Någon som är förvånad? Givetvis så ska det krångla när Dårpippiland drar ut på turné.

Till att börja med var det inte så farligt. Vi kom upp som vi skulle och fick packat som ville skulle. Men sedan började det. När vi skulle bära ner i husvagnen vräkte regnet ner och vi blev genomblöta. Och när vi sedan satte oss i bilen började såklart husse leta efter något han tappat bort. Sen han fick rusa upp i lägenheten igen.

Resan upp gick bra. Vädret var väl ingen höjdare men det flöt i alla fall på. Vi kom fram till campingen i tid och fick själva välja var vi ville stå. Marken lutade något gräsligt men det hade vi inte tid att göra något åt då. När vi skulle koppla in elen fungerade det inte. Säkringen i vår stolpe var borta och husse fick springa upp till receptionen och få en ny.

När vi kom fram till brukshundklubben blev lotsade till en stubbåker på baksidan där vi skulle parkera. Sedan fick vi gå hela långa vägen ner till klubbhuset. När vi kom ner till banan blev vi varse att man inte fick lov att sätta upp tält vid banorna. Istället fick vi sätta oss en bra bit ifrån.

Så skulle vi fortsätta till besiktningen. När de tittade på vaccinationsintyget så blev det stopp. Novas vaccination var inte giltig, veterinären hade inte gett henne rätt vaccination senast. Länge såg det ut som om jag inte skulle få starta.  Jag bara satte mig ner med Nova i famnen och grät. Total frustration. Till slut lyckades de ansvarig komma överens om att jag skulle få starta om jag åkte ner till veterinären och vaccinera på eftermiddagen. 

Till slut kunde vi åka iväg och äta lunch och handla lite innan vi skulle till veterinären. När vi var klara åkte vi tillbaka till campingen för att sätta upp förtältet. Givetvis började det regna. Och när vi skulle hissa upp stödhjulet så bröts det av trots att det är alldeles nytt.

Efteråt var vi tvungna att åka tillbaka till klubben och vara med på lottningen. Lottningen är något som är lite speciellt med just SM och många ser fram emot den. Till allas besvikelse lottades alla starter på storbildsskärmen med hjälp av tävlingsprogrammet. Rörigt och inte ett dugg spännande. Och precis som vanligt fick husse och jag startnumren precis efter varandra.

Och nu har jag suttit här och bloggat i snart en timme och datorn bara lever rövare. Bokstäverna hamnar där de hamnar och hela inlägget raderades för en stund sedan.

Undra hur det kommer att gå på tävlingsbanan…

Prognosen för helgen ser inte god ut. I natt ska det börja blåsa, klass 1-varning, och ösregna. Detta underbara väder drar sig sedan sakta norrut. Med andra ord, skiten kommer att förfölja oss hela vägen till Karlskrona. Visserligen stod svalare väder till SM på min önskelista, men detta känns lite överdrivet.

Idag har jag jobbat sista dagen för den här terminen. På måndag börjar sommarlovet och jag jobbar 9 dagar innan jag har semester i fem underbara veckor. Semestern är ovanligt oplanerad, några tävlingar och besök i Stockholm, annars är det fix med huset som gäller. Längtar?! Hur kan ni tro något sånt!

De senaste två veckorna har vi avslutat de flesta kurserna. Vi har två kurstillfällen kvar innan vi är klara för terminen. Mycket lekstuga har det varit och mycket godsaker. Tack alla för en trevlig termin och stort tack för alla fina presenter!

Ikväll har vi varit på Bialitt och hämtat husvagnen. Banan från igår var i stort sett intakt och vi tränade på den. Egentligen behövde jag inte träna direkt, jag var ganska nöjd med två bra träningspass i veckan, men Spice behövde spralla av sig och då måste Nova också få köra. Annars kanske hon tjurar ihop och vägrar springa i helgen.

Imorgon åker vi, tidigt på morgonen. Det ska bli spännande att se hur Karlskrona BK tänker lösa SM på sina hopplöst gräsliga apellplaner.

Mediumhundarna ska veterinärbesiktigas 12.00-13.00 och 16.45 är det lottning av startordningen. Ska jag göra om bedriften från ifjol och dra nummer 1?

Föhoppningsvis får vi ett PM också, för just nu vet ingen när, var, hur eller i vilken ordning saker och ting kommer att ske på lördag. Det enda vi har lyckats få reda på att man kör på en bana i taget.

Jag kommer att ha datorn med och försöka blogga live från ringside. I värsta fall får ni nöja er med en uppdatering på kvällen. Jag misstänker att Thomas Szabo kommer att ha resultatuppdatering på Agif's hemsida, annars har SBK-representanten Yvonne Fång lovat att rapportera i sin blogg. Eventuellt kommer man att kunna följa SM på Mästerskapssidan. Jag har inte riktigt fått kläm på om den rapporterar live eller i efterhand. Länkar till samtliga sidor kommer ni att hitta i bloggens länklista.

Fortsätt rösta på resultatet här i bloggen. Ganska intressant att följa faktiskt.

Efter påtryckning från missnöjda läsare så har jag nu redigerat omröstningen och lagt till fler alternativ.

Trots att det blev sent i gårkväll igen så var jag faktiskt ganska pigg när det var dags att gå upp. Och i Dårpippiland hade vi flyt och var klara i god tid med morgonrutinerna.

Fast att vi inte skulle tävla i de första klasserna så åkte vi ändå tidigt för att få en bra tältplats och för att hinna äta frukost i lugn och ro. Skönt!

Många trevliga bekanta träffade vi och tiden gick fort. För ovanlighetens skull var det jag som var ute på strövtåg och inte husse. Oftast är det hans stol som står tom och ensam i tältet.

Hopp 2

Svår bana faktiskt. Inte ogenomförbar, men svår. Det mesta av banan kretsade kring två hopphinder på mitten som skulle tas hit och dit en massa gånger. Det var inte lätt att skaffa sig en uppfattning om hur man ville handla för på banvandringen var det kaos. Varför måste folk stå och fundera mitt i kombinationerna eller genomföra sin handling i slowmotion??? Ggggrrrr.

Spice var så himla duktig! Hon var hela tiden med på noterna trots att det var lite ringrostigt på grund av träningsbrist. Loppet var inte supervackert och jag skulle egentligen fått en vägran vid ett hopphinder, men vi kom i mål felfria och i ledning. Trodde jag. Efter 25 startade ekipage hade endast 4 tagit sig imål. Då bestämmer sig domaren för att höja referenstiden med 1 sekund. Det visar sig då att jag hade fått tidsfel, 1,88 för att vara exakt, men som genom höjningen nu endast var 0,88. Men jag var fortfarande i ledning.

Klassen slutade med att jag vann med 0,88 fel och fick alltså ingen pinne. Husse frågade domaren hur han hade tänkt och fick till svar att A) det inte var han som mätt banan och räknat ut refernstiden och att B) han inte kunde veta (efter 25 starter och 4 imål) att ingen bättre skulle komma och springa felfritt och att han inte kunde höja referenstiden med 2 sekunder bara för att vara snäll mot mig.

Att det inte blev någon pinne det kan jag leva med. Men att vinna klassen med tidsfel känns inte kul.

Agility 2

Nu hade Spice fullkomlig hjärnsläpp och diskade sig ganska tidigt. Jag körde vidare men fick till slut avbryta efter som det blev fel på i princip varje hinder. Utom på balansen, där gjorde hon ett SÅÅ fint kontaktfält.

Agility 3

Kul bana som skördade sina offer. Inte dödligt svår, men utslagsgivande. Nova var jätteduktig, trots att hon höll på att fara in i en tunnel, men hon fick fem fel i slalomingången. Fortfarande är jag inte riktigt säker på om hon missade eller om jag trängde henne. Skit samma, för Nova sprang jättefort!

Husse och Luna gjorde också ett bra lopp, blev placerade men missade pinnen med en plats som vanligt.

Hopplag

Rolig bana baserad på klass 2 som jag sprungit med Spice. Mycket enklare och fartigare men hade ändå 2 sekunder generösare referenstid. Hm!

Spice startade först och gjorde en jättefin nolla 6 sekunder under referenstiden. husse lyckades klanta till det och diska sig och därmed var hela laget diskat. Han enda kommentar var:

-Jag är kass på bakombyten.

No shit!

Jag var i valet och kvalet om jag skulle slösa energi på att starta Nova. Men det var tur att jag gjorde det. Hon sprang som satatn i gatan och efteråt fick jag höra att hon hade matchat klassens snabbaste hundar. Häftigt!

Hopp 3

Ytterligare en fartig och rolig bana. Jag uppfattade den inte som särskilt svår men ändå var det många som diskade sig. Husse och Luna rörde till det för sig och fick 15 fel. Nova missade ytteligare en slalomingång men sprang för övrigt felfritt och fort.

Det har varit roligt att tävla idag, kanske för att vi vare sig har tränat eller tävlat på ett par veckor. Efter förra tävlingen kändes SM som ett ganska hopplöst projekt, men nu tycker jag att vi är på banan igen. Så i veckan ska vi inte träna speciellt mycket utan bara vara. Och packa förståss!

Att gå och lägga mig tidigt är inte min starka sida. Inte ens när jag vet att jag ska upp tidigt. Det hjälper liksom inte ett dugg. När klockan väl ringer så förbannar jag mig själv för att jag inte kan gå och lägga mig i tid. Om jag ens vaknar. Det händer det med.

I morse var jag tvungen att ta mig upp för egen maskin. Husse åkte till Växjö för att döma vääääldigt tidigt i morse. Jag konstaterade irriterat att han rände ut och in genom ytterdörren ett par gånger innan det äntligen blev tyst. Själv behövde jag inte gå upp så jättetidigt för mitt resesällskap skulle inte komma förrän 7.30

Men det är skillnad på att göra sig i ordning för en utställning och agility. Det är mer som ska fixas. Det känns lite skumt att tvätta håret och fila naglarna innan man ska iväg.

Resan ner till Trelleborg gick fort och bra, alldeles för fort kanske. Jag kör bil i samma hastighet som jag pratar, alltså jättefort. 60 minuter tog det från Ängelholm till Trelleborgs Brukshundklubb...

Eftersom vädret var bra bestämde vi oss för att strunta i tältet. Vi skulle in som nummer 9, 10 och 11, och eftersom vi inte visste hur det skulle gå så tänkte vi att v kanske kunde åka hem tidigt.

Ack, vad vi bedrog oss! Domaren var jättetrevlig men hon dömde i sådan snigelfart att hundarna höll på att somna i ringen. Slutligen var det vår tur och vi skulle visa Nova och Sol mot varandra. Domaren hade väldigt svårt att bestämma sig och kommenterade hur kollosalt lika mor och dotter var. Hon bestämde sig till sist för att hon tyckte lite bättre om Sols uttryck och hon blev därigenom BIR.

Emma fick kasta sig ut ut ringen och byta till Luna som hon skulle visa i veteranklassen. Luna visade sig från sin allra bästa sida och blev BIR-veteran.

Vi bestämde oss för att stanna och tävla i finalerna. Hur lång tid kunde det ta egentligen? Lång tid tog det och när det äntligen var dags hade solen och den kalla vinden gjort att jag hade brännt mig rejält. Snyggt märke efter min fina halskedja såg jag när jag kom hem.

Emma och Luna tävlade mot två andra veteraner. Jag såg inte så mycket eftersom jag stod i uppsamlingsringen med Sol som skulle in direkt efter. Hon fick i alla fall inte den gula rosetten.

- Bra! tänkte jag. Då kommer de i alla fall tvåa.

Döm av min förvåning när domaren gick förbi Luna och gav den blå rosetten till pudlen som stod först. Och Emma såg lika förvånad ut hon när domaren flyttade upp henne och räckte över den röda rosetten.

Emma fick inte tid att njuta utan byta hund snabbt som sjutton och bege sig in i ringen igen. Nu fick jag chansen att titta och efter en rejäl gallring stod Sol ensam med fyra stora hundar. Tyvärr räckte Sols engagemang hela vägen och de slutade som BIG-4.

Tack Emma för en härlig och rolig dag! Det får nog bli fler utställningar framöver!

Vem är det egentligen som har bestämt att man ska sova om nätterna? Jag för min del trivs alldeles ypperligt nattetid när världen är mörk och tyst. Jag sover nog faktiskt skönare på soffan mitt på ljusan dag är vad jag gör i min egen säng nattetid. Fast å andra sidan - har jag lagt mig så har jag och då vill jag absolut inte bli störd.

De senaste två nätterna har det varit osedvanligt livat i Dårpippiland. I går natt åskade, haglade och stormade det så att vi trodde att taket skulle fara av. Luna låg och tjöt under sängen och jag höll sömning Nova i svansen så jag kunde hindra henne från att vråla åt blixtarna. Spice utnyttjade den allmänna tumulten åt att skaffa sig en bra plats i sängen.

Rupa har inte mått bra efter operationen. Dagen efter ville hon inte äta och hon hade gjort på sig en hel del under natten. När husse kom till veterinären för att visa upp henne så behöll de henne under dagen så att hon fick i sig lite näring. På kvällen var hon lite gladare där hon låg på kudden i tvättstugan.

I natt åskade det minsann igen. Jag sov oroligt redan innan och höll på att få spel när jag hörde att det mullrade.

Någon som också fick spel var Rupa. Det är lustigt; genom åren så har Rupa blivit borttappad och utelåst otaliga gånger utan att säga ett knyst. Men nu när hon tvingades vara ensam på bottenvåningen så lät hon minsann! Och inte lite heller! Vi var båda nere och sa till henne ett par gånger men det hjälpte inte.

Mitt i åskan fick jag nog och marcherade ner för att flytta upp henne i badrummet intill sovrummet. Så fort hennes ömma mage tillät henne pinnade hon upp för trappan och slank in i sovrummet. När jag följde efter för att hämta henne så hade hon rullat ihop sig i Biabädden på fårskinnet och sov som en sten. Och hon sov snällt hela natten, utan att säga ett pip.

Rupa har blivit fet. Smällfet. På bara några dagar. Helskumt. Tråkig har hon blivit också. Och trött. Äta vill hon inte och dricker gör hon som en häst. Jag fattade genast misstankar om livmoderinflammation. Jag tror att hon hade en efter förra löpet, men den gav med sig av sig själv. Därför blev jag ganska snopen när Luse blev sjuk, hon som aldrig haft några problem down there.

Husse fick i alla fall stränga order att ta Rupa med sig till veterinären i morse på väg till jobbet och se till att få en akuttid. Helt klart en fördel att husse är chef på företaget som städar hos veterinären!

Man får gärna intrycket att Rupa är en väldigt snäll och beskedlig hund. När jag har berättat om tandborstningen och tandborstmassakern så har ingen trott mig.

Givetvis ville man ta ett blodprov för att se att allt var bra. Samtidigt ville man sätta en kanyl och ge dropp eftersom hon var lite uttorkad. Rupa brottades så häftigt med sköterskan att blodkärlet gick sönder och de enbart fick blod till ett prov. Till slut fick de vara två som höll riktigt hårt i den pyttelilla hunden. Tror ni mig nu då?

Nu är Rupa opererad och 900 gram lättare. Livmodern var gigantisk, med tumörer på äggstockarna. Veterinären hade aldrig sett en så stor livmoder. När livmodern togs bort hade alla övriga organ fallit tillbaka där de borde vara och Rupa är numera slank och fin. Fettknutan på bröstkorgen tog de bort som bonus.

Rupa är nu en ganska olycklig hund. Och sur. Onsdagen den 3 juni har verkligen inte varit hennes dag. Hon har blivit stucken. Hon har blivit fasthållen. Hon har blivit opererad. Och till råga på allt är hon nu iförd en skyddande overall som ska hindra henne från att komma åt såret. Nu ligger hon i tvättstugan och darrar. Om det är av smärta, narkos eller ilska vet jag inte. Men jag tror att det är ilska. Rupa HATAR allt vad kläder och täcken heter. Även om det är för hennes eget bästa.