Det är något speciellt med tävlingar i samband med utställningar. Och jag gillar ju för egen del att tävla på matta. Helt plöptsligt rör jag mig med ljusets hastighet. Nåja, kanske inte, men det känns bra.

Fast Malmö Int. var ingen hit i år. Det kändes rörigt och oorganiserat på lördagsmorgonen med parkeringsvakter och insläpp. Det var inte förrän efteråt som husse berättade att utställningsgeneralen var inlagd på sjukhuset och således inte höll i trådarna.

Husse åkte till Malmö redan på fredagen och jag hade kvällen och morgonen för mig själv. Allting gick smidigt tills jag fick ett SMS från husse. Jag kunde inte köra in till parkeringen det håll jag brukade utan skulle ringa när jag närmade mig.

Resan ner gick snabbt, men väl framme tog det stopp. Jag fastnade i den jättelånga kön och fick stå där i nästan 30 minuter. Under tiden hade jag husse på telefon, banvandringen för medium närmade sig och jag hade fotfrande inte kommit fram.

Husse sprang ut för att möta mig och lotsade mig in en annan väg. Medan jag rusade in bakvägen och lyckades få några minuters banvandring så tog husse in hundarna genom insläppet.

Jag skulle ha startat i början med Nova, men jag flyttade henne så jag fick båda hundarna på slutet.

Nova var nästan lika flippig som i Rättvik och det tog inte många hinder innan vi fick en vägran när Nova sprang förbi ett hinder. Sedan hoppade hon av gungan och näst sista hindret hoppade hon bakifrån. Visseligen har vi tränat mycket på att gå runt om, men jag signalerade inte att hon skulle göra det nu. Det kändes jäkligt dystert eftersom det är i agilityklass vi behöver pinne.

Med Spice gick jag in och satsade på cert. Åh, vad bra det kändes! Allt flöt så bra och vi slutade femma. Tyvärr inget cert eftersom sista ekipaget gick in som tvåa. Men väl en pinne som vi inte behöver. Surt!

I hoppklassen var det Spice tur att flippa runt. Tyvärr berodde nog första flippen på mig och sedan blev det helt galet. Vi diskade oss och det blev ingen pinne fast att vi behövde en så väl.

Nova skötte sig bra men tiden räckte tyvärr inte till. Inget cert till Nova.

Summa kardemumma: inga pinnar på Malmö Int. Nu måste jag ta tre pinnar på Gåsahoppet...

På söndagen åkte vi ner för att ställa Miza och Luna. Båda skulle ställas officiellt för första gången.

Jag har tränat med Miza som en galning, men hon tycker inte om att visa upp sig. Och resultatet blev inte helt oväntat en 2:a.

Luna däremot överraskade stort. Henne har jag inte tränat alls och enbart visat på små inoff på grund av hennes svans. Den bär hon gärna ringlad över ryggen som en spets.

Det var bara en annan veteran anmäld, en fin Lundecock-tik. Den vann såklart och fick CK. Luna fick HP och fin kritik, och det är jag nöjd med. Johnnys tik blev senare BIS-veteran.

Både Mizas och Lunas krititker finns att läsa på hemsidan.