Att gå och lägga mig tidigt är inte min starka sida. Inte ens när jag vet att jag ska upp tidigt. Det hjälper liksom inte ett dugg. När klockan väl ringer så förbannar jag mig själv för att jag inte kan gå och lägga mig i tid. Om jag ens vaknar. Det händer det med.

I morse var jag tvungen att ta mig upp för egen maskin. Husse åkte till Växjö för att döma vääääldigt tidigt i morse. Jag konstaterade irriterat att han rände ut och in genom ytterdörren ett par gånger innan det äntligen blev tyst. Själv behövde jag inte gå upp så jättetidigt för mitt resesällskap skulle inte komma förrän 7.30

Men det är skillnad på att göra sig i ordning för en utställning och agility. Det är mer som ska fixas. Det känns lite skumt att tvätta håret och fila naglarna innan man ska iväg.

Resan ner till Trelleborg gick fort och bra, alldeles för fort kanske. Jag kör bil i samma hastighet som jag pratar, alltså jättefort. 60 minuter tog det från Ängelholm till Trelleborgs Brukshundklubb...

Eftersom vädret var bra bestämde vi oss för att strunta i tältet. Vi skulle in som nummer 9, 10 och 11, och eftersom vi inte visste hur det skulle gå så tänkte vi att v kanske kunde åka hem tidigt.

Ack, vad vi bedrog oss! Domaren var jättetrevlig men hon dömde i sådan snigelfart att hundarna höll på att somna i ringen. Slutligen var det vår tur och vi skulle visa Nova och Sol mot varandra. Domaren hade väldigt svårt att bestämma sig och kommenterade hur kollosalt lika mor och dotter var. Hon bestämde sig till sist för att hon tyckte lite bättre om Sols uttryck och hon blev därigenom BIR.

Emma fick kasta sig ut ut ringen och byta till Luna som hon skulle visa i veteranklassen. Luna visade sig från sin allra bästa sida och blev BIR-veteran.

Vi bestämde oss för att stanna och tävla i finalerna. Hur lång tid kunde det ta egentligen? Lång tid tog det och när det äntligen var dags hade solen och den kalla vinden gjort att jag hade brännt mig rejält. Snyggt märke efter min fina halskedja såg jag när jag kom hem.

Emma och Luna tävlade mot två andra veteraner. Jag såg inte så mycket eftersom jag stod i uppsamlingsringen med Sol som skulle in direkt efter. Hon fick i alla fall inte den gula rosetten.

- Bra! tänkte jag. Då kommer de i alla fall tvåa.

Döm av min förvåning när domaren gick förbi Luna och gav den blå rosetten till pudlen som stod först. Och Emma såg lika förvånad ut hon när domaren flyttade upp henne och räckte över den röda rosetten.

Emma fick inte tid att njuta utan byta hund snabbt som sjutton och bege sig in i ringen igen. Nu fick jag chansen att titta och efter en rejäl gallring stod Sol ensam med fyra stora hundar. Tyvärr räckte Sols engagemang hela vägen och de slutade som BIG-4.

Tack Emma för en härlig och rolig dag! Det får nog bli fler utställningar framöver!