... så riskerar man inte att hela tiden bli besviken.

Jag har minsann haft min beskärda del av besvikelser, kanske speciellt med Nova. Antingen så blir jag besviken för att loppet var kasst eller så blir jag besviken för att bra lopp aldrig räcker till. Det är alltid ekipaget före oss på listan som får SM-pinnen eller certet. Många säger att jag inbillar mig men jag har god lust att göra en sammanställning över denna "slump".

Idag har vi varit i Partille och tävlat. Jag har aldrig varit där innan, men när de skriver att det är en bit att gå från parkeringen till banan så menar de det verkligen. På en skogsväg, uppför en backa, genom leran och genom snår.

Vi sladdade in på plan samtidigt som banvandringen för hopp öppen medium började. Fokus? Vaddå?!

Först in med Spice. Hon gick ganska fint fram till en hoppsekvens på slutet där hon flippade iväg över fel hinder. Luna gjorde ett felfritt med långsamt lopp. Nova var seg men gick runt felfritt och totalt räckte det till 4:e plats. Luna kom 5:a.

Agilityklass 3 var en knepig historia. Den var inte elak, men väl så klurig. Jag startade först med Nova och jag fick börja med att ryta. Nova tänkte inte alls svänga in i den tunnel hon skulle, hon tänkte ta gungan som stod rakt fram. Ett par hinder senare visste hon inte hur man threadlade, så då fick hon lämna banan.

Spice, den lilla boven, tjuvstartade och jag hann bara se något svart som susade förbi i ögonvrån. Jag hann reagera och styra henne rätt. I slalom hände samma sak som i Lund, rätt in men fel porten efter. Och sedan kunde inte heller hon threadla och framför allt klarade hon inte av att ta rätt tunnelingång. Och då blir man diskad.

Miza har fortsatt skörda hjärtan idag. Fast hon blev lite trött av alla som ville hälsa så under largeklassen somnade hon mellan våra stolar, mitt i allt oväsen, med skunken som huvudkudde. Lilla Miza!

Hoppklass 3 var en rolig bana. Lurig men rolig. Nova startade först och gjorde en fin nolla. De efterföljande ekipagen diskade sig på varierande ställe. Ja, inte Rosa och Mascot förståss, de knuffade ner oss på andra plats. Och så Susanne och Yatzy som knuffade ner oss ytterligare ett hack. Själv blev jag mer och mer modfälld och såg certet segla iväg. Jag vågar aldrig hoppas, för jag vet hur det blir. Och jag avskyr när andra säger: Det här tar du lätt, titta på vilka som är kvar.

Men allt kan hända. Jag har fått stryk av mina ögon sämre ekipage förr.

Spice startade sist. Jag hade bestämt mig för att hon skulle runt! Och det gick fint. På slutet flöt hon ut och höll på att ta fel väg men det redde ut sig och hon klämde sig in på 4:e plats. Medan jag belönade hann ytterligare ekipage gå imål och knuffa ner oss ett hack och jag fick beskedet att jag missat certet.

Så vi bestämde oss för att packa så att vi var klara att åka efter prisutdelningen. Då ropade speakern Janne på mig och ville veta om Spice var fullcertad. Jag trodde han skojade så jag tvingade honom att dubbelkolla med 4:ans matte. Och mycket riktigt, Spice fick certet!

Om två veckor är det ett år sedan Spice gjorde tävlingsdebut och idag har hon kammat hem sitt första cert. Inte illa!