Så var det äntligen avklarat, det som jag fasat för den senaste månaden. Som jag har velat hit och dit, om jag verkligen skulle genomföra denna dårskap eller inte. Hade det bara hängt på mig så hade det nog inte blivit av. Men husse har verkligen sett fram emot att få se Prinsessan Mazarin i ringen. Men nu är det gjort!

Att visa valp är på många sätt väldigt opretentiöst. Förutom att bita domaren så får valpar uppföra sig nästan hur de vill. Jag har försökt få lite fason på vår vilda Mazarin, men det har gått sådär. Miza tycker inte om att uppföra sig och är inte mogen nog att ställa krav på. Då bryter hon ihop fullständigt och blir ledsen.

Fysiskt är Miza en fullkomlig katastrof nu, 5 månader som hon är. Tänderna spretar hur som haver i munnen; några håller på att ramla ut och andra är på väg att växa upp, och av den fina pälsen finns det ingenting kvar.

Sedan är hon ju såklart fortfarande pytteliten, även om vi kan se att hon har växt massor och mestadels består av fyra långa ben och ett stort huvud på en tunn liten hals.

Miza tävlade mot fyra andra tikar i klassen 4-6 månader. Hon följde i alla fall fint med i kopplet under första rundan. Hon vägrade såklart att stå uppställd, hon satte sig på baken precis som husse lärt henne. Att jag enträget tränat på "stå" föll helt ur hennes lilla huvud.

När jag ställde upp henne på bordet för att vänta på min tur så överraskade hon mig genom att stå blickstilla och alldeles perfekt. Hon står väldigt bra alldeles av sig själv, det är bara när det blir lite läskigt som benen spretar åt alla håll.

Strax innan domaren skulle bedöma Miza så satte några igång med att prova pipisleksaker vid ringside. Gissa hur bra Miza stod då? Jag hade fullt upp med att få henne att stanna kvar på bordet. När jag sedan ställde upp framför domaren för att få kritiken så började pipandet igen och Miza gjorde allt annat utom att stå upp. Suck!

Jag visste redan från början att en placering inte skulle vara något att räkna med, men eftersom det bara var fem deltagande hundar i klassen så blev vi "placerade" sist. Kritiken löd kort och gott:

"Allt för liten och outvecklad. Sunt konstruerad och välgående. Tunnt huvud. Mörka ögon och välburna öron."

Givetvis är det alldeles sant, men det kändes lite hårt att få det på pränt. Min enda tröst är att Miza, till och med i sitt ganska fula tillstånd, skördat hjärtan även bland sheltieuppfödarna. Hon får helt enkelt fortsätta att vara ljuvlig och så får vi se om vi vågar visa henne på Malmö Int. i mars.

Fotograf: Ulla Muchardt

 

Bea

8 november 2009 21:32

Hon var ju jättesöt! Tur att ni tog med henne så man fick se dagens gulligaste sheltie :-)

http://web.me.com/banksia

 

rebecca

8 november 2009 22:56

ja gud va hon har vuxit!!

http://www.reagility.blogg.se

 

Terriermatten

9 november 2009 07:38

Hon måste väl ha fått charmpris!!?? Det var helt klart den sötaste valpen, o man ska vara sööööt när man är valp :-)

 

Tina

9 november 2009 15:57

Kolla Mazarin har fått ben........hon ser ju hög ut nu.
Attan vad fort det går, kollade precis på dvd`n jag fått av er. Kort från 08 Kid 11v typ.
Och alla frisyrer och färger man haft under 1.5 år:)

 

tina

13 november 2009 17:40

Hihi, Bambi på hal is och så en pipleksak - det är inte rättvist :o) Typiskt att de står som bäst när "ingen" ser...
Kramkram Tina

http://nixxa.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...