I helgen stack husse till Gotland för att döma och jag fick själv åka till Halmstad och tävla. Med som sällskap hade jag Emma med Moa & Sol. Halmstad BK har flyttat, men tack vare att Emma är före detta halmstadbo så hittade vi dit lätt som en plätt. Men sedan var det slut på det lätta, för vi var tvugna att parkera ute på ett kalhygge. Man fick köra längs en smaaaaaal skogsväg där det stod bilar på båda sidor, och be en bön att man inte skulle få möte. På med alla grejjorna på kärran och börja gå, stressa stressa. Hur långt hade de kommit med klass 2 egentligen?? Skulle vi hinna fram i tid? Släpa tontung kärra ungefär 500 meter över stock, sten och rötter. Visst är agility roligt?

Äntligen framme vi nya fina klubbstugan, men var är agilityn? Jasså, där borta, bakom de gigantiska lydnadplanerna! Tja, det verkar ju logiskt och precis som vanligt.

Upp med tält och packning, rusa tillbaka till bilen för att hämta hundarna. Mötte en bekant på vägen: Du ska nog flytta din bil, det luktar bränt i gräset under den...

Ställde Emma på en parkeringsplats som precis blivit ledig, marchera med hjärtat i halsgropen bort till den "brinnande" bilen. Puh, ingen röklukt och inga lågor.

Backa, knixa och krångla för att få ut bilen och vända på vägen. Ut på stora vägen och vända ytterligare en gång för att påbörja inpassning av jättebil på liten smal pytteväg. Givetvis fick jag möte. Blev tvungen att backa hela vägen tillbaka ut. Ingen tacksamhet från den mötande bilen. Suck och stön. Sladda in på parkeringsplatsen så SMS:ande Emma får hoppa ur vägen. Finally!

Vänta länge, länge på klass 2. Tråkigt, men fick i alla fall hejja fram Emma och Moa till sin sista hoppinne. Grattis!

Världens hemskaste hoppklass 3-bana. 95% av startfältet diskade sig, däribland jag med två hundar. Vänta, prata skit och äta. Klockan tickar på. Äntligen agilityklass, helt slut i rutan. Spice har slarviga svängar och Nova tuffar på. Nollor båda två och måste vänta i evigheter på resultatlistan. Till min förvåning blir jag 4:a resp 7:a. Ytterligare en pinne till Nova, bara två kvar nu.

-Usch, vad klockan blev mycket, säger Emma när vi sätter oss i bilen.

20.30 och 60 minuters körning hem. Mata hundar, göra tacopaj och tvätta bajsiga hundrumpor. Hysteriska skrattanfall och öl, inte bra.

Sent i säng och upp tidigt. Inte så lång väntan idag. Betydligt trevligare hoppklass idag. Nova 5 fel för missad slalomingång och nolla med fin tid för Spice. Det räckte minsann till en 5:e plats, sista pinnen, sista certet och CHAMPIONAT!

Hiskeligt tråkig agilitybana, in och göra sitt jobb bara, ingen passion, helt OK lopp men inte super. Till min förvåning blev Spice 2:a.

Sista klassen för dagen var hopplag. Sista pinnen täkte vi ta. Det visade sig att de skrivit fel, det var inte hoppklass utan agility. Och vi behöver ingen agilitypinne. Vi kan ju i alla fall försöka vinna, tyckte vi. Men moralen sjönk och våra överhettade hjärnor fick inte riktigt till det. Spice var den enda som nollade, och det var inte ett speciellt bra lopp.

Körde bilen ända fram till tältet och bara kastade in allt. Pitstop vid klubbstugan för toabesök och glassinköp. Tittar oss i speglen och konstaterar att det kanske stramar lite i huden. Min näsa är alldeles sönderbränd, men vad gör det när man är klar för SM  2011 och har en dubbelchampion i bagaget?

Det är något visst med kvällstävlingar. Den avslappnade stämningen. Grilloset som ligger över plan. Tanken på att man inte behöver gå till jobbet dagen därpå. Oftast sköna sommarkvällar. Härligt!

I veckan var vi i Oxie och tävlade på deras kvällstävling, bara medium den kvällen. Vi var klara tidigt, vilket såklart är skönt. Kluriga banor bjöds det på och jag nollade mina hundar i alla fyra loppen. Duktiga töser! Spice var dock inte riktigt på G trots att hon placerade sig i båda loppen. I hoppklassen fick stryk av Nova och det ska bara inte hända. Men Nova fick en liten pinne i hoppklassen, så nu är det bara tre pinnar kvar totalt.