Det är faktiskt så jag kan förstå varför par som hållit ihop i många år delar på sig strax efter att de skaffat hus. För är det något som kan orsaka skilsmässa så är det tapeter och färg. Kanske inte nödvändigtvis valet av dessa utan mera i vilken ordning arbetet ska utföras, NÄR det ska utföras och VARFÖR det ska utföras överhuvud taget. Mitt genustänk får väl nog inte beröm när jag säger att det till 90% är mannen i huset som krånglar. Han håller snällt med frun i frågan VARFÖR och VILKEN färg, och han betalar till och med snällt för kalaset, men sedan tar det stopp.

Jag har gjort det extra obekvämt genom att sätta en deadline - när semestern är slut ska det vara klart. För jag vet att när vi väl börjar jobba igen och kurserna drar igång så har vi noll och ingen tid över för måleri. Så det betyder att huset blir "beboligt" först nästa sommar. Ordet beboligt står inom citationstecken eftersom att det går att bo här uppenbarligen, men det mesta är fortfarande nerpackat eftersom ingen av oss har lust att packa ner och flytta undan när vi sedan får tid att måla. Och tänker man efter så har vi ju då egentligen TVÅ bra anledningar att bli klara innan semestern är slut.

Detta lyckades jag få husse att förstå idag på eftermiddagen. Han har nämligen bara en veckas semester kvar och då tävlar vi Snapphanefejden. Jag vet inte om han trodde att hans semester var evighetslång, men när jag ritade och berättade och till slut hotade med att sätta upp sovrumsväggen på egen hand, då gick det upp ett ljus.

Nu är jag nog lite oförtjänt elak mot husse, men efter snart tio år tillsammans så vet jag hur vi funkar och hur det brukar sluta. Och nästa års planer inkluderar ett trädäck, en pergola och ett vattenfall så då har vi inte tid med sovrumsväggar.

Husse knä har för övrigt inte blivit bättre. Husläkaren vikarie påstod att det var en stukning och vägrade ta emot husse för att återbesök. Som tur är så ersattes vikarien av en annan vikarie som skickade husse till röntgen bums. Eftersom den inte visade något så kommer det en remiss på en magnetröntgen. Dit är det bara väntetid på 20 veckor ungefär. Så under tiden får jag träna, tävla poch promenera själv, och har någon lust att göra mig sällskap så säger jag inte nej.

Idag bjuder jag på före och efterbild av mitt vardagsrum som blev klart för en stund sedan. Det är nersänkt i förhållande till resten av huset och jag har stått i matrummet när jag fotograferade och tyvärr kom räcket - eller barhänget som någon kallade det - med på en av bilderna.