan i slutet på februari. Oj, vad vi har sett mycket! Vi har verkligen fått lära oss vad vi vill betala för. Det mesta var vi inte intresserade att betala en cent för. Bankens lånelöfte gav oss inte så mycket att spela på och vi började befara att vi skulle tvingas bo i ett ruckel med läckande tak. Mest för att titta lite på skillnader i pris och kvalitet så åkte vi på några objekt som var några stora pengar dyrare än vad vi hade tänkt. Och genast fann vi Huset.

Om någon hade bett mig beskriva min framtida bostad när vi började leta, då hade jag inte beskrivit Huset utan något helt annat. För så här hade jag inte tänkt mig att bo. Huset har egentligen så mycket som jag absolut inte gillar, men ändå så gav det mig en känsla av hemma och lugn redan på första visningen.

Efter andra visningen rullade allting på fruktansvärt snabbt. Mäklare är effektiva människor! På mindre än två veckor var huset vårt. Vi hade tur och slapp allt vad budgivning heter. Ägarna hade separerat och ingen ville bo kvar och vi kan egentligen flytta in när vi vill. Men som vanligt satte hunderiet stopp för det och flyttlasset rullar inte förrän till midsommar.

Som om någon känner sig hågad så går det bra att komma och bära en låda eller två, så bjuder vi på sill och potatis. och jordgubbar och glass. Och öl.