Näst sista tävlingshelgen för den här säsongen är avklarad. Just när jag har kommit igång och tycker att det är roligt att tävla. Typiskt!

Fast det känns bra att ha nästanavslutning i Nybro. Det hör liksom till.

Eftersom husse skulle döma båda dagarna så släpade vi husvagnen med oss. Och nu ÄNTLIGEN har jag köpt mig en pyjamas så jag slipper frysa på nätterna. Flanellbrallor och långärmad topp, det är grejjor det!

Vi åkte upp redan på fredagen och backade in bredvid klubbstugan utan problem. Vi satte upp tältet utan problem. Vi åkte och åt utan problem. Vi hittade tillbaka utan problem. Jag började leta reda på morgondagens kläder. Och NU blev det problem! För hur jag än letade så kunde jag inte hitta några byxor. Jag visste att jag burit upp byxor från torkrummet på morgonen och jag visste att jag lagt dem på sängen bredvid resväskan. När jag bar ut väskan till husvagnen så låg det inga grejjor kvar på sängen. Så den stora frågan är var i helvete mina byxor blivit av! Ja, inte var det Nybro i alla fall. Som tur var så hade jag ju byxor på mig, men de skulle överleva en tävlingsdag och ett restaurangbesök på lördagen. Vilket skick de sedan var i på söndagen sket jag fullkomligt i, för då skulle jag bara vara domarfru. Men vad skulle jag göra om det ösregnade och jag blev dyngsur?

Efter en stressig vecka somnade vi gott och vaknade tidigt. För att få ihop det med husses halvläkta knä och mina klasser så startade vi med hoppklass 3. Och arrangemanget började inte bra! Jag hade redan sett att mina startnummer var alldeles för nära varandra och att jag skulle bli tvungen att starta först med någon hund. Detta vill jag kunna göra upp med inroparen i god tid så att jag direkt efter banvandringen kan värma upp min hund. Nu fick jag ägna banvandringen åt att snegla efter inroparen, som var som bortblåst, för att kunna hugga denne så fort han uppenbarade sig. Vilket var ungefär samtidigt som de kallade till första start.

Jag lyckades få löst mina problem och kunde rusa iväg efter hunden som satt  intill banan. Jag hade fått startnummer 4 och tyckte det var OK, för då hann jag i alla fall värma upp lite. Nummer 1 diskade sig ganska omgående och efteråt ropade de både länge och väl på nummer 2 och 3. Domaren såg att jag stod redo och gav mig startsignal, men jag vägrade gå in förrän jag var säker på att tid och fel hamnade på rätt ekipage.

Spice var helt hopplös och flippade än hit och än dit. Och till slut blev vi diskade. Så vi satte oss i tältet och pratade allvar. Då hör jag hur speakern envist ropar upp mig och Nova, som blivit flyttade till slutet av startlistan. Då kände jag att jag blev riktigt trött!

När Nova väl fick starta så skötte hon sig jättebra. Jag höll ganska hårt i henne och gjorde en riktigt handlingstabbe som förmodligen kostade oss det sista certet. Vi fick nämligen stryk med några ynkliga hundradelar...

Agilityklass 3 var ingen höjdare. Den var knepi mest hela tiden, men slutat tog i alla fall priset. Efter en krånglig hoppsekvens skulle man skicka in hunden i en lång rak tunnel som ledde rakt in i en lång böjd tunnel. Bredvid den börjda tunnlen stod lången, och det var den man skulle ta. Det mest ultimata var att springa på utsidan, men jag insåg redan tidigt att jag aldrig skulle hinna byta och hamna där ute. Så det var bara till att springa och försöka styra utom den böjda tunnlen. Jag klarade det med båda mina, men det var bakse mig inte grannt!

Nova och Spice fick fem fel var. Spice gick konstigt nog ur slalom för tidigt och Nova fastnade på gungan. Gungan var alldeles ny och precis invägd. Tyvärr stämde det nog inget vidare. Många hundar hade problem med gungan i det tidigare klasserna. Nova tyckte att det var fel att gungan inte började slå över när hon passerade mitten, så hon stannade. Och när den väl slog över så hoppade hon av i pur förvåning. Så det var den SM-pinnen det.

Sista klassen var öppenhopp. Jag startade först med Spice och hon gjorde ett fint nollar lopp. Nova startade sista och hon diskade sig efter hinder två när hon hoppade långhoppet på tvären. Surt! Det var inte jättemånga nollor i klassen så jag gissade att jag skulle få pris. När prisutdelningen började så stod jag och pratade och det var inte förrän de ropade på mig som jag insåg att vi kommit tvåa, slagen med endast 1 sekund. Duktiga Spice!