Det skulle bara ta några timmar för vår del, tävlingen i Ystad, så vi brydde oss inte om att sätta upp något tält. Alla väderinstitut var enhälliga – inget regn innan kvällen.

När vi banvandrade agilityklassen började det regna lite. När vi startade regnade det lite mera. Fram med paraplyer och regnställ och försöka rädda det som gick att rädda.

Spice inledde med en nolla och ledde till och med ett tag. Banan var inte alls svår men folk var inte alls på hugget. Så jag gick in med Nova och satsade på SM-pinne och nollade även med henne. Till min glädje och enorma förvåning räckte det till en 2:a-plats för Spice och en 5:e-plats för Nova.  SM-pinne och dessutom CERT!

Nu regnade det riktigt rejält, modell åskregn, men arrangören var skoningslös och skickade in oss på banvandring i hoppklassen. Hela banan fullkomligt flöt och vattenpölarna var 3-4 centimeter djupa. Banan var verkligen inget för mig men jag satsade ändå på ytterligare en SM-pinne. Återigen glömsk om att Nova är betydligt mer lyhörd än Spice så gjorde jag min förhållning för tidigt och drog henne innanför ett hinder. En förarglig vägran som även gav oss tidsfel. Med Spice satsade jag faktiskt på vinst, men banan var verkligen inget för oss. Förvisso nollade vi, men det var det bedrövligaste lopp jag gjort på länge. På ett ställe blev det så märkligt att jag började skratta och kunde knappt sluta. Tack vare att Spice var så snäll och väntade på mig i alla de kluriga passagerna, så fick vi tidsfel. Nu kan man förvisso ifrågasätta referenstiden på en bana som stod under vatten, hade maxade hinder och innehöll flera hinder som skulle tas från fel håll. Men domaren bestämmer – har jag hört från en säker källa – och jag får nöja mig med det. Spice slutade i alla fall 4:a.