I helgen har det varit agilitytävling för hela slanten. Förvånade? Säkert inte, men nu är det faktiskt slut på tävlingar för i år. Förresten, en liiiiten tävling är det nästa helg. Då är det sista deltävlingen i KM-et och Spice har en liten chans att vinna om gudarna är på min sida.

I lördags var vi i Åhus, endast medium och small, så det gick undan. Kl. 10 hade jag sprungit mitt sista lopp och vi kunde njuta en stund av solskenet innan vi åkte hem.

Resultatet? 75% disk är inte så imponerande. Fast till mitt försvar måste jag säga att agilitybanan var grymt svår och innehöll det mesta av det jag tycker är svårt. Jag var dessutom i gott sällskap - ungefär 90% av startfältet diskade sig och övriga fick många fel. Den av mina hundar som lyckades bäst var konstigt nog Nova. Spice däremot diskade sig på hinder 3...

Hoppklassen var svår på ett helt annat sätt. Den var relativt enkel i linjerna men antalet personer som stod och stampade på samma ställe under banvandringen gjorde det svårt att få ett grepp om banan. Det är sällan jag står utanför banan och muttrar: Sväng VÄNSTER efter tunnlen, sväng VÄNSTER efter tunnlen...

Nova är på ett mycket underligt och busigt humör just nu. Efter slalom skulle hon prompt sticka in snoken i en kort tunnel trots att jag inte visade dit. Jag fortsatte köra ändå och då gjorde hon ett spontant blindbyte och sprang in i samma tunnel på vägen tillbaka. Knashund!

Spice var riktigt på bettet efter en uppläxning i agilityklassen. Överraskande nog rev hon ett hinder precis på slutet och vi tappade placeringar. Utan rivningen hade vi kommit 2:a.

I söndags var vi i Falkenberg. Rysligt tidigr fick vi köra. Beckmörkt var det och dimman låg så tät att man knappt såg handen framför sig. Kändes väldigt skumt att sätta upp tältet i halvmörker. Nu är det höst!

Agilitybanan var inte jättesvår men på slutet var det en kombination som krävde att man var där samtidigt som hunden. Jag fasade eftersom jag inte är bra på just det. Men jag hade en plan på hur jag skulle lösa det, men hur bra det skulle fungera får man ju aldrig veta förrän efteråt.

Med Nova gick det fint att hinna och hon skötte sig riktigt bra. Men eldopet var ändå Spice som är så mycket snabbare. Men i gengäld är Spice så mycket mer självständig. Så fyra hinder innan slutet släppte jag henne och lämnade över ansvaret medan jag sprang som en galning för att hinna. Fort gick det tydligen också, för vi gick upp i ledning. Tyvärr fick vi inte behålla den mer än två hundar, sedan fick vi stryk av en pumi. Hade domaren bara sett att pumin missade portar i slalom så hade vi vunnit. Surt sa räven, men inget man kan protesetera mot. Men nu vet jag att vi kan!

Hoppklassen var en sorglig historia som krävde snabba fötter, något jag inte har. Med Spice gick det inte alls och med Nova gick det nästan. Hade bara Nova inte varit så kass på bakombyten så hade vi blivit placerade. Nu fick vi istället 10 fel och usel tid.

Men nu är säsongen slut och det är dags att analysera sina tillkortakommande och sätta upp nya mål. Och så ska jag räkna statistik på alla lopp jag sprungit. Ska bli kul att se om 0-felarna har blivit fler eller färre. Sedan får vi kanske ta och träna lite också

Fast vi har förhoppningsvis mer spännande saker att göra i höst än att träna...