Idag åkte jag hemifrån 05.50 och kom hem 23.29 Snacka om lång dag! Anledningen till att den blev så lång var att jag fick för mig att samåka till Kungsbacka tillsammans med en klubbkompis som tävlar klass 1. Och eftersom jag ändå ville titta på Emma och Sol och dessutom få en bra tältplats så tyckte jag att det var lika bra att hänga på. Varför är det så svårt att komma i säng fast att man vet att man ska upp tidigt? Jag vet ju dessutom att jag är trött som ett as när klockan ringer och att jag får trötthetsbaksmälla.

Vi kom iväg i tid som vi skulle, körde alldeles för fort och kom fram med 40 minuter till godo trots att vi inte var överens med kartan om hur vi skulle köra.  Bra tältplats, hm. Kanske inte den bästa tack vare tältfria zoner. Men till slut slog vi oss ner bakom en friggebod och lustigt nog så såg man det mesta av de båda banorna därifrån.

Det är faktiskt ganska kul att titta på klass 1 när man ändå inte har något annat för sig. Jag fick se några av mina elever både vinna och ta pinnar, och det är ju aldrig fel. Dessutom fick jag själv rycka in och springa ett varv. Under hoppklassen fick Emma ont i ett knä och jag stod som stand by på agilityklassen. Envis som hon är tänkte Emma springa, men vi övertalade henne att låta bli. Man kan inte säga att Sol och jag på något vis var samspelta. Sol sniglade sig fram och letade efter sin matte. Trots det gick i alla fall halva banan hyfsat även om jag tappade hunden bakom ryggen någon gång ibland. Men efter en sväng stannade Sol och vägrade röra sig på flera sekunder. Hon snusade längtansfullt bort mot mål där matte hade gömt sig. Jag fick fart på henne igen och vi tog oss faktiskt i mål. Utan fel tror jag till och med. Fast tiden var usel.

Så småningom blev det dags för öppenklasserna och Open Class Hero. Klassen måste ha varit rekordstor i år, 80 starter i medium. Spice startade tidigt i agilityklassen och diskade sig ganska oväntat. Nova var duktig och slutade sjua.

I hoppklassen fick Spice starta först igen eftersom hon var diskad. Banan var en riktig springbana och det var bara att ösa på. Jag trodde att vi fick till ett riktigt bra lopp, men det räckte bara till en 11:e plats. Nova tog i för kung och fosterland och jag tror vi slutade 5:a eller 6:a totalt.

Sist på dagen var det klass 3 och vi var inte lite mosiga i skallen. Agilityklassen var ruskigt svår och ekipagen diskade sig på löpande band. Nova for runt som en flipperkula och jag tappade bort henne hela tiden. Till slut tog hon långhoppet på snedden efter balansens nergång. Att jag sprang rakt fram struntade hon i. Spice var som vanligt snabbare än mig och diskade sig hon också, var kommer jag inte ihåg.

Hoppklass 3 var en riktig dräpare. Långa raksträckor som avslutades med threadlar och inte mindre än tre oxrar på upploppet. En av dem skulle dessutom tas efter en knpig tunnelpassage. Den var baserad på öppenklassen och alltså en riktig springbana. Att kunna lämna sin hund på stora avstång och låta den jobba själv var A och O. Det kan jag tack och lov göra så det bekymrade mig inte så mycket. Men banan var 160 meter lång och jag undrade hur sjutton jag skulle kunna orka hålla ett rasande tempo i 160 meter. Det visade sig att jag inte kunde det. Jag startade först med Spice, rena döden eftersom hon är så mycket snabbare än mig. När det blev fel för femtioelfte gången lät jag Spice diska sig och föll ihop i en hög mitt på banan. Jag gav liksom upp och skrattade hysteriskt. Magne, som dömde, kallade genast på syrgas och erbjöd sig att köra mig till akuten. Jag avböjde och upplyste honom om att det var en j*vla skitbana han hade ritat. Då diskade han mig en gång till. Så jag hotade med att kräva omlopp. Skönt med domare man kan skoja med!

Min finaste Nova startade 15 hundar senare och då var jag rätt mör. Tyvärr gjorde hon mig besviken genom att diska sig på en enkel threadle fast att jag hade ansträngt mig för att hinna dit och faktiskt lyckades. Alla var i alla fall överens med mig om att Nova fick ta på sig den missen.

Så det blev inga placeringar och inga SM-pinnar den här gången heller. Nu börjar jag faktiskt bli lite desperat eftersom Nova snart ska löpa och paras. Jag skulle kanske be att få en kompensationspinne?

Det finns så klart inget som heter så, men efter en ganska märklig händelse så bestämde vi oss för att vi skulle vilja ha kompenastionspinnar.

Mitt resesällskap tävlade som sagt i klass  med sin ena hund. Innan slalom dömde domaren en vägran och alla tyckte att det var väldigt hårt dömt och kunde inte begripa varför. Det slumpade sig så att vi på rastningsrundan träffade på domaren och han började självmant prata om händelsen. Det visade sig att den utdömda vägran egentligen inte var en vägran utan ett kompensationsfel för att hunden sprungit på föraren tidigare på banan. Ingen kan minnas var, inte ens domaren.

Så får man verkligen inte göra och nu hoppas man ju att man inte blir tilldömd kompenationsfel för något man gjorde förra helgen. Efter alla pinnar jag missat under säsongen så borde i alla fall någon bero på en domarmiss, alltså borde jag få en kompensationspinne.

Idag fyller Luna 9 år! Den har hon tillbringat tillsammans med sin matte på tävling i Kungsbacka, trots att det är husse hon gillar bäst.